tisdag 31 januari 2012

Reflexer...

Vinterljus i kylan...

vatten slutar alltid att fascinera. Det söker sig alltid mot det lägre och finner tillslut havet. Det har sitt egna kretslopp, i en samsara utan död. Inom kampsporterna talar man om att röra sig som vatten, att vara följsam i alla rörelser och tänka i flöden.

När vintersolen reflekteras i åns krusningar ser man världen som den mystik den är. Om man tänker på hur långt ljuset färdats innan det når mitt öga, blir nuet nästan evigt.

Man borde vara mer som vattnet och vintersolen. Reflekterande och flödande samtidigt. Då skulle nog världen vara mer som havet. En stor väntande kram..

måndag 30 januari 2012

På edra platser...

Redan på gång...

Mitt i snö och snålblåst pulsar man genom samhället. Äntligen lite vinter, tänker man, men när man tittar närmare på naturen man har närmast sig så verkar den tänka: "snart, snart, snart..."


Kanske kan även växter längta...

söndag 29 januari 2012

Det går framåt...

Min första bild gjord med nya ritplattan...

Att leva är att lära sig. Lägger mycket tid just nu på att lära mig rita direkt i datorn. Det finns mer inställningar och effekter än en 42-åring kan memorera. Men det är just det som är det fina med det hela, att man måste bli elev igen och lära sig förstå hur det är inte fatta. Det är nyttigt för ödmjukheten, och för hjärnan med tror jag.

Började försiktigt med en fladdermus, som ska vara bild i ett spel jag just nu designar. Blev lite barnsligt nöjd med den. Inte för att den är så bra, tekniskt sett, men för att det kändes som novisens första seger över maskinen. Man ska aldrig vara rädd för att prova något nytt.

Talang är inte värt något utan träning och disciplin. Tyvärr ger livet mindre möjligheter till det första när man blir äldre, men erfarenhet är värt rätt mycket det med...

lördag 28 januari 2012

Bilden av idag...

Tekniken och illustratören...

Idag håller jag på att skissa på några illustrationer  med historisk anknytning. Det är vikingar, korsriddare och biskop Absalon. Det är roligt att göra historiska bilder eftersom en viss efterforskning måste göras. Man kan inte rita en viking hur som helst, då det finns enormt många experter därute.

En annan sak som är kul med modern bildframställning är att det mesta görs i datorn idag. Det är Photoshop som gäller, och där är jag långt ifrån en expert. Har precis införskaffat en ritplatta för att kunna måla direkt på skärmen, men den kommer att ta ett tag att lära sig, har jag märkt.

Bilden ovan har några år på nacken och är gjord till ett spel. Den tillhör historien fast den inte är historiskt korrekt…

fredag 27 januari 2012

Ny ledare gamla synder...

En man med mycket på sina axlar...

Äntligen har den splittrade socialdemokratin lyckats enas om en ny ledare. Vid första anblick verkar det vara ett bra val och en solid personlighet. Den politiska debatten och utvecklingen kräver. en viss stabilitet i oppositionen. Framtiden ligger och väntar.

I förgår lärde jag mig att orsaken till den skenande miljökatastrofen, i form av klimatförändringar, beror på att underklassen i världen vill ha samma levnadsstandard som medelklassen. Det vill säga att världens klimatproblem faktiskt är internationalens, den internationella socialdemokratins, fel.

Kanske därför Stefan Löfven är för kärnkraften. Han har ett historisk arv att arbeta med...


torsdag 26 januari 2012

A Better Forecast...

Tala är silver...

Var på ABF tillsammans med Eric för att höra på en föreläsning/debatt med temat "Kan man bo på jorden om 100 år". Det var, i sanning, dystra siffror man presenterade för oss. Jorden kommer förvisso inte att gå under men vårt stackars jordklot får ta mycket stryk.

Positivt var att vi fick byta åhörarsal på grund av att ämnen berörde en skara på 350 engagerade personer. Frågorna och åsikterna vara både många och kloka. Människor vill vara med och göra världen bättre, och många är beredda att sänka sin levnadsstandard både mycket och snabbt.

Budskapet från panelen var annars att det ligger på politikerna, Kina och USA att ta tag i frågan. Ni vet dom där andra som aldrig sitter med på mötet. Tycker det är ett lite fegt sätt att argumenter. Inte fel, men fegt. För faktum är att det är vi som är systemet som släpper ut växthusgaserna. Om vi alla sänker våra utsläpp med 30%, så gör vi inte bara världen bättre, vi får med största sannolikhet med oss politikerna också.

