onsdag 31 oktober 2012

Ovanliga liknelser...

Har ni sett den där nyligen?

Bilden ovan fick påminde mig om någonting. Inte små gulliga japanska monster, som man skulle kunna tro, då detta är en sådan där boll man kar pokémonmonster i. Nä svaret låg närmare än så:

'


Tänk att man en dag skulle se ut som en pokémonboll. Det var nog inte vad min mamma planerade...



tisdag 30 oktober 2012

I betraktarens öga...

Det tar sig...

Mitt öga känns bättre. Fortfarande ingen riktig synskärpa på det, men exakt hur det blir med den saken vet man inte förrän man tagit stygnen, och det dröjer ett bra tag till. Har varit ute en sväng idag vilket var skönt för både den försoffade kroppen och det mossiga huvudet. I morgon ska jag till jobbet.

Oavsett hur det går, så är man väldigt tacksam när man kan se ordentligt. Man ska titta mycket, men man får inte glömma bort att se med...


måndag 29 oktober 2012

Det största...

Konst helt enkelt...

Satt och lyssnade på TV idag. Det är det man gör när man opererat ögat. Man intervjuade Jonas Gardell angående hans senaste bok/TV-serie. Som nog alla vet handlar den om när AIDS-epedemin var som värst i Sverige. Mycket tänkvärt och timingen för detta ämne är kanske äntligen här. Det handlar om, som Jonas själv nämner, om vad det är att vara människa. Vad som händer med oss när rädslan tar överhanden.

Under intervjun ställs den relevanta frågan:
"Kan du förlåta?"

Essensen i det hela enligt min mening. Kan vi förstå människorna kan vi också förlåta. Visa att vi står över det som gör oss till det där andra, det vi inte vill vara. Först när man kan förlåta kan man få frid med sig själv. Det är ofta inte rättvist, men det är stort. Kanske det största man kan göra...



Bildens tagen ifrån:
http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.543028-vem-ska-forlata-och-varfor-


söndag 28 oktober 2012

Skapandets mörka nyckel...

Arbetar med alla sidor...

Jag brukar ofta återkomma till att skapandet ofta kommer från en mörk sida av ens inre, och att det inte är så konstigt att många av våra största konstnärer och författare lever nära depressionen. Även det roliga saknar trovärdighet utan ett uns av smärta eller ledsamhet.

Kom därför att tänka på Stephen Fry. En känd engelsk skådespelare som vi känner från olika TV-serier och filmer. Han är också författare till en handfull böcker. Stephen är manodepressiv. Inget märkligt med det, men i en intervju för en massa år sedan diskuterades detta och tydligen kan han medicinera bort en del av symptomen.

Stephen vägrade, eftersom han behövde dessa känslor i sitt konstnärliga utövande. Måste vara en svår balansgång, och den förtjänar all respekt. Den tydliggör på något sätt det mänskliga i oss alla och det vi brottas med varje dag.

För utan det mörka inom oss, skulle många vara helt förvirrade. Precis som Stephen Fry...




lördag 27 oktober 2012

Kollektiv frustration...


Å alla är så glada...

I veckan gav jag mig på att åka med kollektivtrafiken igen. När jag inte åker kollektivt undrar jag varför jag inte åker kollektivt oftare, och när jag åker kollektivt undrar jag varför jag åker så ofta. Under en resa på 40 min, lyckades tåget bli 15 min försenat. Inte så dålig procentuell försening.

Detta måste vara det moderna Sveriges stora paradox. Människor vill åka kollektivt och tågen är väl fyllda. Trots detta går det dåligt för företagen som driver dem och priserna stiger mer än inflationen. För miljön vore det mumma om fler personer åkte kollektivt. En sådan där win-win-win-lösning. Trots detta fungerar det inte.

Det här gör mig lite frustrerad. Lösningen finns där under näsan på oss och vi kan inte ta den. Min idé om att låta miljöskatterna verkligen vara miljöskatter, som går oavkortat till t ex utbyggd kollektivtrafik känns mer rätt än på länge.

Det känns som om vi är många som väntar på tåget. Frågan är hur länge vi kommer att vänta...




