fredag 17 november 2017

Då var det helg igen...

Onkel O i sitt livs blomning...

Mina elever frågade när jullovet börjar. Kom då på att jag inte har en aning. Jag tänker inte så mycket på när jag ska bli ledig. Det tar liksom fokus från nuet och får en att bara sätta sig ner och vänta på att tiden ska gå så fort som möjligt. Blir lite stressigt.

Jag brukar istället jobba in i kaklet, och mer bli positivt överraskad när det helt plötsligt är sovmorgon nästa dag. Samma sak med lov och helger.

Men nu slår det mig att det faktiskt är fredag kväll.

Känns rätt bra...

















onsdag 15 november 2017

Lite fotbollstankar...

Salta grabbar, å så...

Visst måsta man kommentera landslaget i fotboll? Jo, det måste man i dessa dagar. Svenska herrlandslaget i fotboll lyckades i konkurrens med tre stora världslag ta sig till VM-slutspelet fast få, kanske ingen, av dem skulle platsat i något av de där storlagen.

Hemligheten heter, som alltid, laganda och moral. Laget och motivationen slår alltid talang och individ. Kanske just därför vårt samhälle är så förtjust i lagsporter. Det handlar inte bara om tävling, utan om något annat med.

Just därför ska vi aldrig vara rädda för att låta alla få vara med, även om det på pappret inte ska vara den vinnande lösningen.

Just därför var det bra att förbundskaptenen bara ville prata om de som ställde upp och ville vara med.

Just därför ska inte Mr Z in i laget till nästa sommar.

Laget har redan vunnit. Även om de förlorar alla matcherna i slutspelet...















tisdag 14 november 2017

Sockersocial kultur...

Socialt mönster...

Ja ha, idag är det tydligen diabetesdagen. Passande när man nu är inne på sin femte månad med diagnos. Hittills har det gått rätt ok och jag mår bra på många sätt, och på andra sätt mår jag bättre än tidigare. Man har liksom inget att välja på. Man får livsstilen på köpet.

Jag saknar inte godis, bakverk och annat sött speciellt. Redan innan jag fick diagnosen hade jag vett att uppskatta alternativen. Man får lite mer av de där alternativen bara.

Men en sak är man mer medveten om nu, och det är insikten om hur jäkla sockrat vårt samhälle är, och i tider där man med lätthet kan få glutenfritt, laktosfritt eller vegetariskt är det ofta stört omöjligt att få ett vettigt diabetesalternativ. Jag är faktiskt ganska förvånad över detta. Diabetes har ju ändå funnits ett tag nu.

En annan sak som jag ibland tycker är lite jobbig är att det ofta bara finns "sockeralternativ" i sociala sammanhang. Kakor och bullar blir liksom en del av den sociala samvaron, och man plockas bort från den. I alla fall om man ska hålla sina värden. Så det är inte bullarna i sig som är problemet, utan den där känslan av utanförskap de skapar.

Med det sagt fortsätter firandet...


















måndag 13 november 2017

Känslan av snö...

Lite så här...

Idag var det minusgrader när man kom ut till bilen. Det var ett riktigt aber att skrapa rutorna fria från is. Rent mentalt kändes det som i bilden ovan.

Men det kunde vara värre. Det kunde vara måndag med...















söndag 12 november 2017

Lådor och sånt...

Snygg utsida...

Det där med bra lådor till de spel man tillverkar kan vara lite knepigt. Där för blev jag duktigt glad när jag fann den här boxen på Hemtex i går. Tror egentligen att den är till för smink och sådana där grejer, men hoppla hejsan vad den var som gjord för det spelet jag håller på med just nu.

Alla facken passade perfekt för kort och spelpjäser, och man kan också lyfta upp det övre lagret för en underdel i A4-format.

Man ska inte göra det andra redan gjort åt dig, så tack Hemtex för den här lösningen!...


Genial insida...

lördag 11 november 2017

På sofflocket...

Lördag...

Den här veckan har verkligen varit intensiv. Fulla dagar och kvällsaktiviteter varje dag. Så blir det ibland, och det är bara att gilla läget.

Men efter en vecka som den här blir det extra skönt att ta en dag man inte gör något speciellt.

Så idag blir det en dag på sofflocket, zzzzzzz...


















torsdag 9 november 2017

Svar...


