måndag 31 december 2012

Gott Nytt år....

Nya perspektiv...

Ja ha, då var snart år 2012 till ända. Ett år fullt av kriser, men ingen så illa att jorden gick under. Har vi tur kanske jorden består hela 2013 med. Jag hoppas i alla fall att alla ni som läser den här bloggen, och alla andra med, får ett utvecklande och spännande 2013. Så:

Gott Nytt År alla!
Håll perspektiven öppna...




söndag 30 december 2012

Ett frö i oss alla...

Ett slut och en början...

Ingen kan väl ha undgått att höra om den brutala våldtäkten i Indien. Återigen visar mänskligheten ett ansikte som vi inte vill förstå, fast vi inom oss alla bär samma frö som bara väntar på att få gro. Å ena sidan våldäktsmännens brutala handlande, och sedan den stora massan krav på mera död, som väcker mera hat och mera våld.

Men allting balanseras i slutändan. Mitt i detta känslomässiga mörker växer också ett annat frö. Ett frö till förändring, och en bättre situation för miljoner indiska kvinnor. De kräver egentligen bara det basala, nämligen rätten att få bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv. Att få vara och låtas vara.

I slutändan kanske det här inte bara är slutet för en ung kvinna, utan starten för många andra. Förhoppningsvis dog hon inte förgäves.

Indien har fått sig en rejäl rövspark. Nu är det upp till Indien att förvalta insikten...


Bildens hemsida


lördag 29 december 2012

Längtan till landet...

Lockande...

Nu har man firat jul i snart en vecka. Det har blivit god mat, vila, mer mat och ännu mera bekantskaper och släktingar att träffa och umgås med.

Nu längtar man efter en och annan mossig sten och skogens stillhet.

Kanske i morgon...


fredag 28 december 2012

TV-serier på DVD...

Nya tider, nya sätt...

Så hä'r när man är julledig har man tid att ge sig på en och annan TV-serie på DVD. Just nu är det den välskrivna serien "Mad men" som gäller. När man ändå sätter sig framför TV-apparaten kan man se flera avsnitt åt gången.

Väldigt modernt det där; att kunna göra saker när man själv väljer och inte när det passar resten av världen. Allt finns där när man behöver det, inte på någon speciell tid eller plats. Borde skapa en massa annan tid för det man tycker är viktigt i livet, men det verkar som om det är tvärt om.

Mad men, ja det är vi det...

torsdag 27 december 2012

Vid ättestupans rand...

Vägen till Washington...

Det är kris i USA. Inte så olik den som är i Grekland och Spanien. Landet har en skuld på ca 16 400 miljarder dollar. Det är ungefär så här mycket i svensk valuta:

106 600 000 000 000 kr

Enkelt sagt ungefär elva biljoner. Det blir väldigt mycket bröd och mjölk för den summan. I vilket fall som helst så slår USA i lånetaket kring nyårsafton. Ingen är särskilt förvånad heller, fast detta kanske är den största ekonomiska smällen i modern historia. Får tankarna att återvända till mayaindianernas kalender igen. Deras handlade om astronomi, och USA handlar om astronomiskt.

Allting faller tillslut. Kanske är det en smäll som den här som behövs för att vi ska börja se annorlunda på tillväxt och tillväxtproblematik. Kanske inte...



Bildens webbplats


onsdag 26 december 2012

Annandagssudd...

En dag i stugan...

Dan efter dan efter dopparedan. Ett lugn lägger sig över det regnvåta, och snart åter gröna, Broby. Känns konstigt att man ena dagen skottar snö och andra dagen åter ser gräset genom drivorna. Annandagen firas mest och bäst genom att inte göra så mycket. Andas ut, läsa en bok eller bara slötitta på TV.

Jag är ganska bra på att fira annandag...


tisdag 25 december 2012

Små julstjärnor...

Tomten...

Jag är inte ett jättefan av Sven Wollter, men som tomte i radion är han hur bra som helst. Har väl blivit något av en tradition att han ska sitta i radion och ta emot samtal från barn och föräldrar från hela landet.   Det är precis som om rollen som Tomten är som klippt och skuren för Sven.

Ingenting som får stora rubriker, men ändå en viktig del av julafton. Tack Sven!




Bildens websida

måndag 24 december 2012

Husliga Onkel Olof II...

Hemmalagat  är godast...

