I slutet av lovet...

Lugnt...

Då var det i praktiken vardag igen och samtidigt de sista dagarna av lovet. När jag tog kontakt med kommunen idag, för att fråga om det som behövs för att avsluta bastubygget, märkte jag att det är fler som passar på att ta några dagar ledigt. Det samma gällde när jag ringde elektrikern för att få någon att komma och titta på värmepannan. Trots detta kollektiva lugn lyckades jag få tid till tandläkaren, bokad tid för elektrikern och reda ut det viktigaste med kommunen. Lägger man till en runda till återvinningscentralen så får man vara nöjd med sin dag.

Nu när det är mörkt ute fortfarande är det också mysigt att sitta i sitt bastu hus och bara ta det lugnt, lyssna på stormen och koppla bort övriga världen en stund. Man behöver lägga plikter och sociala medier åt sidan då och då. Låta själen komma ikapp. Nästa vecka är det ju full rulle igen så man får verkligen passa på att fylla de där batterierna.

Fyller batterierna gör jag också när jag pysslar. Så det var skönt att ta fram lite lim och börja montera figurerna till sitt senaste inköpta spel. Har inventerat mina färger också för kommande målning.

Så det här har varit en fin onsdag. Hoppa ni läsare också haft det gott...

 

Gubbar i en låda...

Klimatrosor...

Full blom...

Ute i trädgården är gräset brunt och knastertorrt. Ja, hela världen tycks damma när man går igenom den. Men rosorna blommar som aldrig förr. Alla våra rosor är en prunkande uppenbarelse i färg och doft, och man kan bara gilla det.

Sedan tänker man att många växter växer ovanligt mycket när de av olika anledningar känner sig hotade.

Så kanske är alla dess rosor ett dåligt omen. Men då är det ett omen man får passa på att njuta av. Morgondagen vet vi fortfarande ganska lite om...

Vägen...

Vissa dagar tar man de där besluten som visar att livet är en väg. Man måste hela tiden förhålla sig till att allting fortsätter att rulla på och att man egentligen bara kan gå framåt.

Horisonten kommer man ändå aldrig fram till. Precis som det ska vara...

Hoplite söndag...

Dagens pyssel...

Det är inte så mycket vårtermin kvar som man kan tro, och redan nu är även många helger uppbokade. Därför får man passa på och göra lite själinvensteringar när tillfälle ges. Så idag har jag typ gjort följande: ingenting, tittat på OS, ingenting och sedan pysslat med mitt nya spel.

Det var väl investerad tid. För i morgon ska jag ta tag i allt det där jag lagt på hyllan för kommande ledighet. Det ska bli skönt att få gjort det med, men först när det är färdigt.

Lycka, om det existerar, handlar väl egentligen om att ha så mycket problem som man hinner med dem. Har man för mycket att ta i blir man lätt lite stressad, och har man inget att göra mår man inte bra alls.

Lagom är bäst, sa Bull...

Smultron i höstrusket...

Inte illa i oktober...

Man ska ta tillvara de där små smultronen i vardagen. Det där som händer i det lilla, men som kan få vardagen att kännas rätt ok eller till och med riktigt bra.

Dagens smultron för mig kan ni se på bilderna.

Trevlig helg alla...

Fysik...

Välja sten...

Ta en...

Välj en sten:

Om du väljer den med tanken, så hittar du en passande sten.

Om du väljer med känslan, så hittar du en fin sten.

Om du väljer med anden, bara tar du en sten och det blir rätt sten.

Jag tog den här stenen...

Sol och så...

Sol över Solhäll...

Rent teoretiskt kan man nog alltid hitta en eller flera anledningar till att bara sätta sig ner och skita i allt, och när man hör gnället i samhället är man nästan förvånad att inte fler bara vandrar ut i vildmarken och försvinner. Blir en del av ödsligheten liksom.

Antagligen saknar vi en stor portion barnasinne, humor och nyfikenhet. Kanske lite distans med.

Idag tittade solen ned på Solhäll i Broby. Då klippte vi gräset...

Ny väg...

Det går lite hit och dit...

