fredag 31 augusti 2012

2 500 år sedan

Något efter då det hände...

Vad hände 500 f kr? I detta härade i historien föds och verkar flera av historiens största tänkare, filosofer och religiösa innovatörer. Kolla in listan på spännande personligheter som levde då:

Lao Tzu
Sun Tzu
Kung Fu Tzu
Sokrates
Buddha

Säkert några andra med som jag inte känner till. Kan det vara en slump att de tände sina glödlampor just då. Kanske, men det väcker spännande tankar...

torsdag 30 augusti 2012

Paralympics väcker många tankar...

Hur långt har vi kommit?

Nu är det dags för Paralympics igen. En stor händelse för sporten och för människor med olika handikapp. Aldrig förr har man sålt så många biljetter som den här gången, vilket är positivt, men varje gång detta evenemang äger rum undrar jag alltid hur mycket vår syn på handikapp egentligen kommit. Varför kan handikappidrotten inte vara med på den vanliga olympiaden, och varför kan man inte tävla mot varandra på samma villkor? Samma fråga kan man börja ställa sig när det gäller dam- och herridrott med.

I vanliga OS i år sprang för första gången en man på kolfiberben. Han vann inte men var bra nog att gå till semifinal på 400 meter. När man ser det undrar man genast varför inte en synskadad eller en utvecklingsstörd skulle kunna hoppa lika långt, springa lika fort eller kasta längre än någon utan handikapp. Att vi inte ställer krav på detta betyder att vi någonstans fortfarande inte tror att handikappade kan utöva sport på lika villkor.

Tänker man på grenar som skytte kan man börja undra varför det finns dam-, herr- och handikappklasser. Här borde man bara ha en klass i min mening. Låt bästa människa vinna! Klart att de flesta grenar inte går att göra rättvisa med tanke på fysiska förutsättningar. Rekordet på 100 meter är för män 9,58, för kvinnor och 10, 59 och för män i rullstol är det ca 12,75. Enorma skillnader som talar för fortsatt klassindelning, men ändå tror jag att synen på olika klasser överlevt sig själv.

I Finnkampen brukar man ha några lopp i rullstol som uppvisning, sen har man klarat av den biten, men jag undrar varför inte dessa lopp faktiskt kan vara med i den riktiga poängräkningen?

Detta var mina tankar om Paralympics. Varje gång undrar jag bara över om det är ett steg framåt på synen på människor som inte faller inom normalnormen, eller om det är en parad för ett segregerat samhälle. Frågan är öppen...

onsdag 29 augusti 2012

Då kom jag att tänka på Ragnar...

Ragnar i ormgropen, som på den tiden innhöll just ormar...

Gillar det vi brukar kalla för "De Isländska sagorna". Släktsagor från vikingatiden som inte bara handlar om Island. Faktum är att de i stor utsträckning handlar om släkter och kungar utanför Island. Tyvärr är de just sagor, vilket gör den historiska faktan något osäker.

Vilket som. Idag kom jag att tänka på sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner. Det är nog inte alla som hört eller läst den, men man kanske har hört ett citat som jag återkommer till. Ragnar är en stor hövding och viking som på sin ålders höst får för sig att göra en raid till England. Det går inte så bra, och det slutar med att den engelska kungen Ella (roligt namn i dessa dagar, men betänker man att det kan ha existerat en drottning Olof av Saxen hundra år tidigare så är det ett riktigt manligt namn) slänger Ragnar i en ormgrop (vilket är intressant eftersom det inte finns ormar på de engelska öarna). Innan Ragnar dör ber han en kurir säga följande strof till sina söner:

"Grymta månde grisarna om de visste hur den gamle galten led"

Detta citat är ett av de gamla sagornas mest reciterade, vilket därmed borde tillhöra allmänbildningen att kunna. Det var en liten, men viktig parantes. Fortsättningsvis beger sig kuriren till Lodbroks söner. Alla blir jättearga utom Ivar (med epitetet "Benlös"). Han håller sig lugn och sansad. När kung Ella får höra detta förstår han att Ivar är det största hotet. Så blir det med. De våldsamma sönerna misslyckas med sin hämnd, medan den vise och lugne Ivar till slut tar hem spelet och avrättar kung Ella på grymt och smärtsamt vis.