Titta! Har nu fått svar från Expressen. Tänk att "Söndag" vänder sig till kvinnor. Har jag inte fattat på alla dessa år jag köpt den.

Säger en del om både det ena och det andra. Både om pressen, redaktörers ansvar, könsroller och till viss del min manlighet.

Får fundera på hur jag ska förhålla mig till detta egentligen...




















måndag 6 november 2017

Framsida...

En plats för onkel...

Jag köper söndagsbilagan till expressen varje söndag eftersom jag gillar de korsord och sudokun som finns i den. Men en sak har slagit mig: det är bara kvinnor på framsidan.

Så därför skickade jag en bild på mig själv till Expressen och erbjöd mig att vara med på framsidan. Bara så där lite lagom trendbrytande.

Ännu inget svar...

















lördag 4 november 2017

Onkel Patina...

Tidens konst...

När jag såg det här köksskåpet på en loppis idag visste jag att det nog skulle följa med hem. Å mycket riktigt, min fru köpte det nästans direkt utan att egentligen veta var vi ska ha det någonstans.
Det är väldigt välgjort, vilket antagligen gjort att det överlevt åtskilliga decennier.

Har tidigare bloggat om att många föremål på sätt och vis är snyggare när de får stå ett tag och skaffa sig lite naturlig nötning och patina. Något man inte kan skapa, även om många inredningsföretag lägger mycket ansträngning på att försöka. Chabby fake, som vi säger här hemma.

Ålder gör även oss som människor vackra på ett visst sätt. Livet gör kanske inte utseendet perfekt sett ur ett skönhetsideal, men helt klart mer spännande. Några ärr och rynkor kan förstärka karaktären och förtydligar personligheten.

Så om någon tycker att man ser ut som ett "skåp", så kan det rent teoretiskt sett vara en komplimang. Bara det är ett skåp med rätt patina...























fredag 3 november 2017

Folkvandring...

Mynttorget...

Ibland måste man låta själen komma ikapp, och ett bra sätt att göra detta är att åka på spa några dagar. I bastun och poolen är nätet bortkopplat av sig själv, och lite god mat på det så är man inne i matchen igen.

Den här gången var jag och frugan i Torekov som ligger Bjärehalvön rätt nära Båstad. Där finns ett hotell med allt man behöver för en skön retreat. Så det senaste dryga dygnet har jag hängt i den här vackra delan av Skåne.

Förutom god mat och annat så var det en sak som slog mig: Det är ju ingen som talar skånska i den här delen längre. Nej, alla vi talade med i affären, på restaurangen eller ute i samhället talade dialekter som jag förknippar med mälardalen, inte Bjäre.

Så tydligen är svearna på vandring igen. Lite roligt är det allt...


















torsdag 2 november 2017

Nästanbastu...

Det tar sig...

I Broby har vi en riktigt bra bygghandel. Alltid bra service, vad det än gäller. I början av hösten verkade det som  om bygget av min bastu skulle komma igång, så jag passade på att beställa alla dörrar och fönster jag behövde. De har sedan dess stått i ett förråd hos vår lokala handlare, men idag 
beslöt vi att de nog ska stå i vårt garage i stället.

Då fick vi låna ett släp utan extra kostnad och på en timme var de lastade, hemkörda och släpet var tillbaka till bygghandeln.

Nu har starttiden för bygget flyttats upp lite, så hela bastun är just nu bara två dörrar och två fönster.

Men det är inte så illa bara det...

















onsdag 1 november 2017

Att existera...

Första bilden...

Det sägs att om man inte syns på nätet så existerar man inte. Just därför söker jag då och då på m ig själv för att se hur mycket jag egentligen finns. Idag var en sådan dag.

Det gav 55 200 träffar på "Onkel Olof"! Inte så illa pinkat av en trähäst, skulle man kunna säga. Men och andra sidan har jag skrivit ett ex antal tusen blogginlägg och har över 120 000 läsningar, så nog borde man finnas. 

Av alla bilder som finns på mig blev bilden ovan den första. Kan man fundera på vad den har för attraktionskraft, men tydligen är den populär. Tror den kommer från ett inlägg om att dricka mer mjölk för att bevara våra mjölkbönder.

Kul var annars att hitta ett blogginlägg som handlar om mig på en annans blogg. Den tar upp mitt minst sagt komplexa religiösa liv, och på något vis har skribenten lyckats hitta essensen, även om han utgår från sin egen övertygelse. Spännande att läsa var det i alla fall.

