torsdag 31 oktober 2013

Summering...

Utveckling…

Jag gillar statistik även om jag samtidigt tycker det är ointressant på ett sätt. Det är roligt att se världen genom siffrorna, men samtidigt är det ett ganska fyrkantigt sätt att hitta sanningar. Mark Twain sa ju: "Det finns lögn, förbannad lögn och statistik", och det kan man på sätt och vis hålla med om.

Vilket som. Oktober månad detta år är första månaden min "Onkel Olofs Funderingar" går över 2 000 läsningar. Detta tycker jag är otroligt smickrande. Har en bit till Blondinbellas siffror, men med tanke på hur "smal" min blogg är så tycker jag att det är massa läsare.

Jag hade nog bloggat även med tre läsningar, men det inspirerar verkligen att fortsätta beskriva min värld och mina upplevelser. Ibland förvånar det mig att jag hinner och orkar skriva alla dessa inlägg som med detta är 952 st. Helén och några till kanske minns min gamla blogg som jag hade på min numera nedlagda hemsida, och lägger man till min blogg om spel så har jag nog till dags datum gjort ca 1400 blogginlägg om olika ämnen.

Så tack alla som läser detta!

Ska försöka bättra mig framöver…









onsdag 30 oktober 2013

Eldens historia...

En överlevare…

Jag gillar inte bara gamla mossiga stenar utan är ganska förtjust i gamla hus också. Och så klart en hög av andra saker, men det får bli ett annat blogginlägg. I Sverige är vi inte direkt överösta med gamla hus. Inte som i Italien t ex som fortfarande bor i hus som romarna byggde.

Detta beror så klart på att vi är ett land med mycket skog och därför är de flesta hus vi byggt av trä, vilket inte är ett direkt bestående material. När jag under min lärarutbildning läste kulturgeografi fick vi lära oss att det finns två saker som kan hända en stad med träbyggnader. Antingen brinner den ner eller så brinner den upp.

Huset ovan sägs vara från 1600-talet. Filmen "Snapphaner" med Edvard Persson ska vara filmad här, så det har massor med historia i sig. Och med tanke på att det inte brunnit ner eller brunnit upp så är det värt ännu mer respekt.

För eldens historia handlar inte bara om värme…



tisdag 29 oktober 2013

Efter stormen...

Rent och fint…

Jodå, det blåste rätt rejält igår. Det var så att det knakade i takstolarna på vinden. Men vi klarade oss bra. Strömmen gick aldrig och huset var varmt.

Den stora överraskningen kom i morse när jag skulle gå till jobbet. Någon hade krattat hela gräsmattan fri från löv. Hur snyggt som helst. Fria ytor, precis som man vill ha det. Dessutom slipper vi den årliga konflikten om man ska kratta in löven i rabatterna eller ej.

Antar att någon snäll villaägare i Blekinge svär över alla löv som regnat in under natten. Men så fungerar balansen. Det är bara att ödmjukt anpassa sig. Vilket förvisso är enklare när det är till ens fördel…




måndag 28 oktober 2013

Före stormen...

Där ute är den…

De säger att stormen är på väg. Om man kan sitt väder hade man nog kunnat räkna ut det. Först kommer värmen, sedan molnen och sedan bryter det ut. Själv tycker jag att oväder har någon sorts mysfaktor. Inte mycket att göra åt och då kan man lika gärna ta det lugnt och låta spektaklet ha sin gång.

Jag tror att det är just därför jag är så förtjust i min glasveranda…





söndag 27 oktober 2013

Klimatkläder...

Skön känsla genom årtiondena...

I tisdags var jag ute i skogen hela dagen. Det var fint väder, men för säkerhetsskull hade jag klätt mig väl i lager-på-lager-principen. I Skåne är det inte kylan som är det största problemet utan blåsten. Bättre att ha en rejäl vindrock än en massa yllekläder under.

När jag köper kläder för utomhusvistelse brukar jag inte snåla, vilket i långa loppet faktiskt gör kläderna billigare. Bra saker kostar och håller. Favoritmärket är fortfarande Fjällräven, även om det finns många likvärdiga märken. Men för mig symboliserar det märket inte bara slitstarka kläder, utan i många avseenden hela mitt naturintresse.