Hänger man läpp för mycket och för länge, så fastnar snart munsåret i gylfen. Det finns många som vill vara med och förändra. Den tanken, och det trevliga sällskapet, gjorde maten och ölen efteråt mycket godare.

Tack för en trevlig kväll Eric!

onsdag 25 januari 2012

Det eviga...

Ett avtryck i historien...

"Det vi gör idag, ger eko i evigheten"

Kom att tänka på Indras när idag. Inom buddhismen talar man om det ibland. Tänk er ett nät där det sitter en ädelsten i varje maska. Dessa ädelstenar är världens alla varelser, och allting hänger ihop i nätet. Detta betyder att även dina små handlingar påverkar allting runt omkring dig.

Tanken slår mig vad som kommer att bli bestående, ihågkommet, i framtiden. Fotsteget jag gjorde i sanden eller minnet av mig. Kanske påverkade fotsteget Indras nät mest.

Mitt avtryck i evigheten...

tisdag 24 januari 2012

Passivt aktivt vänta…

Ser du? Om inte får du sluta leta...

Hörde på TVn för länge sedan en biskop som  sa "Det du söker är det som skall finna dig". Dom orden har jag burit med mig sedan dess. För så är det. Vissa saker måste man vänta på att dom ska komma till en. Precis som med duvorna i parken. Jagar du dem flyger de iväg, men om du sitter i stillhet på en bänk så är de snart hos dig.

Många springer runt och letar efter sig själva, efter sanningen och meningen med livet. När man är i balans och i stillhet har de frågorna inga meningsfulla svar. Då kommer Det till en. För till sluta skall det du söker finna dig. Bara du inte jagar bort det först…

måndag 23 januari 2012

En modell av kreativitet…

En gladiator? Nej en tennfigur...

Har fotograferat tennfigurer idag. Detta är en del av mitt pågående spelprojekt. Upptäcker ofta när jag tittar på målningar och annat jag skapat saker, detaljer, som jag inte minns från när jag skapade. Lite som om målningen eller tennfiguren målar sig själv i mina händer. Jag bara "väcker" den liksom.

Senare kan jag förundras över vad jag skapat med tanke, hand och öga. Så kanske Gud också tänker. "Människorna? Har jag skapat dom? Fantastiskt, dom tänker ju själva. Kanske börjar dom slåss om jag skakar på burken..."

Hmmm. Helt plötsligt känns världen lite surrealistisk...

söndag 22 januari 2012

Telefonsupport. Ljuset i mörkret...

Det finns hopp ett samtal bort...

I den onda världen av ekonomiska system och telefonterror har jag äntligen funnit hopp. Efter Skatteverkets tröga tänk och insnöade attityd, var det en dröm att få tala med telefonsupporten på min bank. Hjälpsamt, trevligt och serviceinriktat, vilket nästan förvånade mig. Jag är mest van vid att skälla på folk genom telefonen, så hjälpsamhet och förståelse för en korkad 42-åring var en lisa för själen.

Nu är äntligen mitt strul med skatten avklarad. I min hjärna står det just nu 3-0 mellan SEB och Skattemyndigheten. Det är coolt att betala skatt, men vänlighet och hjälpsamhet är coolare…

lördag 21 januari 2012

Fången i sig själv...

Bilden av sig själv, sedd genom ett fönster…

Bilden ovan skapar en känsla av längtan. En längtan till något annat som är soligare, varmare och bättre. Verkar som om de flesta av oss när en liknande längtan inom oss.

Det märkliga med detta är att längtan, som borde driva oss framåt, ofta blir en boja runt förverkligandets fötter. Friheten skrämmer, och gräset är kanske inte grönare.

För dem som tar steget och gör det, infinner sig känslan av att det aldrig var ett val egentligen. 
För vad har du för val, egentligen?

fredag 20 januari 2012

Ett fint tecken...

Ett tecken gott som något...

Idag när jag satt på mitt kontor och arbetade med lite administration, så lyste plötsligt solen upp fönstret. Något som i sig var ganska trevligt efter morgonens ymniga snöfall. När jag skulle dra för gardinen upptäckte jag att min orkidé, som stått halvdöd på fönsterbrädan, fått ny stängel och nya fina blommor.