Descartes sa ungefär så här: "Jag tänker alltså finns jag till". Men han levde på 1600-talet, och då fanns inte internet. Kanske hade han skrivit om sin filosofi om han levat idag.

Och kanske hade jag definierat min existens på annat sätt om 400 år. Men det får jag ju antagligen aldrig veta. I morgon ska jag i alla fall existera som vanligt igen...












tisdag 31 oktober 2017

Monstertider...

Boohoo!

Då var vi inne i Halloween-tider igen. Man ska tydligen äta godis och springa runt utklädd till diverse monster eller spöken.

Ingenting för mig. Äter inte godis längre och för många i det här samhället är jag redan den ultimata skräcken: fysikläraren. Många verkar vilja göra korstecken så fort man nämner sitt huvudämne, och vissa verkar få gåshud så fort de tänker på mekanik och vågrörelser.

Så om barnen inte sköter sig är det inte sotaren eller illvätten man hotar dem med, nej nu är det kvarsittning med Newtons lagar.

Ja, för någonstans där ute bland skuggorna väntar vi, ty naturlagarna är våra och när du minst anar det slår vi till.

Woaha ha ha ha...










söndag 29 oktober 2017

SSI...

Dagens arbete...

Om jag ska bli färdig med saker måste jag boka tid med mig själv. Det kanske låter lite knas, men vad det handlar om är att jag lägger in i min veckoplanering när jag ska göra olika saker. Ska jag börja med att fundera ut vad jag ska göra när jag vaknar, ja då blir inte mycket gjort.

Så till den här dagen var det planerat att jag skulle göra mina didaktikuppgifter till fysiken. Å så blev det. Bara att sätta sig ner, ta en kopp kaffe och låta musiken gå i bakgrunden.

Och nu är jag färdig. Skål för det! En affisch och en lärarhandledning kring SSI (social-scientific issues). Det handlar om hur man ska bredda fysikämnet, göra det mer intressant, genom att också ta upp olika sociala aspekter som t ex religion, etik och miljö.

Detta finns redan med i vår läroplan, för er som tyckte det låter nytt, så det är bara att gilla läget.

Nu ska jag fortsätta söndagen genom att vara som det kommer...




fredag 27 oktober 2017

Smultron i höstrusket...

Inte illa i oktober...

Man ska ta tillvara de där små smultronen i vardagen. Det där som händer i det lilla, men som kan få vardagen att kännas rätt ok eller till och med riktigt bra.

Dagens smultron för mig kan ni se på bilderna.

Trevlig helg alla...


Fysik...

onsdag 25 oktober 2017

Gubbonsdag...

Gubbe, gubbe och gubbe...

Mina lediga onsdagar borde skrivas: "lediga" onsdagar. Dagen har mest använts till att rätta elevernas uppgifter och att planera lektioner. Så bara för att känna mig lite ledig på riktigt var jag tvungen att ta en paus och pyssla lite med mina hobbies.

Idag blev det att försöka fotografera de där spelfigurerna jag målat på senaste månaden. 

Den gick inget vidare

Bäst blev det mobilen. Så nu kan ni njuta av dessa wraiths innan ni också fortsätter med era plikter. Håll tillgodo...


















måndag 23 oktober 2017

Mindhunter...

Lite ovanligt bra...

Långt efter många andra hamnade tillslut Netflix i datorerna hemma. Tänka sig. Har därför sett en och annan film den senaste tiden, och så gav vi oss på serien "Mindhunter". Det blev en positiv överraskning.

Serien handlar om några FBI-agenter som i slutet av 70-talet börjar intervjuar seriemördare för att försöka hitta mönster so  kan hjälpa dem förstå och hitta andra seriemördare.

Väldigt lite våld, långsamt tempo och mycket dialog, men väldigt fascinerande. Det är också väldigt bra skådespelare och fenomenal scenografi.

Skönt att se en psykologisk thriller som handlar om just det: psykologi.

Se den om du har chansen, eller vänta ett år så du direkt kan hoppa på säsong två...















söndag 22 oktober 2017

Landsvägens politik...

Ny erfarenhet...

