Hopp?
Tänkte på blogginlägget jag skrev häromdagen om rosen som får knoppar in i oktober. Fick kommentaren att det kanske inte var så bra eftersom det berodde på växthuseffekten. det får en att tänka på det goda som kommer med det onda, och det goda som kommer med det onda. Någonstans balanserar alltid detta varandra, men sällan samtidigt.
Ni som följer den här bloggen känner till min stora förkärlek för mossiga stenar ute i naturen. Dessa är ju en produkt av en stor klimatförändring, nämligen istiden. Hade inte landet varit täckt av ett istäcke som flyttade runt sten och grus i en salig röra, hade jag inte fått mina fina naturupplevelser.
Om inte växthuseffekten hade varit så fick jag kanske vara utan rosor i oktober. Världen drabbas ständigt av katastrofer som ändrar betingelserna. Så ska det vara. Stagnation kommer alltid att vara värre än förändring, om än svårare att se.
Den här fredagen påminner mycket om den förra. Inger det hopp eller förtvivlan? ...
Förtvivlan?
4 kommentarer:
Hopp.
Stagnation. Ordet är negativt laddat, innebörden är (nästan alltid) misslyckande. Ingår gärna i tron på evig (ekonomisk) tillväxt.
Att leva på jordens villkor (RL) är ett positivt laddat uttryck för samma sak. Ingår gärna i tron på eviga kretslopp.
Hur mycket man än föredrar förändring framför stagnation så förblir ett människoliv födelse - levnad - förökning och död. Och de grundläggande behoven kommer att vara väsentligen oförändrade. Det mesta vi gör idag handlar inte om dessa behov ..
Att jämställa istid med av människan orsakade klimatförändringar känns främmande. Det första framkallar ödmjuk respekt, det andra bara ångest.
Någon sa att det enda som är bestående är förändringen.
Mitt i förändringen blommar rosor i oktoberkylan...
Ibland tycker jag att du smiter. Men det är OK :)
På något märkligt sätt är det så :)
Skicka en kommentar