Vad lär man sig av det här då? Ja ofta tror man att vikingarnas livsstil handlade om att dricka mjöd, svinga yxor och gå bärsärk, men faktum är att i sagorna är det ofta den som är vis och kunnig som når bäst framgång, vilket också understryks i de mytologiska berättelserna.

Så även i vår forntid visste vi att det ofta inte är det som hörs och syns mest som är det farliga, utan det som verkar i det tysta. I Harry Kullmans bok "Gårdarnas krig" finns ett passande citat:

"Långt från den larmande hopen, står det stora slaget"

Så var det även på ragnar Lodbroks tid...

tisdag 28 augusti 2012

Omfördelning...

Något att bita i...

Sedan midsommar har jag varit duktig å det att jag gått ner kring 10 kg i vikt. Det finns en del att ta av fortfarande så man kan inte slå sig till ro med det. Av en händelse dök det upp en man i lastbil idag som lämnade av 9 ton grus och sten på vår uppfart, att fördela ut i trädgården.

Jag är inte orolig att jag ska gå upp i vikt igen. Inte de närmaste veckorna i alla fall...

måndag 27 augusti 2012

Mossiga stenar, igen...

Det var ett tag sedan...

Nä, nu var det ett tag sedan som jag visade mossiga stenar i min blogg. Idag tyckte jag det var dags igen för den här fina Onkel Olof traditionen. Håll till godo!

Hur ofta ska man visa en mossig sten? Då och då, tycker jag. Om det är ibland räknas det som en vana, och då skulle det tappa den charm som det oförutsägbara ger...

söndag 26 augusti 2012

Nu är det krig...

Lede Fi...

Som ni kanske minns så upptäckte vi getingar i komposthögen. I ädel anda lät vi dem vara. Ångrar jag mig? Egentligen inte, men getingarna verkade inte ha lyssnat när jag förklarade tesen "Var och låt vara", det vill säga: håller ni er i komposten så får ni vara i fred. Nu är de överallt. Virrar runt inomhus och skapar oro med sin närvaro.

Eftersom det var getingarna som bröt fredsavtalet får de skylla sig själv. Onkel O är säker med sin flugsmälla, och nu ligger de gulrandiga steklarna i högar på fönsterkarmen. Inom zen talar man om att aldrig tveka. Måste du döda så gör det snabbt och smärtfritt. Inget vel här inte. Märker att getingarna har svag förståelse för praktisk zenbuddhism.

Getingarna förresten; låter inte det som ett speedwaylag? ...

Bilden tagen från:
http://www.text.nu/nyheter-trender/viktig-information-om-getingar-och-getingbett.html

lördag 25 augusti 2012

You can't handle the truth...

Sanningen. Något svårhanterad...

Minns ni filmen "På heder och samvete"? Den med Tom Cruise som åklagare i amerikanska arméns egna domstol. I slutet av filmen förhör han Jack Nicholson, som spelar ett hårt befäl, och då säger de följande berömda citat:

"– I want the truth
– You can't handle the truth"

På svenska blir det sista uttalandet ungefär "du kan inte hantera sanningen". Detta sätter fingret både på det stora och det lilla. Ledare som döljer sanningen för att man inte tror den stora massan förstår den, eller inte vill att de ska veta, men också i det lilla där vi undanhåller sanningen för att vi inte vill göra någon illa, just av samma anledning.

Kan sanningen skada? Är den lyckliga livslögnen äkta lycka? eller är ovetskap och lögner det som ger den största skadan? Svaret är kanske inte så enkelt som det låter. I min erfarenhet gör lögnen alltid mer ont och fantasin är alltid värre verkligheten, men det betyder inte att det alltid skulle vara en regel för hur sanningen ska hanteras.