På vägen från ett möte igår blev jag minsann tagen för fortkörning av en polis på motorcykel. Så kan det vara. Gjorde en sån där lång omkörning av flera bilar och sedan hade man liksom fått upp tempot, och helt plötsligt blir jag omkörd av en motorcykel i väldig hastighet. Min första tanke var: "Vad skulle det där vara bra för?", men sen såg jag att det var en polis, och då var det ju inte svårt att förstå.

Polisen, var som de flesta trafikpoliser, väldigt trevlig. Ja, det tycker jag fast han plockade mig på en summa pengar. Just därför slutade jag med och fråga om jag fick ställa en korkad fråga till honom, vilket jag fick. Jag undrade då var alla bötespengar egentligen går till?

Detta inledde en diskussion i ämnet. Jag sa att jag hade tyckt det varit bra om böters gick till Brottsofferfonden, bygge av vägar eller till polisen själv, så att pengarna använd till att motverka det de kommer ifrån. Det gör de tydligen inte. De går bara till hålen i statsbudgeten, som polisen förklarade. Jag fick en känsla av att han till viss del höll med mig om att böterna borde användas till  ändamål som för riktas mot positiva åtgärder.

Efter det åkte jag därifrån som en fattigare man på pengar, men ett livsmöte rikare. Tanken finns kvar. Kanske vore det inte så dumt om de böter vi betalar faktisk går tillbaka till att motverka brott, eller till att mildra skadorna av det. Lite som grön skatteväxling. Låt det onda få betala det goda liksom.

Politiska förslag får man inte alltid på det sättet som man tror...














torsdag 19 oktober 2017

Inflation...





Vissa dagar inser jag att jag har fler ord inom mig än vad världen efterfrågar.

Ingen verkar heller undra över vad de egentligen missar.

Tur att det finns andra dagar...
















tisdag 17 oktober 2017

Bedömd stress...

Fullt ös...

Stress är farligt när man upplever att man inte har kontroll, ofta beroende på att man inte kan lämna saker ifrån sig eller att man har svårt att sortera i det man håller på med. Lätt att tala om, och svårt att motarbeta.

Sedan kan man blir stressad av att det man gör aldrig blir riktigt bra, eller att man upplever att så är fallet. Något som lätt händer när man blir bedömd på ett eller annat sätt, och i skolan bedömer vi massor, allt och hela tiden. 

Just nu är det lagt på oss lärare att hela tiden formativt bedöma våra elever, alltså bedöma för att eleverna ska reflektera över sitt lärande och hela tiden utveckla sina förmågor. Därför får ofta elever en bedömning som låter ungefär så här: "Din text var jättebra, MEN tänk på att...". Allt i någon sorts honorerande välvilja, där vi vill pusha eleven framåt. 

Tänk så fel det kan bli.

Detta upplevs av många elever som att de aldrig är bra nog. Framförallt av de elever som strävar efter bra betyg. Vi kräver hela tiden mer, och då får vi tillslut den där stressen och känslan av otillräcklighet vi strävar efter att motverka.

Vi borde oftare säga: "Nu är det bra!". Punkt. Då kan eleven lägga arbetet bakom sig och känna mer tillfredsställelse med sig själv och arbetet. Det vi egentligen ville från början.

Idag diskuterade jag detta med några elever, och när jag sa att om vi ska bedöma så kortfattat så får man också vara med på att vi skriver "Det här var riktigt bedrövligt!!!". 

"Det vore bättre", sa eleverna, vilket kullkastar mycket av det vi tror på i skolan. 

Så nu har man en del att tänka på.

Det här blogginlägget var bra, MEN...













måndag 16 oktober 2017

Sakta flyter ån...





Sakta flyter ån genom den kyliga morgonen
rätt lik
den där känslan man har
som minner om vinterns närmande...












söndag 15 oktober 2017

Dömda...

De som vet...

Vad tänker jag på idag då? Jo idag tänker jag på vad som står i Romarbrevet, och mer specifikt på följande citat (nya översättningen):

"Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv..."

Varför tänker jag på det just idag, och inte i morgon?

För det är just idag man kan ta sig en funderare över det som händer just nu. I morgon kanske domen redan fallit, och kanske har den fallit tillbaka på oss själva.

Rätt troligt faktiskt. Så döm inte mer idag. Inte i morgon heller...

















lördag 14 oktober 2017

Ett nytt som vanligt...

