fredag 30 november 2012

Handlingskraft...



En vis man på sin tid...

Tycker om att försöka formulera mig så kortfattat jag kan, och ändå försöka få mycket innehåll i det jag skriver. Ungefär som Stefan Mähqvist, han med boktipset ni vet, sa om dikter, nämligen att om en historia är ett äpple, så är en dikt som en av kärnorna i det. Borde många lyssna på den visdomen.

Veckans "kortis" blir därför:

"Handlingskraft är att få något tänkt och talat, att bli något gjort"

Trevlig helg på er alla...

torsdag 29 november 2012

I väntan på snö...


Det vackra i det olika...

Det verkar som de flesta går och väntar på snön. Det gör inte jag. Inte för att jag har något emot snö, men jag är en praktisk, och förvisso lite bekväm, man och ser bara extra strul med denna företeelse. Visst kan det vara mysigt med en fin vinterdag då och då, men totalt sätt är det lugnare utan.

Det är inte korrekt att inte vilja ha en vit jul, men korrekthet har ju aldrig varit Onkel O's signum. Jag tycker bättre om mossiga stenar...


Bildens hemsida

onsdag 28 november 2012

Motiverade unga män...

En man för jobbet...

Brukar vanligtvis inte blogga om mitt arbete, men idag tänkte jag göra ett litet undantag. Idag var det utbildning för lärarstudenterna i kommunens regi, och jag var där för att bland annat tala om arbetet med flerspråkiga elever. Det var jätteinspirerande att få möta de blivande kollegorna och få ge sin syn på verksamheten.

Som många vet har skolan i Sverige väldigt svårt att motivera killar till skolarbete. Inget man behöver fördjupa sig speciellt i, men av de deltagande studenterna var 100% kvinnor. Kanske ligger det inte för oss män det där med skola. Ja, förutom för Björklund förståss...









Bildens ursprung:
http://www.gaudeamus.se/2012/05/lararstudenterna-behover-inte-oroa-sig-menar-jan-bjorklund/

tisdag 27 november 2012

A day in a life...

Ett foto från idag...

Beatles skrev en gång låten "A day in the life". Titeln är i sig själv genialt bra, men det är själva låten också. För så är det ibland. Livet bara går vidare och just iden dagen är det gott nog. Lite som idag. Vet inte riktigt vad jag åstadkommit, men det spelar ingen större roll.

Nu är det kväll. I morgon ska jag tala till en massa lärarstudenter, vilket känns väldigt inspirerande. Det är bara att hoppas man kan göra dem och sig själv rättvisa. För i morgon är en annan dag...


måndag 26 november 2012

Den tiden på året...

Som vanligt...

Mycket i livet går i cykler, så även vissa av ens krämpor. Så här års och fram till slutet av januari brukar jag få en lätt vinterdepression. Låter allvarligt, men just därför att man vet att den kommer blir det inte så farligt. Kreativiteten ökar också, vilket på sätt och vis är positivt.

Man vänjer sig, som bonden sa som satt på en spik.

Frågan är om omgivningen gör det...

söndag 25 november 2012

Natasha en kvinna i tiden...

En förebild i tiden...

Såg intervjun mellan Carina Berg och Natasha Illum Berg på TV4 i morse. Natasha är storviltjägare i Tanzania och författare. Hon är bara så underbar att lyssna till. Hon får alla gamla fördomar om könsrollerna att hamna i soptunnan, och sedan stänger hon locket med en naturlig kvinnlighet. Imponerande i sin självklarhet och väldigt modern.

Hon berättar att det ofta är andra kvinnor som hindrar kvinnor som ägna sig åt traditionellt mansdominerade verksamheten, och inte männen. Det ger perspektiv som vårt samhälle behöver höra, att kvinnorollen styrs mer av kvinnor än av män. Kolla bara den bild av kvinnor som beskrivs i media för kvinnor, styrda av kvinnliga chefsredaktörer, där du ska vara anorektiskt trådsmal, sminkad och gilla shopping. Hmmm...

