onsdag 30 november 2011

Hallelujah i Ullared!

Här ska handlas religion…

Några präster jag talat med har förklarat att dom inte har problem med att folk har olika religionen, men däremot har de svårt med det som kallas "kundvagnsreligion". Det betyder att man går in i en affär som säljer religion och plockar lite vad man tycker och sätter ihop en alldeles egen religion. Men är vi inte lite så allihop? Det nya milleniumets egoideal ger oss rätten.

Min egna religiösa kundvagn ser ut så här:

Taoism (i sin rena form)
Zen-buddhism (utan reinkarnation)
Schamanism
Jesus (måste alltid vara med på ett hörn)
Dogen
Tai Chi
Asatro (utan gudar)
Indianer
Jobs bok
Älgar och änglar (fast inte samtidigt)

Det där blev långt, men jag tror inte listan är speciellt unik. 
Jag inte kan man kalla mig för Onkel Ortodox…

tisdag 29 november 2011

Livet, ungdomen och rollerna vi spelar…

Det bästa med mig är att jag alltid är mig själv, tror jag…

Som jag tidigare skrivit så tillhör jag den där förlorade generationen från 80-talet som spelade rollspel. Ni vet Drakar & Demoner och sånt. Har av en händelse kommit in på det på den här bloggen.

När jag var ung var jag ordförande i en mycket intellektuell, om än rollspelande, förening som hette Firvulag. I en intervju i en lokal blaska gjorde jag det underbara uttalandet:

"...men vi kan skilja på verkligheten och de roller vi spelar".

På den tiden var jag säker. Det är jag inte längre…

måndag 28 november 2011

Min medvetna ungdom…

Robert Aschberg? Nä Storpotäten, min politiska uppfostran…

Lite märkligt egentligen att vi har ett borgerligt styre i Sverige. Varför då? undrar du säkert. Jag är ju generationen som just nu befinner sig mitt i livet och mitt i karriären. När jag växte upp på 70-talet styrdes mitt liv av två program i SVT, nämligen "Halv fem" och "Halv sex". Då satt man som klistrad framför rutan och tittade på spännande barnprogram.

När man ser tillbaka på den tiden så hade barnprogrammen en tydlig socialistisk anda. Om det inte var tecknade filmer från öststaterna så var det Bamse och "Vilse i pannkakan" som regerade. Storkapitalisterna Krösus och Storpotäten var dom "onda" i världen, dom som man drömde mardrömmar om.

När man sedan skulle läsa en saga var titlar som "Filips frågor", "Lasses farfar är död" och "Mamma och pappa skiljer sig" givna, då Bröderna Grimm inte var tillräckligt sociorealistiska och politiskt medvetna. För vem fan vill bli kung när monarkin bara förtrycker de svaga i Nicaragua?

Men kanske är det ändå tillslut Alfons Åberg som påverkade mest. Ni som var med förstår vad jag menar…

söndag 27 november 2011

Doktor Drövel, en man, ett barnprogram ett mode…

Dr Olofs hemlighet. Drövelmode…

Har senaste tiden blivit en G1000-man. Det betyder att jag mest går i kläder prydda med ett rovdjur från fjällvärlden. Älskar att gå i material som står emot Skånes hårda vindar, är slittåligt och har enorm rörelsefrihet. Jag tycker också att de är snygga.

Men historien sitter i det undermedvetna. När man ser de har glada norrmännen från ett barnprogram från min ungdom så är det lätt att se vart mitt klädval kommit ifrån.
Kanske har jag sökt efter Dr Drövel i hela mitt liv. Ska nog önska mig en tropikhjälm med en propeller på i julklapp…

lördag 26 november 2011

En slängfri dag…

Inget är för evigt. Inte ens ett par joggingbyxor av märket Champion…

Idag är det dagen som kallas "en köpfri dag". Då ska man hålla sin konsumtion på en mycket låg nivå. Men är det inte så att en köpfri dag, också kräver slängfria dagar. Om vi skaffade oss prylar som inte slets ut så fort, så kunde vi ha köpfria dagar ganska ofta.