Grönt te och kimchi...

När jag fick diagnosen diabetes skrev jag att man måste hitta ett nytt "som vanligt". Det har gått över förväntan. Sötsugen försvann ganska omgående och även suget efter andra saker som bullar och söta drycker.

Nu går jag på en kost som får kallas kolhydratreducerad. Inga större förändringar, utan snarare justeringar till det bättre. Sushin blir sashimi med kimchi och kvällsmackan blir nötter eller liknande.

Så det rullar på, och i morgon är det söndag...





















fredag 13 oktober 2017

Lärdom...

En ny värld tar form...

Idag avslutade vi "Världsspelet" i åk 9. Eleverna har verkligen levererat över våra förväntningar. Vi har inte bara sett kreativt arbete i form av film, musik och skrift, utan de har också visat på bra förståelse för hur svårt det faktiskt är att leda ett land.

När jag nu läser deras utvärderingar är det ett citat som jag fastnar extra mycket för. Det är svaret på frågan: "Vad har du lärt dig?". Svaret är:

"Jag har lärt mig lite mer hur det är att styra ett land och hur mycket politik handlar om prioriteringar"

Tror många håller med om detta, framförallt politiker. Bara det citatet gör projektet lyckat.

Nu är alla inblandade värde en skön helg...




















torsdag 12 oktober 2017

Labbråtta...

I samhällets tjänst...

Samhället gör väldigt mycket för diabetiker. Bland annat är allt insulin gratis, men det finns mycket annat som man bjuds på. Just därför var det inget att diskutera när man frågade mig på vårdcentralen om man ville vara med i olika studier och forskningsprojekt. I dessa fall har jag öppna journalen, men ställer gärna upp på andra saker om det behövs med.

Så nu är jag med i något som heter ANDIS, och i veckan ramlade den här boken med frågor ner i brevlådan. Tycker det är lite lurigt med kryssfrågor. Av någon anledning vill jag alltid ha något alternativ som inte finns, eller vill sätta kryssen mellan rutorna. Men förhoppningsvis kan de som gjort testet få ut något av svaren,

Så nu är det gjort, och förhoppningsvis kan det kanske hjälpa någon som får diabetes i framtiden.

Får vi se när nästa undersökning dyker upp...














onsdag 11 oktober 2017

I skallen en onsdag...

Precis som på insidan...

Alltså när hjärnan blir trött så där på onsdagens eftermiddag, så borde det naturliga vara att man vill sitta still och bara ta det lugnt. Men inte i min hjärna inte. Ju tröttare den blir desto larvigare blir det som driver den. Så istället får man en känsla av att man borde lyssna på technomusik och dansa robot. Eller ännu värre. Hade det funnits realistiska möjligheter så hade saker som att måla en ko rosa, spela bastuba i kemisalen eller spränga något olämpligt, varit klart intressanta aktiviteter.

MEN, någonstans i det där huvudet man har finns det en överjagshjärna som verkar ha som enda uppgift att stoppa den trötta onsdagshjärnan. Lite tråkigt, men kanske är den en av de där sakerna evolutionen gett mig för att överleva några dagar längre.

Tur är väl det. Många onsdagar blir det...















tisdag 10 oktober 2017

Världsproblem...

Projekt...

Just nu gör vi ett spännande projekt i åk 9. De har delats in i grupper som ska skapa vars ett fiktivt land. Sedan ska de bygga upp det med olika resurser, och slutligen ska de lösa olika problem som drabbar landet. Som bonus har de skapat flagga, nationalsång och valuta. 

I morgon ska jag vi se på reklamfilm för de olika länderna och sedan får det sitt sista problem Hittills har de löst en epidemi och klarat av en depression. Ju bättre de löser sina problem desto mer belöningar får de i form av nya resurser, nöjd befolkning och en stabilare civilisation.

Tävling, kul och väldigt lärorikt, även för lärarna...















söndag 8 oktober 2017

Höstfärger...

Vackert...

Jag är ingen större anhängare av hösten. Det blir mörkare och kallare med varje dag, och det passar inte riktigt min kropp och hjärna. Men trots det kan man inte annat än att gilla det landskap som breder ut sig nu i fantastiska färger. Det lyfter upp den dagliga promenaden.

Så fick man bara ligga kvar i sängen lite längre än vanligt, kanske till och med jag hade gillat den här årstiden...



















lördag 7 oktober 2017

Ett kall...