Ät skit, gubbar och kärringar! På 2000-talet blev själen könlös. Äntligen...




Bildens tagen från:
http://sommarlyssnaren.blogspot.se/2010/07/sommarprat-nr-6-17-natasha-illum-berg.html

lördag 24 november 2012

Köpa eller inte köpa...

En fin samling...

Idag är det den internationella dagen för att inte handla något. Alltså inte handla något onödigt. Allt för att tydliggöra konsumtionssamhällets baksida. Huruvida detta kommer att efterföljas eller inte återstår att se. Själv var jag en runda på apoteket idag, men det tillhör det tillåtna.

Vidhåller fortfarande min teori om att det är den uttråkade människan som söker meningsfullhet i konsumtionen. Frågan är vilken utmaning vi behöver för att hitta en vettig mening i livet. Tills den frågan är löst fortsätter samlandet. I min familj kallar vi det för att samla när man handlar fler av en och samma sort. Jag samlar t ex på gamla spel, vilket många av er vet.

Men alla samlingar blir förr eller senare kompletta. Då blir man uttråkad igen, och så fortsätter det...


fredag 23 november 2012

En text för många synvinklar...

Inte alltid så lätt att se...

Har fått synpunkter på att de texter jag skriver kan vara lite svåra att läsa, särskilt när jag valt en grå bakgrund. Testar här med lite större stil. Tycker ni läsare att det är bättre kan ni väl tycka till. För det är ju ingen större mening att skriva saker som ingen kan läsa...

Här är lite text bara för att testa:


"Den unge mannen frågade mästaren om man kunde flytta en tekopp med tanken. Absolut, svarade mästaren, men
det kräver enorm koncentration. Mannen satte sig ner och försökte flytta sitt dryckeskärl från ena sidan av bordet till den andra. När han suttit så i timmar kom mästaren fram till honom. tog koppen i handen och bar den till andra ändan av bordet.

”Titta du lyckades”, sa han och log..."


torsdag 22 november 2012

Rofyllda rum...

En lugn vrå är aldrig fel...

Finns inget som ger en sån skön stämning som ett gammalt bibliotek. Helst med nötta öronlapps fåtöljer och slitna gamla mattor. En mörk vrå att dra sig tillbaka i när man är trött på stressen.

Kanske var det så jag tänkte när jag målade tavlan ovan. Fast då var jag 16 år och inte särskilt stressad. Men mycket i oss föds vi med och bär med oss hela livet. Kanske är det först när man blir gammal som man till fullo förstår det man tänkte när man var liten...

onsdag 21 november 2012

En annans talan...

Man kan inte bara följa sina egna fotspår...

Fick nedanstående  kommentar i gårdagens blogginlägg. Ibland är det bättre att vara tyst och låta andra tala. Som nu t ex...

"JordSvalan 
saknar talan
liksom Koalan

Vår Jord, som Stockholm är byggt på, är som en liten bräcklig eka i ett ändlöst universum. Den kan liknas vid Titanic, den ”osänkbara” oceanångaren, som sjönk när den i full fart körde in i ett isberg. Varningar om att det fanns isberg framför skeppet hade ignorerats. Inte ens när vattnet började strömma in trodde passagerarna att skeppet skulle sjunka. Och de som satt i de fina salongerna såg inte vad som hände. Bara de som var ute, eller djupt nere under däck, såg den hotande faran.
Vi beter oss på samma omedvetna sätt som passagerarna på Titanic. Vi förbereder oss inte inför den oundvikliga kollision som väntar oss med nutidens isberg. Man vill så gärna tro att forskare och politiker (besättningen på skeppet) ska hitta en lösning, så att man själv kan blunda och rusa vidare i full fart, i hopp om att allt ska gå bra.
Men tyvärr; allt går inte bra. På den kurs mänskligheten håller nu finns flera ”isberg” – som vi själva har skapat. Och en kollision med bara ett enda av dem räcker till att ”sänka” denna planet, och förstöra livsnödvändiga miljöer för högre former av liv.