Kan jag hantera sanningen? Vet inte. Jag funderar fortfarande på vad sanningen egentligen är. Den dag jag vet, ska jag ta ställning till om jag kan hantera den...


torsdag 23 augusti 2012

Wu Chi...

Wu Chi...

Lånade ut mitt exemplar av "Tao Te Ching", glömde bort till vem och har nu beställt en ny. Det är Stefan Stenudds översättning, som jag tycker är bra. En sak irriterade mig dock, och som jag måste påpeka är lite slarvigt. Boken börjar med en bild på en tom cirkel, som Stefan kallar för "Tai Chi" och påpekar detta tecken också kan symboliseras som det yin och yang-tecken vi alla förknippar med taoismen.

Borde inte bry mig, men tyvärr tappar han en viktig detalj, det vill säg den tomhet som allt föds ur är opolär. Först när värden polariseras uppstår motsatserna, Yin och Yang, som sedan balanserar universum. I Tao Te Ching står ju att den som söker Tao släpper varje dag något. När man "släppt" allt, även Yin och Yang, har man nått urkällan, tomheten som föder de tiotusen tingen. Denna tomhet symboliseras av en helsvart cirkel eller en tom cirkel, som kallas Wu Chi.


Tai Chi...

Detta Kan man tycka är en liten detalj i det stora hela, men för mig representerar detta hela förståelsen för allts ursprung. Faktum är att det är så centralt att jag till och med har en Wu Chi under en Tai Chi som tatuering på armen. 

Tomhet. Inget att ta lätt på, Stefan...


Indoktrinerad...

Ska man ha en åsikt med?

Ett uttryck som kom över mig häromdagen är: "att vara indoktrinerad av sin egen världsbild". Känns som en förbannelse mot den fria tanken. Andra kanske hade kallat det för trygghet. För så är det. Det tar ett ögonblick att skaffa sig en åsikt, och en livstid att ändra den.

Men vem vill ändra något så ointressant som en åsikt? ...


onsdag 22 augusti 2012

Världen som den är...

En ickehäst...

Inom buddhismen brukar man försöka se bortom sinnesintrycken och förstå världen som den egentligen är. "Hästen" ovan tycker jag är ganska nära...


tisdag 21 augusti 2012

Finns Gud?...

Titta där! Nej, för lite skägg...

Ibland när jag tycker att det är dags för en diskussion av det mer djupsinniga slaget brukar jag öppna med frågan: "Finns Gud?". Frågan är inte så ja- och nejig som den låter. Den handlar mer om tolkningar, men kanske mest om ett rent personligt ställningstastagande eller egna upplevelser. Till och med vetenskapen börjar tala om något högre medvetande som styr utvecklingen.

Utgår man "bokens religioner" är det lättare att ta ställning till om man kan ta till sig gudsexistensen, men börjar man lägga in deism, en rörelse som startade på 1700-talet som bara trodde Gud skapat världen men inte verkar i den, börjar frågan bli lite klurigare. Deismen är lätt att koppla till Darwinismen och då är man helt plötsligt inne på en väg där religion och vetenskap går på samma stig. Fan trott.

Men nu kommer man till det mer intressanta i frågan. I min mening finns det ingen religion som egentligen motsäger sig en gudsexistens. Taoismen och buddhismen, som jag lutar mest emot, motsäger inga gudar eller Gud, även om det inte är det centrala i budskapet och egentligen ganska ointressant i sammanhanget. Men ändå, inget gudstvivel.

Naturreligionerna talar man ofta om "Den stora anden", av vissa indianstammar kallad Gichie Manitou eller Wankan Tanka. Även om detta ligger långt från kristendomens Gud, så är ändå tanken väldigt nära. Mest intressant tycker jag som gammal asadyrkare är att det faktiskt också existerar ett högre väsen inom vår fornnordiska religion. Här benämns den Ginregin, ett väsen som står över själva gudarna. Om detta är ett kristligt implement eller inte må vara en öppen fråga, men ändå, en gudsexistens.