Igår fick jag reda på att jag fått diabetes. Blev inte så förvånad egentligen. Kroppen har meddelat att något inte är som det ska ett tag, så det var bara att krypa till korset och bege sig till vårdcentralen.

Så nu vet man det. 

Nästa tanke är mer: "Ja ha, då får man anpassa sig till det". 

Sedan går livet vidare med ett nytt "som vanligt"...

Måndagsro...

Kuan yin...

Man kan ju undra över varför de flesta är mest trötta på måndagen. Då borde man ju vara som piggast efter helgens vila.

Men egentligen är väl sanningen att man bryter ett mönster, som man också bröt för några dagar sedan.

Kanske ska man inte ha helg, utan istället jobba lite mindre hela tiden. Då kan man ha ett vettigt mönster obrutet.

Och framförallt slipper man vara sömnig på måndagen...

Sista dagen på lovet...

Lite hit och lite dit...

Idag har det varit sista dagen på jullovet. Jag tränade lite inför arbetsstarten med att gå upp lite tidigare idag. Det gick bra, så man är inte helt försoffad.

Det känns ganska kul att börja i morgon, och på sikt träffa eleverna igen. Många tycker nog att man ska känna sig lite nere när en ledighet är slut, men jag tänker mer så här: I morgon blir det något annat. Varken bättre eller sämre.

För så är det i många avseenden. Ibland går man lite hit, sedan går man lite åt ett annat håll, men egentligen är det samma väg hela tiden...

Negationer och hopp...

En av många...

Jag har ju en teori som säger att vi hittar på mycket i livet just av den anledningen att vi egentligen är ganska rastlösa och/eller uttråkade. Alltså, vi har det så bra att vi inte riktigt vet vad vi ska fokusera på. Vi behöver inte lägga vår tid och energi på att överleva, och då infinner sig en krypande känsla av meningslöshet. En meningslöshet som vi inte riktigt vet var den kommer ifrån och vad vi ska göra med.

I vissa fall skapar vi nya behov för att också skapa en ny mening. När vi har det tillräckligt gott i livet har vi råd att skapa och använda oss av t ex inredningsexperter, och för all del, speldesigners. Många konsulter har också hittat sin livsuppgift i att påpeka våra brister, så vi finner nya behov av att bli bättre. Fast vi var ganska bra redan innan.

Ett mått på att jag nog är inne på något, som kanske inta ska kallas sanning men kanske symptom, är att nätet är fullt av skyltar och meddelanden som det i bilden ovan. Inom taoismen brukar man säga att allting skapar sin motsats. Om jag t ex säger "det där var en fin blomma", så betyder det samtidigt att det finns blommor som inte är fin, alternativt inte lika fina som den där blomman. Jag tror ni förstår vad jag menar.

Alltså. När vi läser alla dessa budskap bör vi inte tänka: "det där var bra och viktigt", utan mer: "det finns någon där ute som inte känner att den är bra och viktig". Då kan du också göra den personen viktig genom att finnas där.

För den där "meningen med livet" fanns där redan innan, och alla vi finns här av en orsak. Att bara vara räcker gott. 

Tänk på det nästa gång det känns lite meningslöst...

Hemma igen...

En sorts selfie...

Så kom man så hem efter nästan två dygn hemifrån. Man får sådana intensiva perioder ibland, så det gäller att hålla sig lugn i huvudet när man kan.

Det började i går morse när jag skulle gå upp och upptäckte att min telefon hade graderat upp sig under natten. Förutom en massa "hej" på tusen språk, som man vid halv sex på morgonen tycker är något stressande, så hade telefonen en massa nya funktioner som gjorde att jag inte kom in i den som jag ville.

Det löste sig till slut, men när jag sedan satt på bussen valde chauffören att snacka med en passagerare i några minuter efter det att bussen skulle gå, vilket ledde till att tåget som jag skulle med avgick precis när jag nuddade dörren. Då blir man grymt frustrerad på både tågbolag och chaufförer kan jag berätta.

Även detta löste sig, och efter arbetsdagen hamnade jag på rätt möte i god tid. Då jag mött många trevliga och driftiga människor kändes hela resan väldigt givande och uppiggande.