Vi har lämnat över ansvaret för situationen till kaptenen på skeppet, och besättningen, det vill säga: politiker och vetenskapsmän, och den så kallade marknaden som försöker pressa ut så mycket pengar som möjligt ur oss och Jordens resurser. Men det här är en arbetsgrupp som inte kan hantera de nuvarande och kommande problemen. Speciellt inte ”marknaden” som inte styrs av tanken att spara något till kommande generationer. All avverkning av regnskog skulle behöva upphöra nu, för att det ska finnas något kvar för våra barn att hugga ned.
Vi som lever nu behöver vara lösningen, inte en del av problemet. Ingen annan kan lösa de problem som vi är delaktiga skapare av.
Forskarna har inte tillräckligt med resurser och kunskap, för att stoppa den förgiftning och nedsmutsning som pågår.
Och politikerna kan inte göra tillräckligt mycket åt miljöproblemen, därför att om de vidtar någon åtgärd som på minsta sätt påverkar vår ekonomi negativt, så röstar vi bort dem.
Vi vanliga väljare är i högsta grad ansvariga för både skapandet av miljöproblemen och hindrandet av en lösning på dem. Sortera lite sopor kan många tänka sig att göra, men inget som drar ner den nedsmutsande materiella standard vi har.
Och en del försöker gå en ännu kortare väg, genom att förneka att det existerar någon förgiftning av Jorden.
– Öööh, vadå miljö, världen har väl alltid funnits, den kommer att klara sig. Gifterna renar bort sig själva, och haven är så stora, de går inte att förgifta. Och om en del djurarter, växter och träd dör ut så är det inget problem, sådant har alltid hänt.
Ja, men aldrig så snabbt och i sådan omfattning som nu. Vi håller på att förstöra den grund som mänskligt liv vilar på.

Om det ändå vore så enkelt att problemen med vårt spridande av gifter löste sig på egen hand!

Det är tyvärr så att vi behöver börja satsa både pengar och tid på att städa upp efter oss, och skydda det som fortfarande går att rädda.
Vårt milt sagt sinnessjuka sätt att behandla livet här på Jorden är så ointelligent.
Vi förstör det liv som vi är sammanvävda med och beroende av
och de är de små och sårbara som
dör först, nedan vi som finns högst upp i näringskedjan drabbas sist.

Förutom de andra stora däggdjuren som vi redan utrotat eller håller på att utrota.

Roland



Optimisten från
Okänd destination"


tisdag 20 november 2012

Fyra mobila grader...

Värmen stiger...

Nya varningsrapporter igen. Nu håller medeltemperaturen i världen på att stiga med 4 grader. Inge bra alls. Bäst att besöka Falsterbo medan man fortfarande kan.

Min vana trogen måste jag tänka lite annorlunda. Har vi gjort oss sårbara genom att vara så himla immobila. Vi rotar fast oss i våra föreställningar om hur det ska vara och vart det ska vara. Egentligen reser vi väldigt lite nuförtiden. För länge sedan var det en förutsättning för att överleva. Steg havet var man inte främmande för att flytta en hel folkgrupp eller by. Tog maten slut hände samma sak. Man bara packade ihop tältet och vandrade vidare.

Nuförtiden, när världen är mindre, har vi fastnat i vår envishet. För egentligen; är det så förfärligt att New York hamnar under vatten? Lite svårare att flytta en skyskrapa än ett tält, så problemen är större. Lite fler människor att flytta med.

Antagligen blir det så här: Katastrof och kaos, sedan balans och sen vänjer vi oss.
Varför? För att det är sådana vi är...


måndag 19 november 2012

Ugglor i gatan...

Vår nygamla granne...

På andra sidan gatan en liten bit upp i backen, ligger det en gammal smedja. Det är ingen som använder den längre, men den tillhör henbygdsföreningen sedan smeden gick och dog. Det är förresten hans hus som vi numera bor i, kan jag berätta för de som är intresserade.