En del i livet...

I Sverige är vi lite rädda för att säga att ens yrke är ett kall, alltså någon sort livsuppgift. Vi när nämligen en rädsla att man inte får någon bra lön om man säger så. För har man ett kall så ses man nästan som en övertygad religiös person, och det kan ju inte vara nyttigt för den materiella utvecklingen.

Vilket som. Igår hade jag och min fru, som också är lärare, en diskussion om detta och vi kom fram till att om man ska bli bra på det man sysslar med så måste man nog till stor- eller viss del se det som ett kall, en livsuppgift. Ja, kanske är det till och med en sorts religion, men utan religiösa inslag.

Att arbeta med människors utveckling är ett stort ansvar och man kan egentligen aldrig lyckas fullt ut med det, även om man dagligen gör en stor skillnad för många. Det ansvaret måste man på något sätt förhålla sig till för att både orka och utvecklas, men framförallt: för att aldrig ge upp ens när det ser mörkt ut. För eleverna behöver att vi alltid tror på dem.

Så självklart är läraryrket ett kall. Lönen är en annan diskussion...















fredag 6 oktober 2017

I skuggan av ljuset...

En liten laser...

Jag lär mina elever att kyla bara är avsaknad av värme, och att mörker bara är avsaknad av ljus. Inga motsatser alltså, utan bara nyanser på samma skala.

Rätt mycket i livet är just bara nyanser på samma skala, men många väljer att kalla dem motsatser. 

Det passar dem att ha det så...





















tisdag 3 oktober 2017

Nobelvågor...

Fascinerande...

Nobelpriset i fysik går till upptäckten av gravitationsvågor. Något som Einstein förutsåg, men som är så små att han aldrig trodde att de skulle gå att mäta. Med ett mätinstrument som är flera kilometer långt lyckades man till slut.

De första vågorna man mätte upp hade färdats mot jorden i flera miljarder år. Rymden är så svindlande stor att man knappt kan fatta det.

Men det här priset förstår jag varför man har fått...















måndag 2 oktober 2017

Tillbaka till bloggen...

I arbete för samhället...

Då var hemma igen, och tillbaka till bloggandet. Partistämma är en tidskrävande verksamhet, och jag har varit aktiv på många sätt och fått nya goa vänner.

Nu är man tillbaka till vardagen, och det där arbetet som är viktigt på ett annat sätt. Man kan inte vila på gamla meriter, utan ständigt arbeta på de kommande.

Vi hörs och syns...
















torsdag 28 september 2017

På kongress...

Entusiasm...

Ja, här sitter jag och väntar på att stämman ska börja. 

På linjen "den som tänker först får rätt" och "i din tystnad talar någon annan för dig" tror jag att jag kan få igenom en del spännande beslut på det här viset....














måndag 25 september 2017

Tillbaka till naturen...

Nära natur...

Dagen har ägnats åt att vara ute i vår naturen med eleverna i åk 7. Det området som jag var placerad på var precis som sist ängen. Ängen är en tacksam biotop. Stor artrikedom, mycket sol och det är lätt att hålla koll på alla eleverna.

Fynden blev också många, och som varje gång man är ute med eleverna tänker man att man borde vara ute mer, oftare och längre. Barn behöver naturupplevelser.

Ja även en gammal onkel behöver den där naturen i dryga mängder, men det vet ni redan...












lördag 23 september 2017

Kontraster...

Hemma bäst...

Det bästa med att vara borta ett tag och sova i sovsäck med ett liggunderlag som enda skydd mot ett hårt golv, är att komma hem till sin vanliga säng igen. Samma sak som att åka skridskor. Det bästa med den idrotten är när man får ta av sig skrillorna och ta på ett par vanliga skor igen.

Så förutom ett behövligt besök i staden idag, har jag bara njutit av att ligga raklång i min egna säng utan skridskor. Att det är lördag är en enorm bonus i sammanhanget...



























fredag 22 september 2017

Lägerliv...

Bild från dagen...

Är man tillbaka i sin soffa igen efter ett dygn på läger med mina mentorselever i nian. De har den fina egenskapen att de vill inte göra så märkvärdiga saker, utan de vill mest vara tillsammans och ha det gott. Äta, kanske paddla lite och lyssna på musik, bara de får umgås med varandra.