Så då stod man där i skogen i kängor från -88, underställ från -94, Anorak från -00, en mycket ny fleacetröja från -09 och ett par byxor som jag tog ur plasten -11 och allt kändes perfekt. Det fina är att jag antagligen kommer att ha samma kläder om 5-10 år.

Roligt i sammanhanget är att mitt favoritmärke just nu är lite inne. Nu är det därmed en period när man  är modern till på köpet. DET händer bara vart 20:e år eller så. Däremellan är man lika mossig som de stenar jag gillar att fotografera, men det kan man leva med.

Moden kommer och går, bra kläder består...






lördag 26 oktober 2013

Downshifting II...

Enkelhet...

Då har vi i två månader dragit ner på tempot och arbetet och man kan börja summera lite smått. Det bästa är att vi har mer tid för oss. En tredagars helg gör att man både hinner varva ner fast man tar tag i olika "projekt". Man mår dessutom mycket bättre av att ha lite luft i vardagen.

Tillsammans har vi gått ner 70% i tjänst vilket borde innebära en rejäl neddragning i ekonomin. Faktum är att det fungerar bättre än förväntat. Det är bara att konstatera att 3 min promenad mot 1 timme i bil gör stor skillnad. Bil ÄR dyrt och kan man avvara eller minska på den så märks det skillnad. Så trots rejält minskad inkomst har vi faktiskt kunnat spara en liten slant varje månad på grund av minskade utgifter.

Så summa summarum kan man så här långt säga att det känns som om vi hittills bara vunnit på att downshifta, och då ska man ändå minnas att en god natts sömn inte har ett egentligt värde i vårt ekonomstyrda samhälle. Hade man kunnat det hade jag varit en rik man idag...






fredag 25 oktober 2013

Ateister, satanister och manliga feminister...

Tro eller icketro?...

Brukar kallas den ärlige synkretisten på den här bloggen, vilket jag tycker är lite hedrande. Kanske inte så hedrande att vara synkretist i sig själv, men att någon uppskattar att man vågar vara den man är och stå för att man inte ser motsättningar mellan olika företeelser och kan hitta sin egen väg i detta. Ärlighet är något av det svåraste som finns tydligen. Att få ord, hjärta och handling att hänga ihop. Amerikanerna brukar säga ungefär: "You can talk the talk, but can you walk the walk?".

I vårt samhälle har vi lätt för att "bunka ihop" folk och företeelser i en ordning som egentligen är en röra. Är man buddhist ska man vara lugn, ödmjuk och vegetarian t ex. Detta även om många zen-mästare varit kända för att vara impulsiva och kunna bli extremt arga. Har du tagit ställning får du räkna med att bli värderad därefter.

I detta generaliserande har vi därför svårt att se de "icke-troende". Alltså de som valt en väg eller åsikt inte för att de tror på den utan för att visa sitt avstånd mot något annat. Jag är ateist, inte för att jag egentligen inte tror på något utanför att jag är trött på kyrkans sätt och tradition. Jag visar mitt ställningstagande genom att inte en antihållning.

Satanismen är också ett bra exempel på detta, och egentligen i många fall ganska ärlig. Man väljer en tro men tar den andra sidans parti. Kanske inte för att man tror mer eller mindre på djävulen, utanför att man vill bryta sig loss från det där andra, när det där andra inte kan se dig som den du är och acceptera dig för just detta.

Detta behöv inte bara handla om religion, det handlar lika mycket om politik och andra ställningstagande. I tider där ideologierna nästan inte existerar blir det lätt att vi kastar oss i det för dagen korrekta. Image är viktigare än övertygelse. Vad är t ex en manlig femenist egentligen för och emot? Man ska vara feminist och hacka på män, samtidigt som man är man själv. Vill man då trycka ner sig själv, eller är man feminist för att inte bli nertryckt?

När jag skriver detta kanske du undrar vad jag egentligen vill ha sagt? Egentligen vill jag säga att jag respekterar alla människor som har en religion och/eller åsikt som de ärligen står för, även om det inte är vad jag själv tror och tycker. Världen är en förvirrad plats och "det ärliga och äkta" börjar bli en bristvara.