I den gamla skorstenen bor det ibland en kattuggla. Jag är nästan säker på att det är en kattuggla i alla fall, men ugglor är inte mitt starka område om det inte är en berguv eller fjälluggla. Häromdagen var hen (passande pronomen för en fågel) tillbaka och min sambo tog den fina bilden ovan.

Det känns lite fint att ha alla dessa djur omkring sig. Påminner lite om en barnbok från 40-talet. I alla fall på mitt romantiserade sätt att se på en barnbok från den tiden. Hoppas vår "granne" stannar ett tag nu. Den värmer i höstkylan...


söndag 18 november 2012

En aktiv söndag...

Valdemar och Absalon...

Har under en tid hållit på att illustrera en historisk bok. Den handlar om Skåne/Danmark i slutet av vikingatiden och medeltiden. Biskopar, tingmän och kungar i en salig blandning.

Idag gjorde jag det sista på arbetet, och allt ligger i brevlådan på väg till förlaget. Som alltid när man avslutat ett projekt så infinner sig en viss tomhetskänsla blandad med lättnad. Sedan kommer en liten förvirring, där man får en viss rastlöshetskänsla, och sedan ramlar nästa projekt in i skallen. Så nu sitter jag och filar på lite spelprojekt igen.

Vissa arbeten, hobbyprojekt, känns inte betungande att göra, bara inspirerande. Arbete kan också vara vila. Även på en söndag...


(Vem som målat bilden ovan vet jag inte, men jag hade gärna sett att det var jag)
Bildens hemsida:
http://csi.danmarksborgcenter.dk/2011/05/11/dagens-ruin-danmarks-mest-besøgte-borg/vald-d-store-og-absalon-pa-rugenl-tuxen/

lördag 17 november 2012

Joakim Pirinen- Brutalt bra...

Ständigt aktuell...

Kom att tänka på Joakim Pirinen, och framför allt hans figur Socker Conny, när jag såg filmen som nu skakar om SD. Socker Conny, som först publicerades 1983, har som slogan "Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnat". Många som antagligen, precis som jag, fick samma koppling.

Men Socker Conny i all ära, Joakim Pirinen själv är väl värd en notering. En fortfarande lite okänd serietecknare i Sverige som gör genialt bra serier, som inte backar för något ämne. Bildstilen är lite surrealistisk och på gränsen till riktigt brutal och karaktärerna är spretiga på ett sätt som ger varje bildruta fart och rörelse.

Jag har varit ett stort fan av Pirinen i mer än 20 år. Min absoluta favorit är en liten kort serie som handlar om en lärare som sitter och läser med en elev. Deras tankebanor är så genialt bra att man måste förundras, och någonstans slås man av tanken hur Joakim skulle vara som lärare.

Vilket som. För er som inte upptäckt Joakim Pirinen än är det bara att gratulera till alla godbitar ni har att se fram emot. För det är bara att konstatera att Pirinen är bra- Brutalt bra...


fredag 16 november 2012

Ett spöke i ögat...


Mycket konstigt ser man nuförtiden...

Har senaste veckan haft många och konstiga drömmar efter vilka jag har vaknat mitt i natten och undrat var jag är någonstans. Lite som jag brukar känna när jag lider av jetlag. Jag brukar normalt inte drömma mardrömmar, och det var länge sedan jag var på långresa.

Men sen slog det mig; just nu går jag med en annan människas hornhinna i ena ögat. Kanske är det "spöksyner" jag ser projicerade från någon annans liv. Helt säker kan man ju inte vara. Om inte annat gör det vardagen mer spännande...



Bildens ursprung:
http://www.fokusark.se/lnvfoto/2010/01/11/att-se-vad-jag-ser-eller-ser-ni-helt-annorlunda/

torsdag 15 november 2012

Kritik- en personlig fråga...

Den inre styrkan vinner oftast...

