En gång skrev jag följande betraktelse:
Ringar på vattnet
De yttre ringarna omfamnar de inre
Den innersta ringen omfamnar sjön
Se det framför dig och tänk. Hur det yttre omfamnar det inre är lätt att förstå, lätt att se. Men hur kan den inre cirkeln omfamna helheten? Men tänk på hur vi kan förhålla oss till vår omvärld. Vi kan se, höra, känna, lukta och smaka med våra yttre ringar men för att att kunna förstå omvärlden måste vi använda vårt innersta väsen.
Detta representerar för mig vad andlighet är. Att förhålla oss till varandra, omvärlden och allting. Inte med det uppenbara utan med det det andra. Känslan ni vet. Som man kan få när man slänger en sten i en damm och ser ringar på vattnet födas och dö. Sedan, när ytan åter är lugn och spegelblank, slås av tanken:
"Där gav jag en sten en ny vy av världen..."
4 kommentarer:
En vacker bild .. den lilla ringen som omfamnar.
Mycket vackert i sin enkelhet. En enkelhet som lag själv inte lever upp till i min skrift, http://home.swipnet.se/bo_herlin/pdf/tpo-ti.pdf . Ändå slås jag av dess likhet med detaljer i 'poemet' på s. 2 och den kvantmekaniska tolkningen (en processfilosofisk tolkning av Cramers 'transaktionstolkning') på s. 10-11, som bokstavligen ger den statiska rum-tiden en dynamisk djupdimension.
Eric
En bild som öppnat tanken
Bo
Tack för länken. Ska läsa den lite mer noggrant. Gillar när man vågar blanda poesi och vetenskap i samma skrift. De högre konstformerna, vetenskapen och religionen ska berika varandra och inte stå som motsatser.
Har som mål att försöka säga så mycket som möjligt, med så få ord som möjligt. Det är svårare än att skriva mycket och säga lite.
Tycker generellt att de som följer den här och liknande bloggar, och som bloggar själv, är ganska duktiga på det.
Ord kan aldrig beskriva Zen eller Tao.
Vandraren
Skicka en kommentar