Det såg jag som ett gott tecken.
Det behövs lite för att glädja mycket...

torsdag 19 januari 2012

Att lära sig att inte sakna...

En fin bild på den tanken om behoven...

Finns en zenanekdot som handlar om en man som varit i ett kloster för att lära sig om zen. När han kommer hem frågar folk vad han har lärt sig. Han svarar: "Jag har lärt mig att jag inte saknar något". "Men då hade du ju inte behövt åka till klostret", påpekade någon. "Klart jag borde", svarar mannen "hur skulle jag annars veta att jag inte saknar något?"

Tycker detta är en passande anekdot i dessa tidevarv. För är det inte så att vi ar bundna av tanken om behoven? Eller kanske är det rädslan att inte kunna fylla dem, fast dom är skapade i många avseende. I den gamla countrylåten sjunger dom "Freedom is a nother word for nothing left to loose". Bobby McGee var en klok man, får man säga.

Det jag skulle vilja förlora först, är tanken på allt jag behöver...

onsdag 18 januari 2012

Favorit i repris...



En gång skrev jag följande betraktelse:


Ringar på vattnet
De yttre ringarna omfamnar de inre
Den innersta ringen omfamnar sjön

Se det framför dig och tänk. Hur det yttre omfamnar det inre är lätt att förstå, lätt att se. Men hur kan den inre cirkeln omfamna helheten? Men tänk på hur vi kan förhålla oss till vår omvärld. Vi kan se, höra, känna, lukta och smaka med våra yttre ringar men för att att kunna förstå omvärlden måste vi använda vårt innersta väsen.

Detta representerar för mig vad andlighet är. Att förhålla oss till varandra, omvärlden och allting. Inte med det uppenbara utan med det det andra. Känslan ni vet. Som man kan få när man slänger en sten i en damm och ser ringar på vattnet födas och dö. Sedan, när ytan åter är lugn och spegelblank, slås av tanken:

"Där gav jag en sten en ny vy av världen..."

tisdag 17 januari 2012

Då var man på gång igen...

Hur man vänder och vrider sig, så är spelen där...

Just nu håller jag på att utveckla ett nytt spel till LinCon (Linköpings Konventet). Inget märkligt med det. Det är en del av mig, att designa och skapa spel. Som med en skugga. Så länge man är i ljuset blir man inte av med den. Inte värt att försöka ens.

Så måste man förhålla sig till mycket. "Att vara sann mot sig själv", som Realist skrev, och inte motarbeta det man vet att man ändå måste och/eller vill. Ger ett skönt "flow", som bara självbekräftelse kan ge.

Vad det är för ett spel? undrar ni säkert. Fantasybrädspel så klart. Precis som vanligt. Man måste hålla sig till sin roll…

måndag 16 januari 2012

Vår värld i en spegel...

Detta är världen i en sjö...

Vår bild av världen och oss själva, som vi upplever den, är bara en spegling, av oss själva, i vår omgivning och de personer vi möter. Det gör att den sanna bilden av världen och den man är, inte alltid är den sanna. Detta är inte en livslögn utan bara produkten av upplevelser, känslor och sinnesintryck.

Men och andra sidan lär vi aldrig förstå den sanna bilden av oss själva och världen, så varför bry sig egentligen...

söndag 15 januari 2012

Mutanterna ibland oss…

Detta kan kanske är fröet till framtiden…

Tänker ofta på den skräck vi har för förändringar och olikheter, och ändå är det just detta som får oss att överleva. Hela tiden föds det arter med nya genetiska förändringar. De flesta försvinner obemärkta i tidsflödet, men en mikrodel har en förändring som är mer livskraftig och bidrar därför till att arten kan överleva, trots ändringar i livsbetingelser eller svåra sjukdomar.

Just därför måste vi kanske vara mer öppna för det som är annorlunda. För just där kanske vi finner det bestående. Den som är rädd för förändring och önskar att allting ska vara som det alltid varit, har en tendens att vara de som först går igenom isen. "Den höll ju i morse", tänker man.

Det enda som är konstant är förändringen. Var därför inte misstänksam mot förändrade konstanter…



Har ändrat kommentarfältet så at det ska bli lättare för alla att kommentera!

lördag 14 januari 2012

Då var Julen över…

I väntan på våren...

Då var det dagen efter Knut. Julen slängde vi ut förra helgen, så gårdagen firades i stillhet. Igår var det dessutom årets första fredagen den 13:e. Det är bra med otursdagar för då får man något att skylla alla misstag på. En bra dag att lägga budget på till exempel.