Just därför är det roligt att vara "den ärliga synkretisten", även om det egentligen betyder "den ärligt velige"...



torsdag 24 oktober 2013

Egen brunn...

Inte min...

Sverige är ett rikt land på många sätt, men den största rikedomen är nog ändå vår rika tillgång på rent dricksvatten. Ja, vi har så mycket vatten att vi har råd att ha det i våra toaletter. En tanke som nog snart kommer att bli ett diskussionsämne om det inte redan är det.

Jag lever i en romantiserad dröm om självhushållning när det gäller energi och vatten. Just nu har vi en egen brunn med jättegott vatten, men jag när en framtida dröm om solceller på ladugårdstaket. Ligger med i investeringstankarna, men inte i den närmaste framtiden.

Men vårt vatten får mig verkligen att känna mig rik och priviligerad. För varje glas rent vatten är en gåva att vårda...




onsdag 23 oktober 2013

Livets läroplan...

Tiderna förändras...

Har ju återgått till att vara lärare igen efter många år som rektor. Jag har arbetat mer med skolutveckling och mindre med undervisning, även om jag alltid gillat att undervisa. När man arbetar i skolan och ser den ur många synvinklar slår det mig hur bra den svenska läroplanen, Lgr11, faktiskt är och hur spännande det faktiskt är att undervisa efter den.

När jag gick i skolan var det den som hade bäst minne och var duktigast som fick de bästa betygen Nu är det de elever som kan resonera och tänka själva som premieras. Läroplanen vill att alla ska lyckas och är man lika duktiga och når målen finns det ingen normalkurva som sätter stopp för att inte alla elever också ska kunna ha de bästa betygen. När jag gick i skolan var det bra att vissa sänkte medlet, alltså misslyckades, så att andra kunde få höga betyg. En segregerande skola på många sätt.

Den nya skolan ställer mig som lärare på ganska tuffa utmaningar för att kunna ge eleverna allt detta. Att kunna bemöta alla elever och få dem att våga experimentera, ifrågasätta och ansvara för sin utveckling. Men vet ni? Det är fasen roligare att vara lärare nu än när jag började för 20 år sedan...




tisdag 22 oktober 2013

Historisk natur...

en svunnen historia...

Har varit ute i naturen med barnen i skolan idag. Det har varit kompis- och samarbetsövningar för hela slanten och vädret var så bra man kan önska sig. Att vi sedan var på fin gammal kulturmark gjorde inte saken sämre. Men det bästa med stället var nog alla gamla mossiga träd och gärdesgårdar. 

Helt Onkel Olofs smak....





måndag 21 oktober 2013

Vattenspegling...

Helhet...

När man hastigt tittar på bilden ovan kan man se det som en helhet med runda hål i. Inte som en rad med valv. Allt tack vare reflektionerna i vattnet.

Ibland är den snabba bilden med reflektionen närmare den där andra sanningen...




söndag 20 oktober 2013

Djurfotografins dag...

Min favorit...

Birger Schlaug tar upp ett bildspel på årets bästa naturfotografier. Riktigt bra bilder måst jag säga. Min favorit för året är annars den bild min fru tog i förrgår på en pilfink (se ovan). Skulle kunna vara en bild av Bruno Liljefors, som för övrigt inspirerades mycket av japansk konst, fast foto istället. Färgerna är bara så underbara, precis som dispositionen. Min fru har ju så klart också tagit min andra favorit för året föreställandes en vinbergssnäcka med visioner:



Själv får jag hålla mig i bakgrunden. Av de bilder jag själv tagit i år får följande vara med, men utom tävlan:

Amiral och päron

Padda i damm

Träddödargång

Gamma gamma hey

Det bästa med sådana här tävlingar är att man kan få se saker på ett nytt sätt. Kameran är verkligen vårt tredje öga...


lördag 19 oktober 2013

Frostmorgon...

Frusen nyhet...

Idag var det höstens första riktiga frostmorgon här i Broby. Lika vacker som alltid och lika svår att föreviga med kameran. Såg från fönstret att vi glömt ta in regnmätaren igår. All det regn som fallit i veckan hade frusit i behållaren.