I går var jag lite julpysslig. Det blev att göra de två viktigaste ingredienserna på julbordet; nämligen köttbullar och julskinka. Annars är jag rätt nöjd med färdiggjort också, men ska det firas så ska det. För er som är lite husliga ska ni få receptet på Solhälls köttbullar:

Köttfärs (ta så mycket du orkar ca 2 kg är rätt lagom. I år blev det nötfärs men det går med annat med)
2 ägg
Kryddpeppar (ska man inte snåla på, det är den här kryddan som gör julen)
Lök (extremt finhackad. Man kan lika gärna ta lökpulver. Det gör jag)
Öl (gärna någon med lite extra smak som Ale eller julöl. Ta rätt mycket, men glöm inte att kocken får slumpen)
Salt och peppar (efter tycke och smak)
Ströbröd (en handfull för att inte smeten ska bli för våt).
Smör (Riktiga köttbullar steker man i riktigt smör, och gärna mycket)

Blanda allt i en stor skål och blanda med händerna tills smeten fått rätt konsistens. Provsmaka genom att steka en liten bit smet då och då. Sedan rullar man köttbullarna till önskad storlek. Själv gillar jag den lite större sorten eftersom de håller sig saftigare. Stek i riktigt smör. Sen är det bara att kalasa på.


Griljerat är godast...

Igår griljerade jag skinka för första gången. Det var larvigt enkelt, men ack vad gott det blev. Årets recept blev som följer:

Senap (Skånsk så klart, en rejäl matsked)
2 äggulor (pilligt med äggulor, men måste man så måsta man)
Honung (en rejäl "klutt", kanske en halv dl, kanske mer)
Ströbröd

Vispa ihop allt utom ströbrödet. Pensla ett rejält lager på skinkan. Fuska inte, då får du gråta till annandan säger di gamle). "strössla" sedan på ströbrödet så¨att det täcker hela skinkan. Släng in skinkan i ugnen på ca 225 grader i 10-20 minuter beroende på om du har grillaggregat eller inte. Låt det svalna och ät med gott mod.

Det var lite tips från Broby. Nu vill jag bara önska er alla:

En riktigt God Jul från Onkel Olof!



söndag 23 december 2012

Ljus i mörkret...

Någonstans där ute...

Sitter mitt i julstöket. Det är tomtar, mossa, gran, paket och en massa obestämbara högar runt omkring en. Ska snart sätta igång och laga julens köttbullar, och sedan blir det att städa av huset en sista gång. Full rulle med andra ord, och ändå är det detta som gör att man till fullo kan njuta av en stunds stillhet.

Jul kan fyllas med mycket, men ett enkelt ljus tänt i vintermörkret är egentligen allt man behöver. Men det kan vara svårt att se utan kontrasten...



lördag 22 december 2012

Pysselhelg...

En del av det hela...

Julen har, som månen, olika faser. Om vi bortser från den där stressfasen alla måste igenom innan jobbet och julförberedelserna balanseras, så kan man säga att det finns tre faser: Pysselfasen, festfasen och efterfasen.

Pysselfasen är den tid då granen ska kläs, maten ska lagas och klapparna ska slås in. I dessa tider blir personer som Ernst lokala husgudar och huset fylls av tomtar, glitter och glöggdoft.

Festfasen är den fas där man ska träffa alla nära och kära, äta en massa mat och helst hinna tindra med ögonen över en och annan julklapp.

Efterfasen är den fas där man finner någon sorts lugn. Man kan ägna sig åt någon hobby eller kanske en julklappsbok. Huset är fullt med rester, så man behöver inte handla. Om inte man måste stressa iväg på någon mellandagsrea vill säga.

Jag tror vi alla har just vår egen favorit bland dessa faser. Den här helgen ska jag mest ägna mig åt pysselfasen. Det ska bli trevligt.

Hej tomtegubbar...


fredag 21 december 2012

I väntan på Ragnarök...


Det är bara att läsa...

Sitter och här och väntar på domedagen. Igen. Har för mig att något liknande skulle hända vid årsskiftet 99/00. Det gick ganska dåligt den gången, och alla gånger tidigare i historien med. Ur ett historiskt perspektiv blir det lite som sagan om pojken som ropade "varg". Till slut bryr man sig inte så mycket.

Nästan alla myter har någon sorts yttersta dom, eller att världen på något sätt "börjar om". Lite som med börskrascher faktiskt. Det rasar och så bygger man upp, om och om igen. Vi borde försöka se det som är bestående, istället för att springa runt och vara hysteriska över det som faller. För allt faller till slut. På ett eller annat sätt.

Ute snöar det och snart börjar jullovet på riktigt. Jag spår att detta jullov kommer att gå under, så ta vara på det.

Ha en god domedag, allesammans! ...




Bildens hemsida

torsdag 20 december 2012

Åter till vägs början...

Med sedan 27 år tillbaks...

Sista dagen på det egentliga året idag. I morgon är det vintersolståndet, och då vänder det och ljuset börjar sitt återtåg. Detta firar jag varje år, om än lite lugnt och stillsamt än annat jag brukar fira. För det var här min väg började för 27 år sedan. I det forna midvintermörkret.