Ibland funderar jag lite över det här med att ta och ge kritik, och för den delen att kunna ta det media kallar kränkande kommentarer. I Sverige är vi generellt ganska rädda för att kritisera och att bli kritiserade. Gnälla däremot är vi nästan världsledande på. Givetvis vill ingen såra eller bli sårad, och kanske just därför blir vi ofta sårade och lyckas såra andra.

Om man  istället tänkte att livet i mångt och mycket handlar om att kunna ta "smällar" på rätt sätt, så upptäcker man att de mesta som levereras inte är så mycket att bry sig om. Kritik och kränkande kommentarer säger ofta mer om den som uttalar dem än någon annan. Därför betyder det att det oftare är viktigare VEM som säger det otrevliga än VAD som sägs, när det gäller effektgraden av hur vi tar det till oss. Kritik från rätt personer får man ibland se som en sorts beröm. Att bli kritiserad av just han eller henne kan till och med kännas som en merit ibland.

Så hur man vänder och vrider på ämnet så blir det en personlig fråga, men kanske inte på det sättet som vi ofta tror...


onsdag 14 november 2012

Det lackar...

Inte så långt kvar...

Idag slog en insikt om jul till i Onkel Olof. Det vill säga att något i vädret, mörkret eller luften fick mig att börja längta lite efter pepparkakor och annat som hör julen till.''

Till helgen planerar familjen att kanske spela in en julskiva. kanske är julstämningen över till söndag just därav...


tisdag 13 november 2012

Sudoku

Tidsfördriv eller?

Det är väl bara att erkänna det: Jag gillar att lösa sudoku. Att något så enkelt kan vara så utmanande samtidigt. Genialt helt enkelt.

Egentligen är det bara det enkla som kan kallas genialt. Men det enkla kräver ofta en komplicerad tanke innan det blir enkelt. Men vad bryr man sig om det när man sitter fast i ett rutmönster och skriver sina siffror. Det geniala tar vo ofta för givet...

måndag 12 november 2012

Å världen fortsätter snurra...

Ganska sann på sitt sätt...

Blev visad klippet ovan för några dagar sedan. Skrattade gott åt Kalles satir. Men samtidigt måste man komma ihåg att det är mycket mellan skämten man minns som uppväxt under 70-talet. Kanske inte i sin extremaste form, men ändå.

Ibland undrar man hur det kunde bli som det blev, men sanningen kanske är att man kanske borde undra varför det inte blev mer knas än det är. Kalla kanske har svaret...

söndag 11 november 2012

600

Många tankar har det blivit...

Såg idag att gårdagens blogginlägg var mitt 600:e på den här servern. Har fått över 1300 kommentarer under den här tiden, som började i november 2010.

Kul har det varit och tanken på att sluta har aldrig infunnit sig, så jag hoppas ni fortsätter att läsa, för i slutändan är det det som inspirerar till att skriva mer och bättre.

Tack så här långt!


lördag 10 november 2012

Ensamhetens val...


Ett val av många...

De flesta människor upplever att det är rätt skönt att vara ensam då och då. Men det handlar ofta om att man valt det själv. Då kan det vara avslappnande och utvecklande att få samla sina tankar utan att bry sig om vad andra tycker.

Icke vald ensamhet, skapar mest osäkerhet och olust.

Tänk att samma situation kan ha så fundamental olika innebörd beroende på valet. Kanske är det möjligheten till rätt sorts val som är den frihet många söker. För de som inte kan välja om de ska vara ensamma är nog svaret givet...


Bildens källa:
http://anektodermyblog.wordpress.com/2010/11/29/uppvaknandet-del-10-siri/ensamhet/

fredag 9 november 2012

Livet i en snöplog...

Ungefär så där...

Ibland känns livet som om man körde i en snöplog som bara skjuter allting framför sig. Sedan när man stannar måste  man göra allt på en gång. Efter tre dagars fortbildning blev det en intensiv dag när jag kom tillbaka till arbetet.

Livet har en tendens att komma i hög ändå. Ni vet när en sak händer, så är den andra och tredje inte långt efter, så man behöver ju egentligen inte bygga högar. Högar bygger sig själv. Det gäller väl bara att hålla ett jämnt flöde så att högarna inte blir högre än att man kommer förbi dem.