Bilden kommer ifrån:
http://www.dalatrafik.se/templates/Units/templates/dtInfo.aspx?id=929&epslanguage=SV

fredag 26 oktober 2012

Föraning...

Ett kallt bad...

Idag kom en föraning om vinter. Först sken solen, men plötsligt började det regna stora hagel och blåsa hårt. Som en lavett från kung Bore. Man hoppas alla som är ute i trafiken tar det extra lugnt idag. Den första halkan är alltid den farligaste. Sedan vänjer man sig, som med det mesta här i livet.

Kvinnan i badet verkar inte bry sig nämnvärt. Kallt för många, friskt för andra. Inget väder verkar passa alla. Vilket är bra på sätt och vis...

torsdag 25 oktober 2012

Jag ser ljuset...

Där borta...

Väldigt vad fort man glömmer det som inte är så trevligt. I natt släppte bedövningen i ögat. Inte speciellt trevligt då man blir väldigt trött och lättretlig. Idag har jag därför bedrivit min mesta tid med att sova eller lyssna på TV.

I de sammanhanget minns man att det faktiskt var så här förra fången med. Det positiva är att redan innan inflammationer och annat försvunnit så ser jag mycket bättre med ögat. Så på det hela taget är det värt lite irritation...

onsdag 24 oktober 2012

Lite efter...

Hemma från operationen...

Opererades tidigt i morse. Enligt läkaren ska det ha gått bra. Personalen var som vanligt mycket trevlig och professionell. Mycket har hänt sedan jag första gången gjorde den här operationen för 20 år sedan. Då låg man kvar på sjukhuset i en vecka. Idag får man komma tillbaka till sjukhuset efter en vecka. Man slipper också en massa andra jobbiga saker som kateter t ex, och man är bättre på att sätta bedövning på ett bra sätt.

Nu blir det vila i några dagar. Fastän man får åka hem blir man väldigt trött, och man är en total trafikfara den första tiden. Men det är förbaskat skönt att första fasen är avklarad.

Tack personalen på ögonkirurgen i Malmö!

Lyckat på många sätt!

tisdag 23 oktober 2012

Dan före dan...

I morgon är det dags...

Tidigt i morgon bitti bär det av mot sjukhuset för att operera mitt högra öga för andra gången. Känner mig lugn. Blir alltid lugn när det inte finns något annat att göra än att lite på en grupp experter. Utlämnad åt skeendet, lika bra att ta det lugnt.

Märkte samma beteende hos en mus jag jagade i köket för ett tag sedan. Så länge den trodde att den kunde komma undan sprang den runt som ett jehu. När den väl insåg att spelet var förlorat bara satte den sig ner och lät sig lugnt plockas upp från hörnet. Lite märkligt på något sätt.

Vad synd om den lilla musen, tänker nog många av er, och det gjorde jag med och släppte den stackarn i trädgården. Så fort den blev fri fick den upp farten igen och sprang tillbaka in i huset. Tji fick jag. Nästa dag satt den död i en av fällorna. Tji fick den.

Hoppas det inte är jag som får tji i morgon...


måndag 22 oktober 2012

Onkel Macho...

I ett hör fullt av tankar...

Måndagen har varit full av intryck av alla de slag. Frustration blandad med genial lekfullhet i en mix man bara kan finna en måndag i oktober. Funderade lite på det där med önskningar. Ni vet sådana där man slänger ur sig när man får den långa delen på en kycklings nyckelben eller får mandeln i gröten. Ska man önska sig många små önskningar som har lättare att slå in, eller ska man önska stora och fantastiska saker som fred på jorden och högsta vinsten på Lotto?

Kom på att en önskan om en god dag och trevliga möten, alltid håller i sin vardagliga tråkighet. Svårt nog att uppnå vissa dagar. Den önskan gick i alla fall i uppfyllelse, och det måste på något sätt vara stort  på en måndag.

Annars tycker jag nog att jag slagit nytt personligt rekord i att vara macho när jag började dagen med att rotfylla en tand utan bedövning. Macho man Onkel Olof, som önskar en god dag fast han ska till tandläkaren...




söndag 21 oktober 2012

Pluggästens söndag...