Även om min väg är mycket bredare idag, så finns alltid ursprunget med. Nästan inget utesluter något annat. Det handlar bara om att släppa prestigen och skygglapparna, och vara trygg i det man bär med sig. Då kommer det till dig. Det du söker.

Nu vänder det. 
En riktigt god Midvinter på er alla!

...


onsdag 19 december 2012

Tidsbrist, den stora myten...

Linjär eller cirkulär? Ditt beslut...

Hur ofta i veckan hör man inte om hur lite tid alla har, och hur lite man hinner med. Det har nästan blivit lite fint att inte hinna med, ha kalendern full och jobba i tid och otid. Tänker vi långsammare idag, eller är verkligen tiden så begränsad och ihopklämd som vissa vill påstå? Onkel Olof påstår att detta är ett skapat tillstånd, och därmed kanske den moderna tidens stora myt. För visst har vi tid. Vi har så mycket tid att vi inte får plats med den i vår kalender. Och kanske är det just det som är problemet; allt vi vill hinna med, inte vad vi faktiskt hinner göra.

Jag tor egentligen tidsbrist handlar om förväntningar. Förväntningar på att man borde få mer gjort av den begränsade tisdrymd vi kallar livet. Som buddhist, tror jag att tiden är mer cirkulär än linjär, och därmed blir verkligheten inte så knapp och ihopträngd. Man hinner, ta det lugnt. För faktum är att de flesta människor hinner med de saker de verkligen vill. Man prioriterar alltid lite undermedvetet.
-Jag hinner inte med någonting.
-Jasså. Hur hann du få i dig alla de där cigaretterna då?
Ni förstår vinken.

Så ni nu som känner er så förbaskat pressade. Släpp kraven på allt ni ska hinna göra och passa på att bara vara ett tag. Det löser sig. Det har det gjort hittills...


Något matnyttigt för den tidspressade.

tisdag 18 december 2012

Onkelpraktikan...


Vem behöver en filofax, när det finns kristallkulor...

Numera kräver jobbet inte bara en dator utan också en iPhone och en iPad med. Alla ska synkas ihop så jag kan delar filer mellan dem. Tycker det är lite spännande, även om jag inte tycker det är Guds gåva till verkligheten. Idag tänkte jag att jag skulle gå över till total digital kalender också.

Det gick inte så bra att få in min virtuella kalender i telefonen. Sen slog det mig att jag sparat olika händelser på en massa ställen som inte var i synk med varandra. Ett övergående problem antagligen, som mest beror på att skaffa sig rutiner.

MEN. En annan slag slog mig mitt i röran av datum och bokade möten, nämligen att jag kommer ihåg saker bättre när jag skriver med en penna på vanligt papper. Det är något som händer när man jobbar med öga-hjärna-hand.

Senare under dagen gick jag därför för att köpa en ny inlaga till min gamla slitna Filofax. Det ena utesluter inte det andra, tänkte jag, när jag vandrade hem. Det verkade vara snö i luften igen...


måndag 17 december 2012

Den ständiga förändringen...

För bara en vecka sedan...

Idag är det töväder i Broby. Hela natten har is och snö fallit med dova dunsar från taket, och snart är det  åter barmark. I torsdags tog jag på långkalsongerna för första gången då termometern visade på dryga 20 minusgrader, och idag funderade jag på att ta lite lättare skor på mig igen.

Man säger att det enda konstanta är förändringen. Jag säger att förändringar kan man inte tycka något om, utan bara förhålla sig till. I alla fall när det gäller vädret i Skåne...


söndag 16 december 2012

Gräsänkling...


Företaget som splittrar...

Just nu är jag IKEA-gräsänkling. Det handlar inte om jag vill eller inte; jag får helt enkelt inte följa med dit längre. Möjligen om det är något tyngre lyft som ska inhandlas, men annars är det totalt tabu. Inte för att jag lider av det. Stället gör mig lite nervös, och jag har aldrig förstått det där med att gå runt och bara låta de billiga köpen regna över en.

Jag är mer typen som tänker: "Jag behöver en snygg lampa". Efter det går jag rakt till lampavdelningen, handlar det jag vill ha och åker hem igen. På det sättet undviker jag att komma hem med fem billiga skärbrädor, några kuddar, en packe värmeljus och tre toalettborstar, som jag inte visste att jag behövde. Den biten saknar jag i min uppfostran, och därför sitter jag ensam nu.

Julstämningen infinner sig...


Bildens hemsida


lördag 15 december 2012

Betongprärie...

En bild, en känsla...

Hittade den här bilden på nätet när jag var ute och letade efter något annat. En fantastisk bild, både med tanke på komposition och innehåll. En sådan där bild man önskar att man tagit själv.