Nu är det fredagskväll. Då får högarna var hur höga det vill, för nu börjar helgen...

torsdag 8 november 2012

Sitta i ett hörn...

Ibland måste man stanna upp i sin vardag och bara vara. Jag tycker om tanken om att sätta sig i hörn. Då har man väggarna bakom sig och hela världen ligger framför. Helheten, framtiden och horisonten breder liksom ut sig.

När man ser världen ur den vinkeln får man ofta en wow-känsla. Det är stort. Världen i ett litet hörn...











onsdag 7 november 2012

Lite kul måste det få vara...


Höll inte ändå...

Då var det äntligen klart då; det amerikanska presidentvalet. Obama vann, vilket var nästan väntat. Tycker det är otroligt vad Sverige är demokratiskt, och då menar jag att vi nästan alltid favoriserar demokraternas kandidat. Kanske beror det på att vi inte egentligen förstår den värdegrund som republikanerna företräder. Den finns liksom inte i den svenska folksjälen, utom möjligen bland extremister, anarkister och konspirationsteoretiker, det är så vi väljer att se det i alla fall. En inte speciellt  ärlig bild.

Idag har jag annars haft utbildning i etiskt ledarskap, vilket intresserar mig mycket. Det var bra föreläsning och workshops, så även den där Onkel Olof med delaktighetsbehovet fick sin del tillgodosedd.

På något sätt blev förklaringen om etik, att inte göra dumma saker i förhållande till målen. Håller inte riktigt med där, men orkar inte heller ta diskussionen en gång till. Var och en blir salig på sin övertygelse. Har man ingen övertygelse kan man ju alltid rösta om saken. Då blir saken i alla fall demokratisk, precis som i USA...


Bilden kommer ifrån:
http://www.svenskbladet.se/politik/index.php?alias=my_little_romney.html

tisdag 6 november 2012

Undrens tid...

Myten är alltid större...


"Underverks storhet ligger inte i hur stora och mäktiga de är, utan i den orimlighet det måste varit att bygga dem. Om folk visste hur lite tid underverken egentligen tog att bygga, skulle de åter vända sig mot månen och säga:
”Men dit kan bara ett under föra oss...” 

Ur Ashyls resa

måndag 5 november 2012

Barnkonvention...

Långt kvar...

Har suttit på en kurs idag som handlade om barns rätt och om barnkonventionen bland annat. Det gör mig alltid lite dyster när jag sitter på liknande föreläsningar. Inte det att vi inte tar hand om våra barn och andra barn i världen, utan att vi fortfarande har så svårt att bemöta människor, barn eller vuxna, med naturlig värdighet. Det verkar inte som om man kan dra en anekdot om en liten människa utan att det på något sätt blir fjantigt.

Barn är djupsinniga, seriösa och gillar egentligen inte "larviga" vuxna. Faktum är att nästan inga gillar andra människor som gör sig till. Ändå hamnar man i situationer och på föreläsningar där man tydligen förväntas göra just det.

Fördummande...


söndag 4 november 2012

Varje dag en lärdom...

Envis vinner...

En dag utan lärdom är en förlorad dag, brukar man säga. Idag har jag lärt mig att knyta en fluga. Det tog lite tid, men den som inte ger sig kan aldrig förlora. Slips lärde jag mig att knyta genom att prova mig fram. Flugan krävde en instruktionsfilm på Youtube.

Nu ska jag dricka kaffe...



lördag 3 november 2012

Den komplexa människan...

En taoist...

Många jobbar hårt i livet för att försöka hålla en linje i det de gör och tycker. Partiet man röstar på måste vara överens med det arbeta man har, ens miljöprofil och en religiösa övertygelse. Detta är ofta lite jobbigt. Någonstans i något sammanhang blir man därför en roll man tror man måste spela.