Eftersom jag är en sådan där som tror att konst måste lidas fram, sprang jag barfota ut i trädgården för att få den perfekta bilden. Om den blev perfekt ligger i betraktarens öga, men kaffet smakar i alla fall bättre med kalla fötter.

Snart blir även landskapet och vattenmätaren varma. Så på sätt och vis är jag nöjd att att jag verkligen tog bilden. Stunden är alltid nu, även när det är frost...




fredag 18 oktober 2013

Relationsmatematik...

Kräver gemensam förståelse...

Roligt det där med att stapla in saker på små ytor. Det är alltid en i en grupp som ansvarar och gör det. Den personen som är bäst på det får alltid detta i uppdrag. Här kan man inte diskutera och fundera tillsammans. En gör det bäst ensam. Alla andra kan hjälpa till och bära, även den som ska packa, men bara en kan "lösa pusslet". Lite som i brännboll. Den som är bäst på att ta lyra ska inte vara ute på plan han/hon ska vara brännare. I alla fall om man vill att laget ska fungera så bra som möjligt.

Märk också att hela detta resonemang är så jämlikt det kan bli. Den som passar bäst gör det. Kön, ålder, kultur eller utbildning har ingen betydelse. Platsen kan heller inte kvoteras eller sökas.

Jag tror mycket fungerade så här för länge sedan när överlevnad var det viktigaste. Den som passade för uppgiften gjorde den. När vi fick lite tid över för och jämföra oss med varandra blev det en annan femma. Då blev vissa uppgifter finare än andra.

Idag har vi tömt trädgården på alla möbler, statyer och annat som måste tas in för vintern. Allt fick plats även i år. Vi har också hunnit städa hela huset grundligt.

Detta var en av dagarna när relationsmatematiken fungerande med andra ord...

Kaos före ordning...




torsdag 17 oktober 2013

Svamphöst...

Trädgårdstomte...

Lika spännande varje år att se vilka svampar som ska växa upp i trädgården. Brukar alltid bli något. Själv har jag varit ytterst delaktig i att få in röksvamp på tomten. Skapade en mindre Lützen-dimma när jag bankade sönder rekordsvampen jag fann för ett par år sedan (någon kanske minns detta).

Nu har det vuxit upp ett par praktfulla flugsvampar. De ser ut som små trädgårdstomtar på gräsmattan. Får mig att tänka på "Trolltyg i tomteskogen" när ett av trollen slår sönder en hel "tomtearmé" av svampar. Vackra är de i alla fall i sin giftighet.

Annars känns det skönt med lite regn idag. Äntligen kan man vara på glasverandan på riktigt. Har börjat fila på en julsång mitt i hösten. Men sådan kan han vara den där Onkeln i Broby. Mycket som rör sig i hans värld. Idag var det flugsvampar och julsånger...



onsdag 16 oktober 2013

Det icke direkta...

I betraktarens ögon...

I vår trädgård kan man finna ugglor lite varstans. I hålen i träden, i buskarna och som här i rabatten. Ingen av dem har en särskilt framskjuten position så man får leta lite efter dem. Vi med. Faktum är att jag egentligen inte har en aning om hur många de är.

Men jag gillar "konst" som kanske inte är så direkt, utan som kräver lite av betraktaren. Både att finna och att tolka. Att det, som i vårt fall, blev ugglor vet jag inte. Det kanske är så att de själva valde att den här trädgården var deras. Vi blev bara liksom ödets transport.

Det du söker är det som skall finna dig. Idag hittade en uggla mig...




tisdag 15 oktober 2013

Kärleksört och annat...

Årstidens bästa...

Min favoritblomma så här års är Kärleksört. Den ska man ha mycket av, och det har vi. Den är ju lätt att dela och plantera om, så med lite tålamod får man sitt lystmäte av plantor med tiden. Kärleksört är med annat ord en växt att lita på.

Värre är det med bankvärlden. Lyssnar på den eviga lyxfällan USA som har ett lån till omvärlden som är astronomiskt och nu funderar på att låna mer. Detta är ju som det är, men det värsta är nog att alla banker i världen bygger sin säkerhet på amerikanska värdepapper. Att de aldrig lär sig. Även jag, som inte är något ekonomiskt  geni vet att sundhet byggs på att sprida riskerna. Tydligen är det så att när något blir tillräckligt stort i den ekonomiska världen så gäller inte det vanliga förnuftet.