Indianer har en romantiserad aura omkring sig som en symbol för ett liv i harmoni med naturen. Den stora anden, Gichie Manitou, har inte tystnat men svävar nu lika mycket över betongen och asfalten som över prärien. Frågan är bara om man hinner lyssna. Antagligen inte...



Bilden kommer här ifrån.


fredag 14 december 2012

Tiderna...

En tänkare i tiden...

Om tiderna förändras
Har vi ingenting att lära av historien
och ändå
finns de flesta svaren i det förflutna
eftersom frågorna är dömda
att ställas om och om igen...


torsdag 13 december 2012

I posten...

Dagens bild om dagen...

Fick ovanstående bild i mitt mail idag. Det var precis vad jag behövde.

Tack för den Helene! ...

onsdag 12 december 2012

Åter till naturen...

Så här ville Rousseau vara...

Läste följande blogg idag som handlar om frustrationen över vårt moderna jordbruk, och då djurhållningen i synnerhet. Då kom jag och tänka på Rousseau, som på 1700-talet tyckte att vi skulle tillbaka till naturen. Idealet för detta var den kända figuren Robinson Crusoe. Allt detta låter ganska trevligt och romantiskt, men tyvärr, för man nog säga, är den tiden förbi.

Läste mig till att om man ska leva som jägare och samlare, så krävs det en yta på 100 ha (1 kvadratkilometer) för att föda en människas behov. Skulle man räkna  detta på alla människor, ca 7 miljarder, så skulle man behöva ca 47 jordklot, med samma landareal som vår. Då måste man också leva av öknar, tundror och bergsområden, så vi kanske talar om 60-70 jordklot.

Jordbruket har gjort att vi idag bara behöver ca 0,25 ha mark per människa för att överleva. Detta motsvarar ungefär två normalstora villatomter. Men det kostar i andra ändan, som vi nu börjar bli medvetna om. Nu tar djurhållning väldigt stora delar av marken, som på ett bättre sätt kan föda människor, men huvudproblemet kvarstår, vi är många och alla vill vara mätta.

Vi ska numera ställa oss frågan: "Why poverty?". Frågan är egentligen ganska enkel att besvara, men otroligt svår att lösa. Vi skövlar inte regnskogen, vi äter upp den, och att återgå till att vara den gode Robinson är inte svaret på problemet.

Det var länge sedan vi var i harmoni med Moder Jord. Att bli det igen kräver att vi tittar framåt, och inte längtar bakåt. Då kan vi bygga för våra barnbarn, det våra farföräldrar lämnade...


Annan intressant länk:
http://www.bioscience-explained.org/SEvol3_1/pdf/matforlivvsve.pdf

tisdag 11 december 2012

I midvinternatten...

Snön lyser upp...

Så här när vi närmar oss midvinter, så förstår man varför den här tiden var så viktig för våra förfäder. Ja, och rätt viktig för oss också, fast kanske på ett annat sätt. Förutom att jag när en längtan efter att gå i ide, så kan jag också känna att ens religiösa jag vaknar till lite.

Mörkret framkallar en viss känsla, som behöver sin näring. Tror inte att det är en slump att man "valde" att låta Jesus bli född ganska nära midvintern. Det får historien att klicka med det där andra liksom. Nästan allt i livet har en praktisk förklaring, men även lika ofta en andlig.

Snön lyser vit på taket
endast det andliga är vaket...


måndag 10 december 2012

Avlyssnad. Ja tack!

Varsågod Appel!

Graderade upp iTunes på min dator igår. Ingen onormalt med det, men som vanligt fick man frågan om Apple får tillgång till ens spellista under förevändning att "då får man coola bilder på skivor och artister i kanten av spellistan". Datorvärldens ständiga kontrollbehov, tänkte jag först, men sedan slog det mig att visst ska dom ha det!

Jag är en sådan där hedersknyffe som snällt betaölar för den musik jag laddar ner, så de kan inte hitta Piratonkel där, men de kommer att hitta alla mina egna sånger och videoklipp. Detta får mig att le när jag bl a tänker på filmen ovan. Hoppas de hittar en riktigt häftig bild till den, och hoppas de lyssnar på den om och om igen. Jag delar ju med mig; kom och ta!

Tänk att avlyssning kunde vara så roligt...


söndag 9 december 2012

En bild, många synvinklar...

Gårdagens idyll...

Roligt det där med att man kan redigera sina bilder i datorn. Min sambo påpekade i går att bilden jag använt hade en fågel som flög över hustaket. Ingenting som jag tänkt på. Varken när jag tog bilden eller redigerade den. Idag gick jag in och tittade på bilden igen, och när jag zoomat in den såg jag också fågeln.

Så efter lite justeringar och pyssel blev bilden mycket mer dramatisk. För så är det väl med konst. Det är någonstans budskapet man vill förmedla som räknas...