Hur mysigt kan man ha det...

Ibland ser jag mig lite som en professionell uppskjutare, det vill säga att jag måste vänta till sista minuten innan jag kan börja arbeta med något på allvar. Lite jobbigt att ha en hjärna som producerar som bäst när man är under lite lagom press.

Eftersom jag fick reda på att jag ska operera ögat på onsdag, så har den här effektiva tiden minskat med två dagar för en hög med inlämningsuppgifter. Det betyder i praktiken att idag måste jag skriva färdigt tre rapporter som måste in till fredag.

I Havamal står det: "Om kvällen skall dag prisas". Får se om jag känner för att prisa den här plugghästdagen när kvällen kommer...



fredag 19 oktober 2012

Var är festen?

Fredasmysig...

Ända sedan jag gjorde värnplikten har uttrycket: "Var är festen?" förföljt mig. Det är så totalt avväpnande , så jag använder det fortfarande i en mängd sammanhang. Ett bra tillfälle är t ex när man vill liva upp stämningen på ett sovande möte eller få folk att reagera sådär lite lagom.

Givetvis kan man använda det för att faktiskt få reda på vägen till ett eller annat partaj. Idag tycker jag det passar av just en enda anledning: att det är fredag.

Var är festen?
Fråga Onkel Olof...


torsdag 18 oktober 2012

Nära ögat...

Då var det dags igen...

Sjukvården slutar aldrig att förvåna. Först tar det över ett halvt år från det att min optiker skickat en remiss tills dess att jag fick tid hos ögonläkaren. Sedan invigs man i att det nog kan ta ett tag innan det blir operation. Man låter livet löpa på som vanligt. Plötsligt ringer de och säger att det finns en hornhinna till nästa vecka. Det första man tänker är: "Va, redan?". Man har ju redan en massa inbokat som just då känns jätteviktigt.

En sak som blir tydlig vid dessa tillfällen är att det sällan finns ett passande tillfälle. Man får helt enkelt släppa taget om vardagen och se till att tillfället blir passande. En operation och en insikt på samma gång...


onsdag 17 oktober 2012

Tolkskolan...

Hugin och Munin...

Idag fick jag äran att besöka försvarets tolkskola i Uppsala. Det var jättespännande att får se hur de lägger upp undervisningen och får, förvisso motiverade elever, att lära sig ett språk på avancerad nivå på bara 18 månader. Skolan var också väldigt välkomnande för oss civila.

Tog med mig många fina intryck och idéer till mitt fortsatta arbete. Bäst kanske ändå skolans motto är:

"Verba Arma Nostra"
Orden är vårt vapen.

Tack för en fin dag!

måndag 15 oktober 2012

Najad...

Klass och kultur...

Min sambo och jag kan vara något spontana ibland. Igår sprang vi på den här statyn på en trädgårdsmarknad. Utan att diskutera bara köpte vi henne. Sitter hon i vår snäckformade lilla damm. Får mig att tänka på Boticellis "Venus" lite grann.

En trädgård är inte komplett utan en damm. Eller egentligen en trädgård är inte komplett utan en damm, en staty, en trädgårdstomte, en bänk, en rosportal, en gång...

...en riktig hobby med andra ord.


söndag 14 oktober 2012

Onkel Kartograf...

Inte den här men ändå...

Jag älskar kartor. Framförallt gamla kartor i blekta färger. De får liksom min historiska nerv att tända till lite. Igår köpte jag en karta daterad 1876 över de nordiska länderna och lite av södra Östersjön. Det är bra att konstatera att det hänt mycket historiskt sedan dess. På den tiden tillhörde t ex norra Polen Preussen, det Tyska riket, precis som de södra delarna av Danmark.

Hela kartan är uppklistrad på linneduk för att inte skadas när man viker den. När man tittar på den slår det mig att jag inte har en aning om hur man faktiskt tryckte kartor och bilder från den tiden. Bokstäver förstår jag min inte hur man fick in t ex ett fotografi i en tidning. Aningar har man givetvis, men det är inte detsamma.