Ibland är det en ynnest att få vara mentor och lärare. Världen har mycket att lära av dessa nior.

I natt sover jag gott av många anledningar...























onsdag 20 september 2017

Svacka i örat, igen...

Det tar lite tid...

Många av er undrar hur det går med min ansökan till Hemvärnet. Jodå, det händer saker, men inte så fort och inte helt i rätt riktning. Det är snart ett år sedan jag tog tag i mig själv och äntligen anmälde mig som frivillig. Men, min gamla hörselskada har gjort att jag nu är föremål för en utredning som tar en massa tid.

Det är inte så att man är rädd för att en signalist inte ska höra viktig information, utan man är mer rädd för att min hörsel kan förvärras om jag skulle få för mig att smälla av ett granatgevär eller liknande.

Vilket som. Nu har jag i alla fall gjort mitt andra hörseltest, och idag har jag suttit hos en läkare och diskuterat mina tillkortakommanden. Egentligen klarar jag inte kraven, men det är precis, så nu ska jag iväg på ett annat test till. Man kan säga att försvaret vill ha mig, men inte mina öron. Själv vill jag bara ha ett snabbt och rakt "ja" eller "nej".

För jag tänker att i en krissituation har man ingen tid att fundera, då agerar man. Det kan ju inte bli så att när lede fi står på andra sidan ån kan ingen rapportera det eftersom alla sitter i en ljudisolerad liten låda och gör test på test på test...  pang!












tisdag 19 september 2017

Det underlättar...




Ibland underlättar det att helt enkelt inse att man inte är riktigt klok.

Men kanske inte just på en tisdag...










söndag 17 september 2017

Videologik a la 80-talet...

Då det  begav sig...

Många av oss som var unga på 80-talet, och därmed har en världsbild påverkad av en massa dåliga videofilmer, funderar nog lite till mans på olika lösningar på konflikterna i världen. Ta den i Nord Korea t ex. För oss finns det helt enkel tre lösningar på problemet:
  1. Skicka in ett team med navy seals (eller ännu bättre de där agenterna som tillhör en organisation som bara presidenten och en torr gubbe vid namn Smith känner till)
  2. Skicka in några ninjor
Om inga av dessa två alternativ skulle fungera så finns den slutliga lösningen: Skicka in Chuck Norris och rensa upp lite.

Då tänker kanske någon av er: Då kan man väl skicka in Stålmannen lika gärna. 

Nej, det går inte, eftersom Stålmannen tillhör DC's universum. Hur svårt ska det vara att förstå? ...



















lördag 16 september 2017

Vardagsdisciplin...

Avslappning...

Ibland får man frågan hur jag hinner med allt jag gör. Svaret heter "disciplin". Ett ord som många tycker har en negativ klang. Själv ser jag det som något positivt. I alla fall den disciplinen som kommer inifrån. Man måste var vid det man gör när man väl sätter sig med det. Det går inte att tänka på två saker och göra en tredje.

Så idag när vi gjort dagens ärende, och efter det att jag dammtorkat hela huset, så blev det äntligen dags för lite tid att måla tennfigurer till mitt senaste spel (se ovan).

I morgon ska alla fysikuppsatser rättas och bedömas innan det blir didaktikläsning. Blir det tid över i morgon får det bli lite e-.sport.

Och så rullar livet på: utan att vänta på den som väntar...














fredag 15 september 2017

Freddag...

Senaste publikationen...

Just idag är det fredag, men då man alltid känner sig lite lugnare just den här dagen så kanske den borde heta fred-dag. Som jag bloggade om igår är det fullt upp just nu. Både på jobbet och på fritiden. Just därför var det kul och se sin illustration på en piga som kommit på onåd i månadens "Allt om Göinge".  Illustrera är något man får göra lite i farten just nu, men det är lite som en fredag för själen.

Men nu tar jag en paus en stund. I morgon rusar vi vidare i livet...














torsdag 14 september 2017

Newton ett...

I rörelse...

Om ni undrar varför det inte bloggars på några dagar så beror det på att mitt schemat varit fullbokat. Det mesta har varit kul, så jag känner mig inte trött eller stressad.

Kanske kan svaret på detta finnas i Newtons första lag. Den säger typ att en kropp som är i konstant hastighet är också i vila.

Vila i farten med andra ord...