Dagens dramatik...

lördag 8 december 2012

Vinteridyll...

Vinterbostad...

Idag är det riktigt fint väder här i Broby, där jag bor. För första gången på länge blev jag faktiskt lite sugen på att fotografera. Det är vackert med snö och is. Men det finns alltid en kostnad för skönheten. De gnistrande istapparna på baksidan betyder ju egentligen att huset inte är välisolerat. Är det värt det? För den som tycker om istappar...


fredag 7 december 2012

Fredagsekvationer...

Den nya nationalrätten...

Äntligen fredag! tänker nog många idag. Efter en lång arbetsvecka vill man sjunka ner i TV-soffan och äta något gott tillsammans. Begreppet "fredagsmys" finns i var mans mun. Precis när man satt på ugnen för att värma lite nachos slår en tanke mig: Hur mycket tex mex-mat äts det varje fredag i Sverige?

Jag har tidigare bloggat om att det nog i snitt står minst en tom salsaburk i varje svenskt kylskåp, men när jag hittade följande artikel på nätet är jag nog inte säker på att den siffran stämmer. Den borde vara mycket högre. För tydligen fredagsmyser vi för ca 1,2 miljarder kronor om året.

Mycke tacos blir det...

torsdag 6 december 2012

Favorit i repris...





Gjorde många sådana här tomteskämt förr. De brukar få en nystart i juletid varje år. En av många traditioner man kan undra över...


onsdag 5 december 2012

Viking...

I våra minnen...

Kommer ni ihåg när Martin Ljung gör "Viking", mannen som tror sig lida av 256 olika sjukdomar och dessutom har en läkare för varje. Samme Viking som bär på en tegelsten för att han inte orkar kasta bort den.

En av mina favoritmonologer med Martin Ljung. Mitt i monologen berättar han om alla mediciner han tar. Detta slutar med att han tar upp en burk med sockerpullor, som han får äta när han vill. Kommentaren till detta är: "Jag måste ju leva med".

Vi kan ta medicin för mycket i livet, men vi behöver också våra "sockerpullor". För; vi måste ju leva också...


tisdag 4 december 2012

Racing med Kung Bore...

Tuffa tider...

Bestämde mig för att åka hem lite tidigare idag för att arbeta hemifrån. Tänkte det var bra att komma hem innan kylan slår till igen och gör vägarna livsfarliga. Ett klokt beslut tror jag. Redan på eftermiddagen var vägarna på gränsen till att bli riktigt hala, och snön fortsatte att falla.

Nu när jag kommit hem och sitter vid datorn, ser jag att min snälla granne provar sin nya snöslunga även på vår trottoar. I Broby bor man nära varandra. Vintern behöver inte vara så kall, trots minusgrader...


måndag 3 december 2012

Klass 1-varning...

Man måste vara förberedd...

Igår tyckte jag snön var mysig och fin, idag när jag kört ett antal mil i snöyran är jag lite mer modest i mitt tyckande. De sa på radion att det ska snöa från nu till i morgon kväll. Inte lika spännande med andra ord, fast det är en klass 1-varning.

Men, man ska inte misströsta. På matbordet ligger det en hög med arbete (se ovan) och veden ligger inomhus, så att bli insnöad (på riktigt) är kanske inte en katastrof trots allt...



söndag 2 december 2012

Första advent...

Första advent i Broby...

Då kom snön på allvar tillslut. Har snöat hela natten och på något vis passar det till första advent. Bara för att det är söndag känns det helt ok. Snart ska vi pulsa genom drivorna för att ta oss till julskyltningen. Kanske blir det lite glögg och några pinnar i öppna spisen med. Klädd i snö är Broby lite som i en adventskalender. Kanske får ompröva min syn på snö....




lördag 1 december 2012

Miss Li, en naturkraft...

Mer energi än duracell...

Var på Miss Lis konsert på KB i Malmö igår, och är fortfarande omvälvd eller vad man ska kalla det. Miss Li är inte bara en musiker, hon ligger närmare en naturkraft när hon tar scenen i besittning. Konserten är en märklig upplevelse, då man inte riktigt vet vad det är för musik och inte vet om man ska skratta, för att allt känns lite galet, eller bara stå och rysa av hennes otroliga sätt att hantera sin röst. Allt i ett tempo jag inte upplevt sedan jag var och lyssnade på Jerry Williams.

Tre låtar in i spelningen tänkte jag: "Vad f-n är det här?". Allt bara kändes märkligt häftigt, och totalt eget. Miss Li är verkligen som sin musik, en genre i sig själv och som publik kan man bara älska henne. En sak jag la märke till är att hon inte behöver köra sina mest kända låtar för att få igång oss som står och lyssnar, vilket jag tycker utmärker en riktig liveartist.