Måste försöka ta reda på det. Tänk att gamla saker och gammal kunskap fortfarande har ett värde i sin bortglömdhet...


lördag 13 oktober 2012

Hösttankar...



Läste ett bra citat idag:

"Den som bara söker framgång i applåder, lägger hela sin lycka i andras händer"

Ett väldigt bra citat, och ändå blir man glad av att andra vill läsa det men skriver i sin blogg.

Trevlig helg alla!


fredag 12 oktober 2012

Barnet inom oss alla...

Vuxen blir man aldrig...

Jag samlar på gamla spel, som många av er vet. Idag kom mina senaste fynd på posten. Gamla spelprylar från 80-talet i obrutna förpackningar (i alla fall när de kom). Gjorde mig barnsligt förtjust.

Brukar säga att det många gånger handlar om att hitta tillbaka till den känslan man kände som barn. Idag kom den med posten...


torsdag 11 oktober 2012

Torsdagsmys...

Nu är kylan här på riktigt...

Då måste man skrapa rutorna på bilen igen. Ja, om man inte gör t ex som jag som lägger filtar över rutorna innan jag lägger mig. I morgon är det fredag, vilket är skönt eftersom veckan varit intensiv.

Min sambo fick precis för sig att hon skulle riva upp hallgolvet. Det gamla golvet är från 1961, vilket en tidning med Edgar Hoover på skvallrade om. Men trägolvet under är underbart i sin enkelhet.

Tänk vad det är skönt att slötitta på TV när någon arbetar bredvid...


onsdag 10 oktober 2012

Eden i mayariket...

Har man sett det förr?

Såg ett spännande program på Historychannel häromdagen. Det handlade om mayaindianernas skrivtecken och om hur man lyckat tyda dem. Mest spännande med detta var att mayaindianerna inte tyckte om att skriva en bokstav på samma sätt om och om igen, så de tog sig den konstnärliga friheten att att göra dem lite olika, vilket virrade till forskarna rätt rejält. Sådant gillar jag.

En annan sak som är spännande är att de byggde pyramider och sedan fick jag se bilden ovan. Är den inte väldigt lik ormen i paradiset? Ibland säger man att tankar är globala. När man tittar på mayaindianerna så blir man inte helt säker på vad man ska tro...



tisdag 9 oktober 2012

Höstlöv och kastanjer...

Kraftfull...

Det är något häftigt med naturen så här års. Efter att ha samlat energi hela sommaren är den  nu full av kraft, fast den vädret gör allt för att kuva den. Blir lika förundrad varje år när jag ser stora streck med gäss på väg söderut. Känns väldigt äkta.

Men något av det bästa med hösten är kastanjer. En nyskalad kastanj kommer alltid att vara lika vacker, och lika skön att ha i fickan, som när man var liten; och är lika glansigt len när man blir gammal. Kastanjer är utan ålder...



måndag 8 oktober 2012

Åter i sagoskogen...

Man kan förundras...

Funderade över det där påståendet om att allting är matematik. Sen ser man trädet ovan, och funderar vidare. Ser ni ekvationen i det hela?

Elementärt...


söndag 7 oktober 2012

Kvadraten i oss alla...

Vad är det här då?

Allting är matematik. I alla fall enligt matematikerna, och kanske ligger det något i det påståendet. Kunskaperna i matematik har sjunkit de senaste åren i Sverige, vilket skulle förfära Karl XII, som ansåg att en människa som inte kan matematik inte är en riktig människa. Detta påstående får stå för honom.

Om jag frågade folk vad figuren ovan är för något så skulle nästan alla säga "en kvadrat" eller "en fyrhörning", vilket är rätt. Definitionen på en kvadrat är "En fyrhörning där vinklarna är räta och alla sidor är lika långa", och därmed kan vi säga att figuren är just en kvadrat. Full förståelse så långt. Alla är med och den där lyckan när alla fattar sprider sig.

Sen kommer den där typen som ser allting lite mer komplicerat som säger: "Det där är en kvadrat". Då kommer någon inte att hålla med eftersom man har förebilden att en kvadrat måste ha några sidor som är lite längre. Man man kollar upp och ser att definitionen för en rektangel är "En fyrhörning där alla vinklar är räta". Det stämde ju det med. Fortfarande är de flesta med på tåget, när nästa jobbiga typ säger: "Det där är en parallelltrapets". Man tittar i geometriboken och finner att en parallelltrapets är "en fyrhörning där två sidor är parallella". Det stämde det med.