Jag vill inte med detta visa att Gud finns, jag vill bara öppna en tanke. Själv tycker jag att var och en ansvarar för att ta reda på var man personligen står i frågan. För egentligen är svaret inte i det närmaste lika intressant som frågan i sig själv.
– Finns Gud?
– E´ du go i luvan? ...


måndag 20 augusti 2012

Kuan Yin på kontoret...

Skolvärldens buddha...

Har en Kuan Yin figur som stått på mitt kontor i många år nu. Kuan Yin är ju både en buddhistisk och taoistisk figur och förknippas med medkänsla. Hittade henne i ett skyltfönster för en herrans massa år sedan, och trots en spricka i botten så var hon ett givet köp. Att det är en kvinna tycker jag passar bra med min tanke om att upplysning är för alla, och i den mansdominerade religiösa världen ger en kvinna lite balans.

Nu står hon i alla fall på mitt kontor, och lär stå där ett tag till. Vi börjar bli ett bra team...


Namo Kuan Shi Yin Pu Sa

(Kuan Yin mantra)



söndag 19 augusti 2012

Vackert förfall III...

Snygg på sitt sätt...

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag väldigt förtjust i saker som får stå och bli gamla. Det blir en sorts tidens egna konstverk. Pumpen ovan är från tiden då litrarna snurrade fortare än kronorna. Den står på Wanås slott, mitt i konstutställningen. Passar bra tycker jag...


lördag 18 augusti 2012

Erikshjälpen, ett eget kretslopp...

Nytta och nöje i ett...

Idag var min sambo och jag och lämnade in en massa saker till Erikshjälpen som vi har haft stående i våra förråd länge. När man ändå var där kunde man ju passa på att se om de fått in något nytt spännande man inte visste att man behövde. Jo då, två gamla spel som passade utmärkt i min "samling". Då man vet att pengarna går till välbehövande, samtidigt som priserna är mer än rimliga, behöver man inte tveka så länge.

När vi åkte därifrån slog det mig att en av sakerna vi lämnade in hade vi nog köpt på Erikshjälpen tidigare. Så idag har jag lämnat tillbaka saker jag köpt, gett nya saker som de kan sälja och köpt nya saker. Som ett eget litet kretslopp av loppisfynd. Vinnarna är de behövande.

Man kan göra bistånd på många sätt, och Erikshjälpen är ett gott exempel när det fungerar...


fredag 17 augusti 2012

Gravgång III...

Inget särskilt här...

Fick en kommentar på det här inlägget. Någon hade sett att det var ristat en cirkel i den ena stenen. Jag, som tagit bilden, hade inte sett något. In i mitt fotoprogram för att göra en förstoring, och se:

Men här...

Nu skulle det vara roligt att återvända till Haväng, där dösen finns. Vem vet vad som är ristat på andra sidan? ...

torsdag 16 augusti 2012

Veckans sten II...

Jodå...

Som många av er vet så älskar jag stenar. Helst mossiga stenar. Allra helst stora mossiga stenar som ligger i skogen. Där för borde jag ju helt enkelt älska konstverket i bilden ovan. Det ligger på Wanås slott, för er som vill skaffa er upplevelsen till bilden.

Vad tycker jag då? Jag tycker att nästan vilken småländsk stengärdesgård som helst är vackrare, fast den är gjord av hårt slit och inte konstnärliga ambitioner. Kanske just därför som de småländska stengärdesgårdarna är vackrare, tänker jag sedan...


onsdag 15 augusti 2012

Fastna på bild...

Nej, inte riktigt så...

Vissa saker kan man bara inte fånga på bild. Stod under några stora träd och spanade på himlen ovanför. Då får man den där förunderliga nästan svindlande känslan. Då tänker man, precis som många förut, att man vill föreviga det hela med ett fotografi. Man tar ett par bilder och återvänder hem. Väl hemma upptäcker man att bilder inte alls förmedlar känslan man önskade.

