Tidsfördriv eller?
Det är väl bara att erkänna det: Jag gillar att lösa sudoku. Att något så enkelt kan vara så utmanande samtidigt. Genialt helt enkelt.
Egentligen är det bara det enkla som kan kallas genialt. Men det enkla kräver ofta en komplicerad tanke innan det blir enkelt. Men vad bryr man sig om det när man sitter fast i ett rutmönster och skriver sina siffror. Det geniala tar vo ofta för givet...
3 kommentarer:
Why make it simple when you can make it complicated ?
Hej,
jag gillar att lösa sudoku, fastän jag har svårt med siffror.
Hade det mycket svårt i skolan.
Siffrorna liksom upplöser sig i tänket. Svårt att förklara.
Det går alltså inte att hålla flera siffror i minnet på en gång.
Det är nog därför jag har svårt för att lära mig mitt nya telenr i Dalarna.
Varje morgon har jag som sport att lösa det lättaste i DN. Helst ska jag hinna klart innan mannen tar med sig tidningen till jobbet.
Har ca en halvtimma på mig.
För det mesta lyckas jag.
Jag föredrar att lösa det lätta eftersom jag känner mig duktig när jag lyckas.
Dagen känns helt förstörd om jag tar ett svårare och inte klarar det.
Lurar mig själv som vanligt.
Hälsningar
Helén
Helen
Det är märkligt vad arbete med siffror snabbt skapar ett skrockfullt beteende.
För några år sedan plate-spottade jag bilar. Tog en herrens massa år att bli komplett, men aldrig slog mig tanken att man kunde sluta :)
Skicka en kommentar