Idag är det ännu en gnistrande solskensdag. Så fin som den bara kan bli i Broby, där jag bor. Man förstår inte hur mycket man saknar solen förrän den sitter där på himlen igen. Så nu går Onkel O och väntar på den där pirrande känslan som indikerar att våren är på gång.

Just idag är det bästa med solan att den är väldigt långt ifrån Skatteverket. Fast å andra sidan, man måste betala energiskatt för solenergi med...

fredag 13 januari 2012

Tekniken i tiden…

Nu vet man var festen är...

Jag trodde i mitt stilla sinne att världen skulle bli enklare med datorer och tillgänglighet. Senaste dagarna undrar jag om jag inte vill deklarera på samma sätt som jag gjorde när jag var femton. För att förstå dagens historia måste man veta att jag driver två små näringsverksamheter och för ett drygt år sedan gjorde en reavinst när jag sålde en lägenhet.

I december får jag skattebesked. Där står det att jag fått en kvarskatt på en viss summa och den måste vara inne på ett konto senast mars. Tre rader ner kan jag läsa att på kontot finns beloppet och ytterligare elva tusen kronor. Alltså skatteverket anser att jag ska betala dem pengar som dom fått, fast det egentligen är de som är skyldiga mig pengar. Märkligt sätt att tänka, tycker jag, men bryr mig inte nämnvärt.

Några dagar senare får jag min F-skattsedel där jag får reda på att jag ska betala in 4 000 kr i månaden, för att inte det ska hända igen att jag blir skyldig dem pengar, som dom har och inte vill ge tillbaka. Alltså dom är skyldiga mig elva tusen, men vill ändå ha ytterligare fyra lakan i månaden. Det är då jag undrar om det är ett motorcykel gäng driver Skatteverket.

Jag ringer Skatteverket, som efter en lång diskussion förklarar att jag måste göra en extra deklaration för att slippa betala den månatliga judaspengen. Detta gjorde jag och skickade in, men jag börjar få svårt att hålla med dem som tycker vi ska betala mera skatt. Jag betalar för mycket skatt och tvingas betala ännu mer. Kanske ska jag skita i att betala skatt i år. Då blir ju Skatteverket, logiskt sett, skyldiga att betala mig en summa varje månad. Lite som att vinna på Triss.

Allt detta beror på att Skatteverkets dator inte kan avgöra vad som är A-skatt eller F-skatt. Något i allt detta får mig att tänka på Frasse. Han som skrev "Processen" ni vet…

torsdag 12 januari 2012

Strandfynd…

Mitt i den stinkande tången kan man göra de största fynden...

Som många av er har förstått, så älskar jag att vandra på stranden. När jag var mindre var en sådan där "skattletare", som alltid hade hål på jackfickorna på grund av att dom var fyllda med "fynd". Fynd som sedan hamnade i någon skrivbordslåda och glömdes bort.

Stranden är en av de bästa ställen att hitta långväga skatter. Vackra pinnar och stenar tex. Om man tar sig tid att rota igenom tången kan man göra de riktigt fina och äkta fynden i form av bärnsten. Har blivit ett par stenar av kåda genom åren, även om ingen av dem är större än en stenkula. Om solen skiner från rätt håll blir dom lättare att se.

Tänk så är det. Om man bara ser saker från rätt vinkel, kan man göra de stora fynden. Även i den stinkande tången…

onsdag 11 januari 2012

I helheten...

Om man var en sten, tänker nog de flesta sig så här. En bland många, men ändå med ett ego som får oss att vilja sticka ut och vara unika.

Egentligen är det nog mer så här. En stor helhet av allt och alla. Rätt skönt när man tänker på det.

Tänk vad stenar vet om oss…

tisdag 10 januari 2012

Mentala avstånd…

Avståndet dit bort är en vinter och en hit på radion…

Har en liten bit att köra till arbetet varje dag. När man kör samma sträcka två gånger om dagen under en lång tid så märker man att avstånd, och tid, inte är fast värden. De verkar finnas mer i huvudet än under bildäcken. Har gjort den här lilla tabellen så att ni förstår matematiken:

Ljust ute: Sträckan är 0,75 ggr längre
Mörkt ute: Sträckan är 1,50 ggr längre
Vinterväglag: 1,50 ggr längre
Bra radioprogram: 0,50 ggr längre
Lång arbetsdag: 2,00 ggr längre
Technomusik: 0,90 ggr längre
Zenbuddhism: 0,69 ggr längre

Det finns ett ordspråk som säger "Vägen till vänner är alltid kort". Att räkna ut den här skiten gjorde resan hem ännu kortare…

måndag 9 januari 2012

Är du kallad?