Vissa saker ska bara upplevas. Sådan är världen...


tisdag 14 augusti 2012

Anden i trädet...

Hur många önskningar behövs?

I helgen var jag på Wanås slott, som ligger en liten bit utanför Knislinge. Slottet är känt för sin årliga konstutställning. Förra året gjorde Yoko Ono ett par installationer och en av dem var kvar även i år. Det är en massa äppelträd man kan hänga upp sina önskningar i. Det är lite spännande att läsa på alla lappar som folk skrivit.

När man var liten brukade man ibland fråga: "Om du fick tre önskningar, vad skulle du då önska dig?". Då kunde man önska att man var stålmannen eller ägde hela världen, för att senare önska sig tusen miljarder kronor och en musgrå limosine. Nuförtiden vet man inte riktigt vad man ska önska sig. Världen fungerar liksom inte så längre. Jag har ju det jag behöver, och det andra förstärker bara att jag har det jag behöver.

Anden i flaskan har haft sin tid. På något sätt känns det bättre...


måndag 13 augusti 2012

Den fria tanken...

Fri är bara den som inte tänker på frihet...


Man kan säga vad man vill om åsikter, men den fria tanken är alltid värd respekt...

söndag 12 augusti 2012

Ur en annan synvinkel...

Ännu en synvinkel...

Hur man än vänder och vrider sig, så kan man alltid hitta en ny synvinkel på saken och livet i stort. Inget står skrivet i sten. Inte ens det här...

lördag 11 augusti 2012

Att vara som en kniv...

Så här kan man vara...

Brukar ofta säga att jag är som en Schweizisk armékniv. Bra på mycket, expert på lite. Försöker att ha ett blad för varje situation. Ett blad är nyfikenhet, filen är det öppna sinnet, saxen är min kreativitet o s v. Men så är det nog med de flesta människor. Man har en mängd förmågor i sin ficka att kunna använda vid olika situationer. Frågan är väl hur många av dessa man vågar använda, eller vet om att man har.

I varje armékniv med självaktning finns det också alltid ett verktyg man inte vet vad det ska användas till. Det bara finns där och väntar på att få kratsa en hov eller naja en tråd. Ofta blir man förvånad när man upptäcker att man kan använda det mystiska verktyget. En insikt man burit med sig, som helt plötsligt kommer till nytta.

Nuförtiden bär väldigt få med sig en armékniv. Lagen gillar inte att man har dessa verktyg i fickan...



Hittade en till som funderat i samma banor. Tanken är sällan unik.

fredag 10 augusti 2012

Nallebombning...

Vitryssland i våra minnen...

Jag förstår inte det kalla kriget mellan Vitryssland och Sverige. Tydligen bygger allt på att Vitrysslands president anklagar den svenska ambassaden för att ha medverkat i en bombning med nallar, vilket de som nallebombande bestrider å det bestämdaste. Men vi kan vara lugna för USA stöder oss och antagligen EU med, oavsett om vi nallebombat eller ej. Man blir snurrig.

Själv minns jag mest Vitryssland för att de slog ut oss ur OS med en puck som tog i huvudet på Tommy Salo. Kanske var det där allting började. Vad vet jag? ...

torsdag 9 augusti 2012

Bläckfisk...



Bläckfisken hade åtta armar den kunde greppa maten med. Den hade också fått några av djurrikets bästa ögon att leta upp hemliga utrymmen att gömma sig i. Den borde därför vara specialist på att leta, gömma sig och äta. Det var den också...

Ur Asyls resa

onsdag 8 augusti 2012

OS och Tao enligt domaren...

Man lär sig mycket av idrott...

Sitter och funderar över det jag ser i OS. Först ser man dressyr och gymnastik. Domarna styr poängen, men det känns inte som om de är där. Sedan ser man brottning, där atleterna ska styra mycket och domaren lite, men det känns som om domaren styr och avgör allt.