Men det kan vara jag som inte fattar hur det fungerar. Nä, tacka vet jag kärleksört...





måndag 14 oktober 2013

Hypatia...

I trädgården...

Undervisar en åk 6 i historia på måndagar. Det är enormt inspirerande att höra elevernas syn på världen och historien. Framför allt har jag några elever som är särskilt intresserade av kvinnor i historien, vilket det tyvärr inte är så gott om. Man får anstränga sig lite extra som lärare för att få även detta perspektiv, men det är roligt att hela tiden se vår historia ur olika synvinklar.

Vilket som. Idag kom vi in på biblioteket i Alexandria och dess sista huvudbibliotekarie Hypatia. Hon mördades av de kristna 415, innan de satte eld på biblioteket. Vid sin död var hon världens ledande matematiker, men blev beskylld att vara häxa av biskopen i staden. Rent generellt kan man ju då påstå att de kristna i Alexandria slängde oss in i medeltiden på många sätt när de flådde henne och senare brände hennes kropp på bål. Man kan också undra vad Jesus själv skulle sagt om detta.

Hypatia är värd en historialektion i sig själv, men är ganska bortglömd. Vår store barnfostrare Skalman, i tidningen Bamse,  har i alla fall följande text skrivet på en vägg i sitt hus: "Den här gången ska Hypatia försvaras",  så det finns hopp.

Man lär så länge man åldras...




söndag 13 oktober 2013

Väckelse...

Visset...

Läste på Birger Schlaugs blogg idag om den nya samhällsklassen, "Prekariatet". Inget nytt egentligen, men kanske lite i skymundan i den dagliga debatten. Den gamla arbetarklassen finns ju egentligen inte längre. Något som de flesta insett utom socialdemokraterna, som numera är mer borgerliga än de borgerliga men tror att de är socialistiska.

Detta är inte så viktigt egentligen, mest förvirrande. Det som är det påtagliga är väl att tiderna håller på att förändras. De gamla ideologierna och religionerna börjar bli omoderna. Många ser annat i livet än det som plikt-och-duktighets-generationen försökte banka in i skallarna på oss genom dåligt samvete. Tjäna mycket pengar, gör karriär och stick inte ut för mycket. Det lustiga med detta är att många av dessa stod på barrikaderna på 60-talet och önskade fri sex, mindre krig och revolution mot borgerligheten. Sedan blev de konsumentborgare själva när de började tjäna pengar. Mänskligt.

Själv tror jag världen är redo för en nyväckelse. En ny religion eller ideologi som kan samla de förvirrade och sekulariserade massorna. Ungdomen idag har andra värderingar och ideal. De behöver äga sin egen framtid. När man lyssnar på debatten idag finns det massor av plats för dem och deras nytänkande.

Positivt nog tror jag inte de vill ha den platsen. Den är lika förlegad som mycket annat i samhället...





lördag 12 oktober 2013

Stockrosens trots...

Mitt i hösten...

Här går man runt och filosoferar om hösten och att det är dags för naturen att gå i vila och så hittar vi det här i trädgården. Stockrosen blommar. Det har varit klurigt att få dem att ta sig i trädgården så nog är det en dubbel förvåning, om än en mäkta trevlig sådan.

Det finns alltid någon eller något som ska gå sin egen väg. Precis som med stockrosen blir man ofta inspirerad. Eller borde blir det...







fredag 11 oktober 2013

Asken vet...

Då var det dags...

Asken är ett träd som skiljer sig lite från de andra. Det får sina blad sist på våren och fäller dem först på hösten. Det sägs att just asken är det mest ursprungliga trädet i vårt land och just därför är den mest anpassad till vårt klimat.

För en vecka sedan stod vår ask fortfarande grön. Idag är de gulnad och gles. Den berättar att hösten går in i sitt slutskede. För asken känner det som vädersatelliterna inte ser...





torsdag 10 oktober 2013

Musica vitae...

En svår fråga...

Överskriften betyder ungefär "Livets musik" och är namnet på en orkester i Växjö. Livet och musiken hör ihop, det kan man inte förneka, för musik är inte bara kultur det är historia med. Musik påverkar en på alla sinnen. Själv är jag en av dem som tycker om den mesta sortens musik från klassiskt till Hip Hop.