Bästa numret för kvällen är låten "Här kommer natten", som Pugh Rogefeldt skrivit och som blivit känd genom TV-programmet "Så mycket bättre". Där kommer hennes röst till sin maximala kapacitet och man kan inte annat än att rysa. Andra favoriten är "You could have it" där det är 200% ös från början och man bandet bara ökar med tiden.

Jag hade stora förhoppningar på den här konserten, och när man gick hem kändes det som detta överträffats med råge. Får ni chansen att se Miss Li så ta den. Få artister kan leverera en upplevelse som den här...


fredag 30 november 2012

Handlingskraft...



En vis man på sin tid...

Tycker om att försöka formulera mig så kortfattat jag kan, och ändå försöka få mycket innehåll i det jag skriver. Ungefär som Stefan Mähqvist, han med boktipset ni vet, sa om dikter, nämligen att om en historia är ett äpple, så är en dikt som en av kärnorna i det. Borde många lyssna på den visdomen.

Veckans "kortis" blir därför:

"Handlingskraft är att få något tänkt och talat, att bli något gjort"

Trevlig helg på er alla...

torsdag 29 november 2012

I väntan på snö...


Det vackra i det olika...

Det verkar som de flesta går och väntar på snön. Det gör inte jag. Inte för att jag har något emot snö, men jag är en praktisk, och förvisso lite bekväm, man och ser bara extra strul med denna företeelse. Visst kan det vara mysigt med en fin vinterdag då och då, men totalt sätt är det lugnare utan.

Det är inte korrekt att inte vilja ha en vit jul, men korrekthet har ju aldrig varit Onkel O's signum. Jag tycker bättre om mossiga stenar...


Bildens hemsida

onsdag 28 november 2012

Motiverade unga män...

En man för jobbet...

Brukar vanligtvis inte blogga om mitt arbete, men idag tänkte jag göra ett litet undantag. Idag var det utbildning för lärarstudenterna i kommunens regi, och jag var där för att bland annat tala om arbetet med flerspråkiga elever. Det var jätteinspirerande att få möta de blivande kollegorna och få ge sin syn på verksamheten.

Som många vet har skolan i Sverige väldigt svårt att motivera killar till skolarbete. Inget man behöver fördjupa sig speciellt i, men av de deltagande studenterna var 100% kvinnor. Kanske ligger det inte för oss män det där med skola. Ja, förutom för Björklund förståss...









Bildens ursprung:
http://www.gaudeamus.se/2012/05/lararstudenterna-behover-inte-oroa-sig-menar-jan-bjorklund/

tisdag 27 november 2012

A day in a life...

Ett foto från idag...

Beatles skrev en gång låten "A day in the life". Titeln är i sig själv genialt bra, men det är själva låten också. För så är det ibland. Livet bara går vidare och just iden dagen är det gott nog. Lite som idag. Vet inte riktigt vad jag åstadkommit, men det spelar ingen större roll.

Nu är det kväll. I morgon ska jag tala till en massa lärarstudenter, vilket känns väldigt inspirerande. Det är bara att hoppas man kan göra dem och sig själv rättvisa. För i morgon är en annan dag...


måndag 26 november 2012

Den tiden på året...

Som vanligt...

Mycket i livet går i cykler, så även vissa av ens krämpor. Så här års och fram till slutet av januari brukar jag få en lätt vinterdepression. Låter allvarligt, men just därför att man vet att den kommer blir det inte så farligt. Kreativiteten ökar också, vilket på sätt och vis är positivt.

Man vänjer sig, som bonden sa som satt på en spik.

Frågan är om omgivningen gör det...

söndag 25 november 2012

Natasha en kvinna i tiden...

En förebild i tiden...

Såg intervjun mellan Carina Berg och Natasha Illum Berg på TV4 i morse. Natasha är storviltjägare i Tanzania och författare. Hon är bara så underbar att lyssna till. Hon får alla gamla fördomar om könsrollerna att hamna i soptunnan, och sedan stänger hon locket med en naturlig kvinnlighet. Imponerande i sin självklarhet och väldigt modern.

Hon berättar att det ofta är andra kvinnor som hindrar kvinnor som ägna sig åt traditionellt mansdominerade verksamheten, och inte männen. Det ger perspektiv som vårt samhälle behöver höra, att kvinnorollen styrs mer av kvinnor än av män. Kolla bara den bild av kvinnor som beskrivs i media för kvinnor, styrda av kvinnliga chefsredaktörer, där du ska vara anorektiskt trådsmal, sminkad och gilla shopping. Hmmm...

Ät skit, gubbar och kärringar! På 2000-talet blev själen könlös. Äntligen...