Så håller man på så och upptäcker att figuren ovan inte bara är en kvadrat utan också en romb och ett parallellogram. Allt stämmer med definitionen. Man är också glatt överens om att det INTE är en cirkel, vilket känns som en lättnad för många som börjat tvivla på sin begreppsvärld.

Men är det inte så här med många och mycket? Ibland talar vi om samma sak, tror vi, och ser olika bilder framför oss, och ibland talar vi om olika saker, men ser samma bild framför oss. För trots allt är vi ganska fyrkantiga i vårt tänkande...



lördag 6 oktober 2012

Kreativ lördag...

Utomhus går livet sin gilla gång...

Idag har jag ännu en av dessa multikreativa dagar. Skriver på ett äventyr till ett rollspel, illustrerar skånsk medeltid och bygger på mitt senaste figurspel. Till detta har jag två bloggar att administrera. Jag trivs med det komplexa i allt detta. Kanske är det en sorts verklighetsflykt, men det känns inte så. Det är att bejaka den man verkligen är när man gör det man trivs bäst med.

Dessutom har höstlöven och mossiga stenar mycket gemensamt med tenngubbar. I alla fall i min värld...

Inomhus går en annan värld sin gilla gång...


fredag 5 oktober 2012

Hopp och förtvivlan...

Hopp?


Tänkte på blogginlägget jag skrev häromdagen om rosen som får knoppar in i oktober. Fick kommentaren att det kanske inte var så bra eftersom det berodde på växthuseffekten. det får en att tänka på det goda som kommer med det onda, och det goda som kommer med det onda. Någonstans balanserar alltid detta varandra, men sällan samtidigt.

Ni som följer den här bloggen känner till min stora förkärlek för mossiga stenar ute i naturen. Dessa är ju en produkt av en stor klimatförändring, nämligen istiden. Hade inte landet varit täckt av ett istäcke som flyttade runt sten och grus i en salig röra, hade jag inte fått mina fina naturupplevelser.

Om inte växthuseffekten hade varit så fick jag kanske vara utan rosor i oktober. Världen drabbas ständigt av katastrofer som ändrar betingelserna. Så ska det vara. Stagnation kommer alltid att vara värre än förändring, om än svårare att se.

Den här fredagen påminner mycket om den förra. Inger det hopp eller förtvivlan? ...

Förtvivlan?


torsdag 4 oktober 2012

Vattenspeglingar...

Fascinerande...

Vatten är alltid spännande. Det är lätt att förstå att det är livets ursprung, men också dit livet återvänder. På bilden ovan ligger de döda löven på botten och reflekterar de gröna som flyter på ytan. Engelsmännen säger att en trädgård är inte komplett utan en damm, och nog förädlar en vattenyta grönskan runt omkring.

Vem kunde tro att det skulle bli så bra när man ser loppisfyndet nedan? Man kan aldrig veta, men man kan ha en god aning. Det räcker...





onsdag 3 oktober 2012

Höstros...

Hopp

Nu kommer kylan och naturen förbereder sig för vinter. Rosen under äppelträdet tänker tvärtom och har fått nya knoppar. Det får en och tänka på att hopp föds av det som vågar gå mot strömmen och se sommar i höstmörkret...


tisdag 2 oktober 2012

Tillbaka till ritplattan...

Made by Onkel Olof...

Har ett illustrationsuppdrag under pågående. Dags att ta fram sin inre disciplin och ta ut kreativiteten på ritplattan. Bara att gilla läget...                    ...och det gör jag...


måndag 1 oktober 2012

Fåfängd blomfluga...

Äpplen kräver en viss uppmärksamhet...

Blomflugan ovan har lånat sina färger av mina antagonister getingarna. Dom i komposten ni vet. När jag skulle fotografera blomflugan satt den stilla och lät sig fotograferas.

Kanske ville den föreviga sig själv i fiendefärger...