Just av dessa anledningar är ett av mina senare projekt ett av de svåraste. En kollega och jag har börjat diskutera vilka som är de 50 bästa låtarna som gjorts sedan 1945. Inget lätt jobb ska jag säga. När jag tittar igenom mina spellistor är det bara att konstatera att 150 borde vara en vettigare lista.

Jag återkommer när den är färdig (om den någonsin kan bli det). Tills dess fr ni hålla till godo med en låt som är given på top 10. Kanske den mest geniala lår som någonsin gjorts...








onsdag 9 oktober 2013

Åter i ettan...

Fruktstund...

Har alltid med en eller ett par frukter i min ryggsäck när jag går till arbetet. Den senaste tiden har det varit äpplen från egen trädgård. Det märks. När man öppnar väskan slår en doft av frukt som legat instängs emot en och får en att tänka på den första tiden man gick i skolan. Då luktade alla skolböcker på samma sätt och av samma orsak.

Det sägs att lukten äger det starkaste minnet. Idag mindes jag rasten i åk1. Det var 37 år sedan....





tisdag 8 oktober 2013

Brittsommar...



Sommaren summeras i höstsolens sista strålar
bryts i dagg som nyss var frost
Ännu en liten stund
Ännu några timmar
Varm som färgerna som omhuldar världen
är det sista andetaget
känslan
som snart ska famna vinterns vila...



måndag 7 oktober 2013

I sanning...

Älgarna verkar sena...

Man kan ibland fundera på vad som egentligen är äkta eller sant. Vad kan man lita på och vad är bara tomhet. Egentligen handlar det nog om förväntningar. Bara för att hösten kommer varje år finns det egentligen ingenting som säger att den ska göra just det. Hösten själv går heller aldrig ut i offentligheten och lovar en ankomst eller hotar med sommar. Ändå är hösten alltid sann när den väl dyker upp.

På det sättet skiljer sig hösten...




söndag 6 oktober 2013

Söndag i Broby...

Funderar över löven...

Har varit ute en runda tillsammans med min fru för att titta på hösten i Broby. Vi har en favoritpromenad som vi brukar ta genom hembygdsparken och sedan vidare längs med ån. Både vädret och hösten var så bra de bara kan vara en söndag i oktober.

Hängde ett tag på den lilla bron och funderade över hur löven på ytan kan åka med strömmen, och löven under ytan verkar åka mot strömmen. Olika strömmar i samma del av vattnet. Eller kanske olika sorters löv. Vissa löv vill följa med strömmen andra kämpar sig mot den samma. Fascinerande.

Sedan gick jag hem och började planera morgondagens lektioner om reformation och renässans.

Det känns som om det finns ett samband här...




lördag 5 oktober 2013

Livet som en sten...

Här är tiden...

Lärde mig för ett tag sedan att enligt kvantfysiken så händer all tid samtidigt. Det vi upplever som tid är universums förändring från ordning till kaos. Världen går hela tiden till ett mer och mer oordnat tillstånd och det skeendet upplever vi som att tiden går. Tycker det ger ett perspektiv som skapar en ny sorts förståelse.

Ta oss människor t ex. Vi är som en hög stenar som påverkas av vår omgivning. Vi kastas hit och dit och nöts mot varandra. Det slutar med att även om vi fortfarande är olika stenar med olika bergarter och färger, så blir vi alla lite rundade och avtrubbade med tiden. Som stenarna på havsstrand ungefär. Vi kanske inte blir nötta av havet men av "systemet", "kulturen" och "fostran" och en massa annat.

Det har ju gjorts undersökningar på detta och det visar sig att barn som börjar skolan ofta är mer nytänkande och kreativa än när de lämnar den. Detta tror jag inte är ett skolproblem utan en fråga om att det bara blir så när många människor ska samsas tillsammans. "Stenar" som sticker ut och har kvar sin kantighet blir mer och mer ovanligt.