Var tog tron i samhället vägen?

Läste den här bloggen idag. Att riskkapitalbolag profiterar på skola och omsorg kan man debattera länge och väl. Men för mig väcker detta en annan fråga som vi faktiskt brottas med dagligen "Tror vi på det vi arbetar med?". Har vi en, näst intill religiös, övertygelse om att vi ska lära alla barn det dom behöver och ge de sjuka och gamla den vård de behöver.

Vi har tillåtit oss att se arbete med människor som en resultatstyrd, nästintill industriell, verksamhet. Inte ens Skolverket (skolvärldens kyrkoråd) tror på sin egen bibel (läroplanen) där det står att alla elever ska nå godkänt i alla ämnen. Man har även satt upp en matematisk modell (SALSA) på hur många som ska bli förtappade (inte bli godkända för gymnasiet). Tror inte skolverket är unika på den här punkten.

Ibland önskar jag att arbetet med människor inte var ett LAS-styrt arbetsprojekt, utan ett kall. Ett kall för dem som tror på att man kan lyckas. Då skulle profitörerna helt plötsligt bli väldigt bleka i debatten…

söndag 8 januari 2012

Himlen kan vänta…

Himmel över Åhus. Något att vänta på…

Har aldrig riktigt förstått idén om evigt liv och paradiset. Den stora belöningen efter livets slut. Vilan efter mödan i livet i all evighet. Det där med evigheten skrämmer mig lite. Jag må ha mycket tålamod, men är ganska rastlös för övrigt och tycker det finns alldeles för många "evigheter" som det är.

Målet för en buddhist ska ju vara att bli ingenting, eller mer nogräknat fri från lusten att leva. Det känns mer rofyllt, tycker jag. Fri från tankar, ansvar och måsten. Förvisso fri från en massa trevliga saker med. Men fortfarande ska man dö liksom.

Ett Jehovas vittne lanserade en, i mina ögon, ganska fin idé om att i framtiden ska paradiset vara på jorden. Då tyckte jag att paradiset är ju på jorden. Inte som man tänker sig det kristna paradiset, elysium eller liknande, men likväl ett paradis.

För jag menar. Om vi hela tiden tror att vi måste dö för att få det bättre, hur ska man då kunna uppleva skönheten i himlen ovanför Åhus? Kanske därför man gjort självmord och dråp till synder inom de flesta religioner. Du måste dö för att bli lycklig, men för guds skull håll dig levande.

Jag väljer att leva här och nu. Broby är ett paradis i sig…

lördag 7 januari 2012

Alla behöver en Roger…

Att ta steget kräver en del av oss…

Får länge länge sedan, sommaren innan jag började 5:an, flyttade min familj till en ny stad. I den nya staden fanns ett bad med höga hopptorn. Jag och min kompis, som var och hälsade på, vågade inte hoppa från det högsta tornet. Vi stod länge vid kanten och tittade ner, helt oförmögna att ta steget ut.

Då dök en, för oss, stor kille upp och sa:
– Om ni inte hoppat när jag kommer upp nästa gång så…
Sen slängde han sig ut från kanten. Jag kan säga att han behövde bara komma till stegen upp till tornet så hade först min kompis och sedan jag slängt oss ut. Mer rädda för killen än för höjden.

Resten av sommaren hoppade vi från det högsta tornet som om det var den naturligaste saken i världen. Senare fick jag reda på att killen hette Roger, och var egentligen ganska snäll. Tänker ofta på den här händelsen. För visst är det så att vi alla behöver en Roger, som får oss att ta det där steget som vi inte tror vi vågar…

fredag 6 januari 2012

En god frukost…

Reklam? Nä ett rätt steg tillbaka…

Jag blev ganska glad igår när jag var i affären och fann följande A-fil. Varför då? tänker nog ni då. Titta på bilden ovan, så kanske ni ser vad som "saknas". Just det, den förhatliga lilla plastkorken på ovansidan är borta. Hurra!