Bildens tagen från:
http://sommarlyssnaren.blogspot.se/2010/07/sommarprat-nr-6-17-natasha-illum-berg.html

lördag 24 november 2012

Köpa eller inte köpa...

En fin samling...

Idag är det den internationella dagen för att inte handla något. Alltså inte handla något onödigt. Allt för att tydliggöra konsumtionssamhällets baksida. Huruvida detta kommer att efterföljas eller inte återstår att se. Själv var jag en runda på apoteket idag, men det tillhör det tillåtna.

Vidhåller fortfarande min teori om att det är den uttråkade människan som söker meningsfullhet i konsumtionen. Frågan är vilken utmaning vi behöver för att hitta en vettig mening i livet. Tills den frågan är löst fortsätter samlandet. I min familj kallar vi det för att samla när man handlar fler av en och samma sort. Jag samlar t ex på gamla spel, vilket många av er vet.

Men alla samlingar blir förr eller senare kompletta. Då blir man uttråkad igen, och så fortsätter det...


fredag 23 november 2012

En text för många synvinklar...

Inte alltid så lätt att se...

Har fått synpunkter på att de texter jag skriver kan vara lite svåra att läsa, särskilt när jag valt en grå bakgrund. Testar här med lite större stil. Tycker ni läsare att det är bättre kan ni väl tycka till. För det är ju ingen större mening att skriva saker som ingen kan läsa...

Här är lite text bara för att testa:


"Den unge mannen frågade mästaren om man kunde flytta en tekopp med tanken. Absolut, svarade mästaren, men
det kräver enorm koncentration. Mannen satte sig ner och försökte flytta sitt dryckeskärl från ena sidan av bordet till den andra. När han suttit så i timmar kom mästaren fram till honom. tog koppen i handen och bar den till andra ändan av bordet.

”Titta du lyckades”, sa han och log..."


torsdag 22 november 2012

Rofyllda rum...

En lugn vrå är aldrig fel...

Finns inget som ger en sån skön stämning som ett gammalt bibliotek. Helst med nötta öronlapps fåtöljer och slitna gamla mattor. En mörk vrå att dra sig tillbaka i när man är trött på stressen.

Kanske var det så jag tänkte när jag målade tavlan ovan. Fast då var jag 16 år och inte särskilt stressad. Men mycket i oss föds vi med och bär med oss hela livet. Kanske är det först när man blir gammal som man till fullo förstår det man tänkte när man var liten...

onsdag 21 november 2012

En annans talan...

Man kan inte bara följa sina egna fotspår...

Fick nedanstående  kommentar i gårdagens blogginlägg. Ibland är det bättre att vara tyst och låta andra tala. Som nu t ex...

"JordSvalan 
saknar talan
liksom Koalan

Vår Jord, som Stockholm är byggt på, är som en liten bräcklig eka i ett ändlöst universum. Den kan liknas vid Titanic, den ”osänkbara” oceanångaren, som sjönk när den i full fart körde in i ett isberg. Varningar om att det fanns isberg framför skeppet hade ignorerats. Inte ens när vattnet började strömma in trodde passagerarna att skeppet skulle sjunka. Och de som satt i de fina salongerna såg inte vad som hände. Bara de som var ute, eller djupt nere under däck, såg den hotande faran.
Vi beter oss på samma omedvetna sätt som passagerarna på Titanic. Vi förbereder oss inte inför den oundvikliga kollision som väntar oss med nutidens isberg. Man vill så gärna tro att forskare och politiker (besättningen på skeppet) ska hitta en lösning, så att man själv kan blunda och rusa vidare i full fart, i hopp om att allt ska gå bra.
Men tyvärr; allt går inte bra. På den kurs mänskligheten håller nu finns flera ”isberg” – som vi själva har skapat. Och en kollision med bara ett enda av dem räcker till att ”sänka” denna planet, och förstöra livsnödvändiga miljöer för högre former av liv.

