söndag 15 januari 2017

Förfall...


Många går och förfasar sig över ungdomens förfall
Själv förfasas jag mer över vuxenvärldens idioti.

Men det hänger nog ihop...








lördag 14 januari 2017

E-sport och så...

Det tar sig...

Arbetet med att få till ett e-sportslag med kollegorna fortsätter. I mån av tid tränas det lite här och var, och det har blivit en liten kul grej att diskutera både med elever och lärare. Nästa punkt på programmet är nu att hitta en bra tid, och se om vi kan få tekniken att fungera, så det kan visas på storbild i aulan.

Giller sådana här projekt som ligger lite utanför det vi brukar göra. Det piggar upp i vintermörkret på många sätt. Som en tävling där ingen kan förlora.

Att vårt lärarlag bytt namn från Kazookas till Curriculum är bara en detalj i sammanhanget...
















fredag 13 januari 2017

A man with a plan...

Korpiklaani så klart...

Då bilen pajat på vägen hem igår vaknade jag idag och hade en plan. Ja, faktiskt.

Den fungerade alldeles utmärkt, så nu tar jag helg och känner mig tillfreds med den här arbetsveckan.

Ha en god helg alla, och njut lite av Korpiklaani...













onsdag 11 januari 2017

Så kom snön...

Dagens bild...

Ja, så kom det snö tillslut. Som det brukligt är i Skåne kommer det ofta mycket när det väl kommer. Hela landskapet har fått ett vitt täcke på bara några timmar och det snöar fortfarande. När man sitter inomhus har det en viss mysfaktor som får kaffet att smaka lite extra. I morgon bitti är det en annan fråga när man ska köra de tio milen till jobbet.

Men det problemet tar vi i morgon...


















tisdag 10 januari 2017

Äventyret fortsätter...

På gång...

Andra dagen på jobbet och pusselbitarna börjar ramla på plats i samma takt som man lämnar lovet bakom sig. Väldigt vad sömnig man blir av att vända tillbaka dygnet till gamla rutiner dock.

Men varför klaga. I morgon är det min lediga onsdag, så vem bryr sig om lite tunga ögonlock?

Inte Onkel O i alla fall...













söndag 8 januari 2017

Sista dagen på lovet...

Lite hit och lite dit...

Idag har det varit sista dagen på jullovet. Jag tränade lite inför arbetsstarten med att gå upp lite tidigare idag. Det gick bra, så man är inte helt försoffad.

Det känns ganska kul att börja i morgon, och på sikt träffa eleverna igen. Många tycker nog att man ska känna sig lite nere när en ledighet är slut, men jag tänker mer så här: I morgon blir det något annat. Varken bättre eller sämre.

För så är det i många avseenden. Ibland går man lite hit, sedan går man lite åt ett annat håll, men egentligen är det samma väg hela tiden...















lördag 7 januari 2017

Negationer och hopp...

En av många...

Jag har ju en teori som säger att vi hittar på mycket i livet just av den anledningen att vi egentligen är ganska rastlösa och/eller uttråkade. Alltså, vi har det så bra att vi inte riktigt vet vad vi ska fokusera på. Vi behöver inte lägga vår tid och energi på att överleva, och då infinner sig en krypande känsla av meningslöshet. En meningslöshet som vi inte riktigt vet var den kommer ifrån och vad vi ska göra med.

I vissa fall skapar vi nya behov för att också skapa en ny mening. När vi har det tillräckligt gott i livet har vi råd att skapa och använda oss av t ex inredningsexperter, och för all del, speldesigners. Många konsulter har också hittat sin livsuppgift i att påpeka våra brister, så vi finner nya behov av att bli bättre. Fast vi var ganska bra redan innan.

Ett mått på att jag nog är inne på något, som kanske inta ska kallas sanning men kanske symptom, är att nätet är fullt av skyltar och meddelanden som det i bilden ovan. Inom taoismen brukar man säga att allting skapar sin motsats. Om jag t ex säger "det där var en fin blomma", så betyder det samtidigt att det finns blommor som inte är fin, alternativt inte lika fina som den där blomman. Jag tror ni förstår vad jag menar.

Alltså. När vi läser alla dessa budskap bör vi inte tänka: "det där var bra och viktigt", utan mer: "det finns någon där ute som inte känner att den är bra och viktig". Då kan du också göra den personen viktig genom att finnas där.

För den där "meningen med livet" fanns där redan innan, och alla vi finns här av en orsak. Att bara vara räcker gott. 

Tänk på det nästa gång det känns lite meningslöst...