I mitt hem har vi en pågående, om än lågintensiv, diskussion om den där plastkorken. Min sambo, som är mer miljömedveten än jag, tar bort den innan hon källsorterar och jag låter den sitta kvar under parollen: "förpackningsindustrin och återvinnningsindustrin får lösa det där själva". Jag hoppas någonstans inom mig att plastkorken ska smeta igen maskinerna man använder vid återvinningen av mjölkpaketen. Därmed ska industrin inse hur korkad den där korken är.

Höll under lång tid på att bara välja märken som saknade korken, men dom blev lika utrotade som dronten. Men igår fann jag att inte alla drontar dött ut. I alla fall inte mejeridrontarna.

Detta kanske kan tyckas som en liten fråga, men i det stora är det dom små frågorna som avgör, som plastkorkarna på A-filen…

torsdag 5 januari 2012

Samvete i såren...

Får det lov att vara lite salt med?

Ibland tycks det som om vart man än vänder sig så springer man på den där syran i systemet, det vill säga det dåliga samvetet. Inget nytt i och för sig, för redan på medeltiden fanns det folk, flagellanter, som piskade sig själva för att få syndernas förlåtelse. Tyvärr brydde sig Digerdöden inte så mycket om det, folk dog som flugor ändå.

Jag tycker det är bra att man självransakar sig då och så, för självkritik kan vara väldigt utvecklande, men man får passa sig så att den inte kväver handlingsförmågan och kreativiteten. Har man gjort dåliga saker får man stå för dem och rätta till dem. Gjort kan aldrig bli ogjort. Att piska sig själv med mörka tankar har aldrig räddat någon från att drunkna.

Samvetslös behöver inte betyda ansvarslös. Medkännande är bättre än medlidande. Handlingskraft är bättre än handlingsplan. Vi har den bästa av världar att ta hand om, uppleva och utveckla. Meningsfullare än så kan livet inte bli.

Så tänker Onkel Olof...

onsdag 4 januari 2012

Spår i sanden…

Skulle kunna bli en vacker fossil…

Först tänker man: "Varför kör man med en traktor på en fin sandstrand?" Man tar ett fotografi och funderar inte så mycket mer på saken. När man kommer hem och beskär bilden i datorn, så ser man plötsligt något annat.

Geologiskt sett har traktorer bara funnits i en bråkdel av ett ögonblick, men dom lämnar spår som är tidlösa. Kanske är det så. Även det nya och unika bär den universella historien inom sig. Eller så är det väl bara den där matematiken igen.

Allt hänger ihop…

tisdag 3 januari 2012

Urhavet…

La mère. Modern och havet på franska…

På franska är ordet för mor och hav samma. En så kallad homonym. En gång lärde jag mig att fostervatten har samma salthalt som det urhav, i vilket jordens första liv bildades. En poetisk och vetenskaplig sanning i ett.

Vi är alla födda i urhavet ur urmodern. Tänker ofta på det när jag ser havet. Kanske är det dit vi en dag ska återvända…

måndag 2 januari 2012

I Sagoskogen V...

Sagan är alltid nära…

Passade på att fotografera lite på nyårsafton. Tänk hur hemmablind man kan bli. Att man lätt missar det vackra som finns en armslängd ifrån en. Ja kanske är det vardagen som är det fina i livet. Men vi är så vana vid det att vi bara ser det som grått.

Inom zenbuddhismen tränar man på att göra och se allt med nybörjarens ögon och iver. Ser man världen med barnets ögon, så blir även din bakgård en sagoskog…

söndag 1 januari 2012

Förebilder och syndabockar…

Syndabocken. En präktig förebild…

Någon måsta ta skulden när det händer något. Så har det alltid varit, så inget nytt med det. Tavlan "Midvinterblot" (Carl Larsson) visar också vad myten sa att man gjorde förr med kungen när det gick dåligt för landet, nämligen offrade honom till gudarna. Tuffa pix på den tiden, men sedan lever fortfarande kvar i ett lite mindre blodigt format. Nu halshuggs man i media och inte på ett altare.

Idag sitter jag och funderar om det inte är så att världen behöver fler syndabockar. Någon som ställer till det och står för det. En som vågar göra dumheten som kan förändra och som tar världens synder på sina axlar. Kanske behöver vi fler "idioter" och byfånar som inte bara ser kejsarens nya kläder, utan även vågar sy om dem.

Det roliga med mina syndabockar är att dom inte existerar. Vi kallar dem förebilder nämligen…