Men. Nu är det gött att få slappa i soffan och slötitta lite på TV. För det har ju den här resan lärt mig: får du tid att ta det lugnt så gör det. Snart är det dags för nästa resa...

Höstmorgons samsara...

Aum...

När klockan ringer på morgonen infinner sig en speciell känsla av samsara, återfödelse. I ett ögonblick sköljer en känsla av att man börjar om samma dag igen. Alltså samma dag som gårdagen och dagen innan dess. Ja, alla andra mörka dagar i höstruskets årstid som man vaknat upp till.

När man fått lite frukost kan börja ana en viss känsla av förändring, och kanske ett uns av unika inslag, och innan man går och lägger sig kan man fatta att det inte varit samma dag.

Men den första sekunden på morgonen, den är alltid som de andra första sekunderna...

Dubbelt budskap...

Hmmm...

Såg den här skylten när jag tankade igår. Bra att företagen är tydliga, men det roliga var att jag först tänkte:

"Vad bra att det inte är palmolja i bensinen!"

Men sedan tänkte jag:

"Palmolja i drivmedlet? Vad är det mer jag inte hade en aning om?"

Så nu går man med en molande misstanke i bakhuvudet. För som man säger inom taoismen: "allt skapar sin egen negation". "De har INTE palmolja i drivmedlet, men vad har de då i?...

Grattis Hasse! ...

Favorit 1, Garbo...

Idag fyller en av mina stora idoler, Hasse Alfredsson, 85 år. Han har på många sätt format det gubbideal jag strävar emot. Jag har tre särskilda favoriter i hans produktion just därav: Garbo, fiskaren från filmen "Att angöra en brygga", boken "Gummitummen" och boken "En liten bok om konsten att bränna löv, ris, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården".

Här frodas det där filosofiskt filuriga som jag är så svag för. Har ni inte läst böckerna eller sett filmen är ni lyckliga; för då har ni verkligen något att se fram emot i livet.

Med det önskar jag Hasse en riktigt god 85-årsdag!!

Favorit 2...

Favorit 3...

Lycka...

Den stora frågan...

Man kan verkligen diskutera hur man ska hitta den där harmonin i tillvaron. Hur mycket ska man planera och hur mycket ska man "go with the flow". När ska man lita på tanken och när ska man lita på känslan.

Jag har märkt att mitt liv fungerar bäst när jag följer hjärtat mer än huvudet. På något sätt finns det en gräns för hur länge man kan tillåta sig att fastna i tanken. Förr eller senare måste man släppa taget och gå vidare, så för det mesta fungerar det bäst att släppa taget redan tidigt.

För det dröjer sällan länge från det att man släppt en tanke till att nästa tar tag i en, och så fortsätter livet...

Skolans Konfucius...

Den gamle själv...

Är egentligen inte helt förtjust i Konfucius läror. Men det här citatet är bra, och väldigt passande för skolan och lärandet:

”De som i forntiden önskade att ge prov på godhet och strålande dygd över hela världen reglerade först sina egna stater. För att kunna styra sina stater väl, skapade de först ordning i sina egna familjer. För att kunna styra sina familjer väl, kultiverade de först sina egna personligheter. För att kunna kultivera sig själva, rättade de först sina medvetanden. För att kunna rätta sina medvetanden, sökte de först vara äkta och uppriktiga i sina tankar. För att kunna vara äkta och uppriktiga i sina tankar, utvidgade de först sina kunskaper. Man vidgar sina kunskaper genom att utforska tingen.”

Tystnadens utveckling...

Hittade den här idag.

Just därför säger jag inget mer idag och betänker mina tankar...

Den enda vägen...

Så här är det:
Det finns bara en väg och den går enkelriktat framåt. Dock korsas den ibland av någon annans väg, som också går enkelriktat framåt.

Väldigt sällan krockar dom...

Korpmåne...

Mångatan är vägen
Följ korpens vingslag
vandra på de lätta vågorna
I ett ögonblick
Satori...




Bildens hemsida