Samvete i såren...

Får det lov att vara lite salt med?

Ibland tycks det som om vart man än vänder sig så springer man på den där syran i systemet, det vill säga det dåliga samvetet. Inget nytt i och för sig, för redan på medeltiden fanns det folk, flagellanter, som piskade sig själva för att få syndernas förlåtelse. Tyvärr brydde sig Digerdöden inte så mycket om det, folk dog som flugor ändå.

Jag tycker det är bra att man självransakar sig då och så, för självkritik kan vara väldigt utvecklande, men man får passa sig så att den inte kväver handlingsförmågan och kreativiteten. Har man gjort dåliga saker får man stå för dem och rätta till dem. Gjort kan aldrig bli ogjort. Att piska sig själv med mörka tankar har aldrig räddat någon från att drunkna.

Samvetslös behöver inte betyda ansvarslös. Medkännande är bättre än medlidande. Handlingskraft är bättre än handlingsplan. Vi har den bästa av världar att ta hand om, uppleva och utveckla. Meningsfullare än så kan livet inte bli.

Så tänker Onkel Olof...