Vi har lämnat över ansvaret för situationen till kaptenen på skeppet, och besättningen, det vill säga: politiker och vetenskapsmän, och den så kallade marknaden som försöker pressa ut så mycket pengar som möjligt ur oss och Jordens resurser. Men det här är en arbetsgrupp som inte kan hantera de nuvarande och kommande problemen. Speciellt inte ”marknaden” som inte styrs av tanken att spara något till kommande generationer. All avverkning av regnskog skulle behöva upphöra nu, för att det ska finnas något kvar för våra barn att hugga ned.
Vi som lever nu behöver vara lösningen, inte en del av problemet. Ingen annan kan lösa de problem som vi är delaktiga skapare av.
Forskarna har inte tillräckligt med resurser och kunskap, för att stoppa den förgiftning och nedsmutsning som pågår.
Och politikerna kan inte göra tillräckligt mycket åt miljöproblemen, därför att om de vidtar någon åtgärd som på minsta sätt påverkar vår ekonomi negativt, så röstar vi bort dem.
Vi vanliga väljare är i högsta grad ansvariga för både skapandet av miljöproblemen och hindrandet av en lösning på dem. Sortera lite sopor kan många tänka sig att göra, men inget som drar ner den nedsmutsande materiella standard vi har.
Och en del försöker gå en ännu kortare väg, genom att förneka att det existerar någon förgiftning av Jorden.
– Öööh, vadå miljö, världen har väl alltid funnits, den kommer att klara sig. Gifterna renar bort sig själva, och haven är så stora, de går inte att förgifta. Och om en del djurarter, växter och träd dör ut så är det inget problem, sådant har alltid hänt.
Ja, men aldrig så snabbt och i sådan omfattning som nu. Vi håller på att förstöra den grund som mänskligt liv vilar på.

Om det ändå vore så enkelt att problemen med vårt spridande av gifter löste sig på egen hand!

Det är tyvärr så att vi behöver börja satsa både pengar och tid på att städa upp efter oss, och skydda det som fortfarande går att rädda.
Vårt milt sagt sinnessjuka sätt att behandla livet här på Jorden är så ointelligent.
Vi förstör det liv som vi är sammanvävda med och beroende av
och de är de små och sårbara som
dör först, nedan vi som finns högst upp i näringskedjan drabbas sist.

Förutom de andra stora däggdjuren som vi redan utrotat eller håller på att utrota.

Roland



Optimisten från
Okänd destination"


tisdag 20 november 2012

Fyra mobila grader...

Värmen stiger...

Nya varningsrapporter igen. Nu håller medeltemperaturen i världen på att stiga med 4 grader. Inge bra alls. Bäst att besöka Falsterbo medan man fortfarande kan.

Min vana trogen måste jag tänka lite annorlunda. Har vi gjort oss sårbara genom att vara så himla immobila. Vi rotar fast oss i våra föreställningar om hur det ska vara och vart det ska vara. Egentligen reser vi väldigt lite nuförtiden. För länge sedan var det en förutsättning för att överleva. Steg havet var man inte främmande för att flytta en hel folkgrupp eller by. Tog maten slut hände samma sak. Man bara packade ihop tältet och vandrade vidare.

Nuförtiden, när världen är mindre, har vi fastnat i vår envishet. För egentligen; är det så förfärligt att New York hamnar under vatten? Lite svårare att flytta en skyskrapa än ett tält, så problemen är större. Lite fler människor att flytta med.

Antagligen blir det så här: Katastrof och kaos, sedan balans och sen vänjer vi oss.
Varför? För att det är sådana vi är...


måndag 19 november 2012

Ugglor i gatan...

Vår nygamla granne...

På andra sidan gatan en liten bit upp i backen, ligger det en gammal smedja. Det är ingen som använder den längre, men den tillhör henbygdsföreningen sedan smeden gick och dog. Det är förresten hans hus som vi numera bor i, kan jag berätta för de som är intresserade.

I den gamla skorstenen bor det ibland en kattuggla. Jag är nästan säker på att det är en kattuggla i alla fall, men ugglor är inte mitt starka område om det inte är en berguv eller fjälluggla. Häromdagen var hen (passande pronomen för en fågel) tillbaka och min sambo tog den fina bilden ovan.

Det känns lite fint att ha alla dessa djur omkring sig. Påminner lite om en barnbok från 40-talet. I alla fall på mitt romantiserade sätt att se på en barnbok från den tiden. Hoppas vår "granne" stannar ett tag nu. Den värmer i höstkylan...


söndag 18 november 2012

En aktiv söndag...

Valdemar och Absalon...

Har under en tid hållit på att illustrera en historisk bok. Den handlar om Skåne/Danmark i slutet av vikingatiden och medeltiden. Biskopar, tingmän och kungar i en salig blandning.

Idag gjorde jag det sista på arbetet, och allt ligger i brevlådan på väg till förlaget. Som alltid när man avslutat ett projekt så infinner sig en viss tomhetskänsla blandad med lättnad. Sedan kommer en liten förvirring, där man får en viss rastlöshetskänsla, och sedan ramlar nästa projekt in i skallen. Så nu sitter jag och filar på lite spelprojekt igen.

Vissa arbeten, hobbyprojekt, känns inte betungande att göra, bara inspirerande. Arbete kan också vara vila. Även på en söndag...


(Vem som målat bilden ovan vet jag inte, men jag hade gärna sett att det var jag)
Bildens hemsida:
http://csi.danmarksborgcenter.dk/2011/05/11/dagens-ruin-danmarks-mest-besøgte-borg/vald-d-store-og-absalon-pa-rugenl-tuxen/