Som rektor får man många roliga kommentarer när man berättar om sina hobbys, som i mitt fall är rollspel, speldesign och att illustrera sf och fantasy. På den tiden jag spelade onlinespel på datorn var man ännu mer suspekt. Lägger man därtill att man är  övertygad taoist/buddhist och gillar att fotografera mossiga stenar, då faller man lätt utanför de flesta ramar.

Min allvisa moder sa en gång om heminredning: "Om man fyller sitt hus med saker man tycker om, så skapas det tillslut en enhet och allting passar ihop". Varför? Jo, därför att man det finns en röd tråd, och den röda tråden är du.

Det finns ett system även i det komplexa. Vi kan se det om vi slutar dela in allting i olika fack och spelar roller som inte är vi. Så våga vara komplex. Det finns en tydlighet i det, men framförallt mår man bättre av det...


fredag 2 november 2012

På tal om rättvisa...

Hmmm...

Idag var jag i Borås. Skulle ta ut lite pengar från minuten, och får reda på av automaten att det tyvärr inte kan mata ut mitt kort. Det har fastnat och jag står där utan cash och utan digitala kontanter. Hör av dig till Swedbank står det på en lapp som kommer ut ur apparaten.

Jag kontaktar Swedbank och blir bemött med en attityd som får mina örsnibbar att färgas röda, det vill säga gör en annars ganska tålmodig Onkel fly förbannad. De kan inte garantera att någon kommer och plockar ut kortet och de stänger klockan ett. Säkerhetschefen ger inga garantier och så vidare.

På något sätt fattar de nog att om de inte försöker få ut kortet så kommer en viss man från Broby att pissa i deras blomkrukor eller ännu värre, så på något vis får de tag på säkerhetskillen som får tag i mitt kort och allt löser sig.

MEN nu kommer vi till problemet. Jag hade klarat mig utan att få tillbaka kortet, eftersom min sambo var med, men det kan de inte ta för givet. De kan inte bemöta mig med en attityd som säger mig att de skiter i om vi får fram ditt kort eller inte. Jag kunde varit strandsatt och saknat andra utvägar, och då hade det varit bedrövligt. Hade de varit lika snabba om jag varit en snäll pensionär eller inte kunnat tala för mig? Just därför blev detta viktigt för mig. Egentligen blev  jag inte arg för de sättet de behandlade mig, utanför för att nästa gång drabbar det någon på riktigt.

Jag tror inte på en total rättvisa i världen, men man kan bry sig och man kan göra en skillnad. En skillnad i det lilla speglar sig i det stora. Men det vet inte den som snabbt får sitt fastnade kort från Swedbank i Borås i framtiden, och jag får inte veta om det blir så, men jag gjorde vad jag kunde i alla fall...


torsdag 1 november 2012

Statistiskt hot mot välfärden...

Räddaren mot domedagen...

Vet inte hur det är i de verksamheter, men i min börjar SCB (Statistiska Centralbyrån) bli ett allvarligt problem, och ett av hoten mot resultaten. Vad menar jag då? Jo varje år sitter man på varje skola i hela landet och fyller i information som staten kräver in. Det är tusentals arbetstimmar för att få allting rätt. Allt under hotet att de högre makterna straffar den som skriver fel på en eller annan decimal. I herrans tukt och förmaning fyller vi därför i matriserna plikttroget och med lagom dåligt självförtroende.

Detta vore väl okay om det bara bidrog till att göra verksamheten bättre, men jag kan inte se hur alla dessa statistiska timmar faktiskt höjer elevernas resultat, ökar kvalitén i vården eller får tågen att komma i tid. Med andra ord: DET ÄR INTE VIKTIGT.

Jag funderar ibland på hur den offentliga sektorn skulle sett ut om kraven på dokumentation och redovisning minskat och man kunde visat på att alla dessa arbetstimmar lades närmare brukarna. Antagligen skulle det inte göra så stor skillnad som jag tror, men symboliskt skulle det vara värdefullt.

Så varför fortsätter vi fylla i matriserna från SCB? Annars skulle ju himlen rasa ner över våra huvuden, så klart...