I min mening är dressyrdomaren som Tao. Närvarande men inte påfallande, påverkar utan att  framhäva.
Brottningsdomaren får oss att förstå...

tisdag 7 augusti 2012

Små marginaler...

Nära eller långt bort?

Det talas om små marginaler inom idrotten. Något som Sverige lidit av i pågående OS-tävlingarna. Vi har missat med tusendelar och centimetrar. Spännande som attan har det varit.

Men att förlora med en centimeter är ju inget att gräma sig över. Nästan är lika rättvist som inte alls. Man får gilla läget. Precis som Lisa Norden. All respekt till henne...

söndag 5 augusti 2012

En god söndag...

En fin bild...

Idag har det varit en fin söndag. Vi har haft loppis i trädgården och besök från stan minsann. Att Sverige tagit ett OS-guld i segling smakade inte fel det heller. Nu är det skönt att få sitta i soffan och bara ta igen sig.

I morgon väntar en ny dag...

lördag 4 augusti 2012

Loppisfynd...

Ett betydande fynd...

Var på loppis idag och köpte, lite spontant, ett stort fågelbad i glasfiber. Jag var väldigt nöjd ända tills vi upptäckte att fågelbadet inte gick in i bilen. Sambon fick åka och köpa lite rep och spännband och sedan fick vi binda fast det på taket.

Allt detta gjorde eftermiddagen både spännande och trevlig. Nu återstår bara problemet att se vart vi ska göra av det, men det är en annan fråga...

fredag 3 augusti 2012

Katastrofer i min levnad...

Hur ska det gå?

Sedan jag var liten har miljöhoten avlöst varandra. Jordens undergång har alltid varit en nålspets ifrån oss. Jag har forskat lite i de miljöhot som hotat mig sedan barnsben för att få en ungefärlig bild av hur det ser ut. Inte bara nu utan också historiskt. Det visar sig att gemensamt arbete, forskning, internationella avtal och människors vilja att bli bättre faktiskt har gjort att många tidigare miljöbrott nu håller på att långsamt läka sig. När man ser den effekt som många internationella avtal faktiskt haft förundras jag över två saker: Varför kan man inte komma överens om växthusgaserna? och Varför Miljöpartiet varit sådana EU-motståndare fram till de senste åren?

Nedskräpning
Nedskräpning talade man mycket om när jag var liten som ett stort miljöhot. jag har lite fakta om detta:
1950 var vi ca 7 miljoner människor som slängde ca 25 kg sopor var om året alltså ca 175 000 ton sopor som i stort sätt hamnade på soptippen. Man kunde inte heller panta metallburkar och liknande. Nu är vi ca 9 miljoner människor som slänger ca 457 kg sopor per person om året alltså 4 257 000 ton sopor, men nästan alla sopor återanvänds. Antingen eldas de upp i fjärrvärmeverk, eller så källsorteras de, och dessutom importerar vi sopor från Norge och Tyskland för att täcka vårt behov. 99% av våra sopor återanvänds på något sätt enligt den här källan. Det betyder att bara 5 kg per person läggs i deponi, vilket är ca 45 000 ton, alltså mindre än en tredjedel jämfört med 1950.

DDT
Detta var ett bekämpningsmedel som användes i världen för att motarbeta malaria. Det användes även i Sverige och då de anrikas i fettvävnader påverkade de rovdjuren högt upp i näringsväven. Detta fick bl a pilgrimsfalkar och andra rovfåglar att minska drastiskt. DDT är nu förbjudet i Sverige sedan 70-talet, och i västvärlden sedan 80-talet. Detta har gjort att många rovfågelstammar ökat igen. Nu börjar man diskutera att åter använda det i malariabekämpningen.

Försurning
Det stora hotet på 80-talet. Då var ca 23% av Sveriges sjöar försurade. Idag är ca 12,5% försurade. Mycket beror på att utsläppen av svevel i Sverige har minskat med ca 90% sedan 1980, men också att internationellt samarbete har minskat utsläppen med ca 60%. Det finns mycket bra läsning om detta på nätet, bl a den här.