Då kan man fråga sig om detta är att gå mot mer kaos? Det borde betyda tvärt om. Vi är mer lika varandra och då borde det bli mer ordning och reda. Rent kulturellt kanske det är så men i min värld är det inte så. Ordning är mer när helheten betår av olikhet som kan samspela, inte när helheten består av likhet som hela tiden ska åt samma håll men inte gör så.

Inom zen-buddhismen brukar man prata om att behålla "nybörjarsinnet". Att se saker och göra uppgifter med samma iver som första gången man gjorde dem. Att behålla sina "vassa kanter" precis som barnet. Det är en av vägarna att inte låta tiden påverka en. Att behålla sin karaktär även i det stormigaste av hav och i den största högen av andra "stenar".

Det var lika lätt att skriva som det är svårt att göra. För när man tror man är vass och kantig upptäcker man ofta att man inte bara är rund och avtrubbad. Man är mossig med...


Lite så här...

fredag 4 oktober 2013

Reurbanisering...

Åter till staden...

Har tillbringat dagen i den stora staden. Nu är det ett par år sedan jag bodde i där själv och jag trodde jag skulle sakna det mer än jag gjort. Är man uppkopplad på nätet är man alltid nära på något vis och närheten till olika affärer tröttnade jag på redan när jag bodde i staden.

Små ställen som Broby har ofta allt man behöver. Om man bortser från sushi förståss, men tro det eller ej; man klarar sig utan längre än man tror...

torsdag 3 oktober 2013

Orsakskedjor...

Numera på många ställen i etern...

Så här var det. Efter resan till Berlin gav jag bilden på bokträdet till min fru som skrev en blogg om detta. Detta uppmärksammades av en av hennes läsare som rekommenderade det till nättidningen "LitteraturMagazinet". Dessa tog kontakt med min fru som skickade dem vidare till mig. Jag skrev en liten sammanställning och skickade den och bilderna till LM.

Nu finns där en liten artikel om detta. Allt detta, bortsett från resan, tog mindre än ett dygn. Visst är det lite kul med dagens teknik. För bara 20 år sedan hade allt detta tagit en vecka om man hade jobbat på det.

Buddha talade om att allting hänger ihop som kedjor sedan begynnelsen. Idag är länkarna i dessa kedjor väldigt korta...



Läs artikeln här




onsdag 2 oktober 2013

Stillhet...

Introvert...

Talade med en kollega idag om människor som är introverta och extroverta och hur vi ser på detta generellt. Egentligen är det ju så att även vi som får betecknas som extroverta har behov av att få vara introverta då och då. Som vanligt utesluter inte det ena det andra. Det är mer en fråga vad vi är mest av. Om vi hade äkta förståelse för varandra skulle vi inte ens behöva diskutera detta alls. Då skulle det vara naturligt vilket som.

Var och låt vara, som jag brukar säga.

Även med den inställningen kan man bli lite trött ibland och längta efter den stillhet som den valda ensamheten ger. Just nu är jag rätt trött på vissa debatter t ex. Både den politiska och för all del stora delar av miljödebatten. Det är svårt att bara se det som en ända lång radda med oväsentligt pladdrande där man bara ska lyfta fram det negativa i allt och alla och inte kan se saker som konstruktiva, positiva och utvecklingsbara. Man har också svårt att se sin egna roll i det hela och fastnar i detaljer och fakta.

Sedan tänker jag: Det är kanske så introverta människor upplever mig. Som ett ända långt pladdrande utan riktigt sammanhang.

Ja, så skulle det kunna vara...



tisdag 1 oktober 2013

Den gröna vägen...

Framtidens väg är sällan rak...

Vi är begåvade med förmågan att planera för framtiden; att kunna se hinder som ännu inte uppstått och förhålla oss till detta. Vi vet att efter sju goda år kommer sju svåra år, eller så borde det vara så. Vi lägger mycket tid åt att spara till pensionen och hela vår kropp är byggd för att vara ett skafferi ifall sämre tider skulle komma. I tider när vi har det bra under längre tider blir detta ofta bara en tyngd som sätter sig runt midjan. Det som ska få oss att överleva blir ofta vägen till tidig död.

Så hur borde man förhålla sig till framtiden? Antagligen lite lagom passivt aktiv. Dagen är ofta viktigare. För det är ju trots allt i dag vi sår fröet till framtiden...