Oljekatastrofer
Oljeutsläpp i stor skala sker fortfarande då och då. När jag var liten var det något av det värsta miljöhot man kunde tänka sig. Idag är man bättre på att upptäcka och spåra oljeutsläpp. Man är också ganska duktiga på att ta hand om en oljekatastrof. Hotet lever, men vi har lärt oss att leva med det.

Ozonlagret
På 1980-talet upptäckte man att ozonlagret höll på att tunnas ut. Tack vara förbud mot vissa nedbrytande kemikalier håller ozonlagret på att sakta återgå till det normala. ca 2050 räknar forskarna med att det ska vara normalt igen. Om ozon kan man läsa här. Nu debatteras det om det tunna ozonlagret har positiva eller negativa följder för växthusgasernas klimatpåverkan.

Övergödning
Övergödningen är ett ganska stort problem idag. Mycket handlar det om kväveutsläpp i luften, som är svåra att rena, och från jord- och skogsbruk. När man läser Jordbruksverkets rapport, blir man både fundersam och nyfiken. Det forskas mycket på hur jordbruket ska minimera sitt behov av gödning. Marken kan ju trots allt inte emot hur mycket som hellst. Med bra analyser kan man minska behovet. Bonden tjänar pengar och naturen slipper gödning. Tror fortfarande att detta område har mycket att göra.

Växthusgaser, dagens katastrof.
1970 var vi ca 8 miljoner människor i Sverige . Då släppte varje medborgare i snitt ut 11,5 ton coldioxid (totalt 92 ton) enligt denna källa. Nu är vi 9 miljoner som släpper ut ca 5,5 ton koldioxid per kapita vilket blir en total på 49,5 ton, alltså nästan en halvering. på 30 år. Då ska man komma ihåg att bilparken i Sverige ökat enormt sedan 70-talet. Detta visar ju på något sätt att problemet går att lösa, om vi bara vill.

Det är inte bra med miljön, absolut inte, men det finns möjligheter att förbättra och vi jobbar på det. Det ska också nämnas att det finns andra mycet påtagliga hot som dioxiner. Men det talade man inte om när jag var liten och jag var tvungen att dra gränsen någon stans.

Men om man ska tala om katastrofer får nästan hålla med Dick Harrysson när han säger: "Tacka vet jag Digerdöden", eller som Zen-mästaren korpen sa: "Fråga dinosaurierna...."

torsdag 2 augusti 2012

Hattdags...

Inte bara hatten är gammal...

Idag var det dags att skaffa en ny plommonstop. Den gamla var mer plommon än stop efter ett skyfall i Göteborg. Den nya är så hård och välformad som en ny hatt ska vara. Lite för varm för dagar som den här, men till hösten kommer den att sitta som en smäck.

Tyvärr har Sverige tappat det mesta av våra hattraditioner, vilket är lite synd. En hatt är inte bara klädsam; den är bra för personligheten med...

onsdag 1 augusti 2012

Kollektiv skatt...

Äkta kollektivtrafik...

Hörde på radion i morse att priserna på kollektivtrafiken i snitt ökat dubbelt så mycket som infaltionen de senaste tio åren. Det fick mig att bli lite förgrymmad faktiskt. Jag betalar, som bilist, en väldig massa miljöskatt. Detta gör jag med glödje i tron att dessa kronor direkt används till miljöförbättrande åtgärder, såsom kollektivtrafik. Varför skulle det annars heta "miljöskatt"?

Jag tänker mig att mitt bilkörande skulle bekosta en busstur i glesbygden, en naturgasstation i storstaden eller subventionering av solcellspaneler. Det kanske enklaste annars är just att sänka priserna på kollektivtrafiken genom subventioner. Är det inte dags att vi som medborgare kräver att miljöskatten ska vara direktkopplad till miljöåtgärder? Jag ska i allafall rösta på det...