Idag har jag annars lite sorg. Mina gamla joggingbyxor, som jag haft i minst 10 år, är nu så håliga och slitna att jag inte ens kan behålla dem som "att ha i trädgården" eller liknande. Det är alltså dags att låta dem gå vidare till den plats joggingbyxor hamnar när dom dör.

Varför är det så att kläder alltid är skönast precis innan man måste slänga dom? Kanske är det för att påminna oss om att slängfria dagar egentligen är bättre än köpfria…

fredag 25 november 2011

Anders Borg, jantelagens ansikte…


En man som förenar ett land och en lag…

Jag trodde Jantelagen var död, men ack vad jag bedrog mig. I veckan fick vår finansminister en utmärkelse som många verkligen anser att han är värd, nämligen Financial Times första plats för finansministrar. Att det går bra för Sverige är förvisso inte bara hans förtjänst, vilket han själv kommenterar, men äntligen har vi fått en politiker som går hem i stugorna och på de stora arenorna. Alla borde vara nöjda med det, kunde man tro, men inte då.

Debatter i soffor och på nätet pyr av avundsjuka. Waidelich säger att han kunde fått det lika väl, andra säger att konkurrensen var låg och allting sätter en fin avslutande knorr när Birger Schlaug påpekar att han fått utnämningen för att han ser ut som en miljöpartist.

Skämt eller inte. Varför kan vi inte bara glädjas över att någon faktiskt är förbaskat duktig på det den gör?
Jantelagen förenar, Jantelagen saknar partifärg och Juholts mustasch sitter kvar…

torsdag 24 november 2011

Julklappar och grå tinningar!

En julgran? Nä ett ålderstecken…

Idag är det precis en månad till julafton. Det är då man upptäcker det. Ålder är omvänt värde på hur många julklappar man önskar sig. Så är det.

När man var liten kunde man lätt komma på sisådär en 42 olika saker man önskade sig i julklapp. Nu, när man är 42 tänker man: Jag har ju vad jag behöver. Vad fasen ska jag önska mig?

När den tanken örfilar en från vänster, slår det en som en örfil från höger att man tyckte det var konstigt att gamla människor aldrig önskade sig något när man var liten. När man passerat medelpunkten ser man samma sak från andra hållet…

onsdag 23 november 2011

Urskog i tiden…

Urskog, snart ur tiden…

Hörde på radion att det börjar bli otroligt ont om orörd skog i Sverige, vilket hotade många unika arter som lever just där. Skogen och dess livscykel är ganska intressant företeelse. Som skogsägare vet jag att det är fruktansvärt snårigt att förstå sig på.

När jag var liten förfasade sig alla miljövänner över alla stora kalhyggen som skogsindustrin producerade. Nu vet man att en skog mår rätt bra av att avverkas lite då och då. Solen behöver komma åt marken och ge energi, så att man kan få viss näring tillbaka. Det är bra för djurlivet också, och idag får många gånger avverkning bli ett surrogat för att skogen ska brinna ner med några hundra års mellanrum. Skogsbruk är därför i sig inget större miljöhot.

Men sin finns den där urskogen, där människan inte går in och rör till saker. Det är ganska mäktigt och nästan lite mytiskt. Jag hoppas vi får ha kvar det i Sverige, och att man ska tillåta ungskog få bli urskog en dag. Kraven på skogsbruksplaner sätter vissa hinder i vägen för det, och att göra sina marker till naturreservat tjänar man ju inga pengar på. Undrar om min sambo går med på att göra tomten till en urskog?

tisdag 22 november 2011

Den dolda skönheten…

Sådan är vägen…

Först går man bara förbi utan att bry sig. Höstskyarna sträcker sig ner mot marken och får naturen att viska i bakgrunden.

När man stannar upp i nuet ser man det sista lövets skönhet. Kameran förstärker den där känslan man får…

måndag 21 november 2011

I ytan…

Reflexerna på vattenytan är vackrare…

Stod vid en liten damm i helgen och funderade över speglingarna. Visst är det fantastiskt att världen som reflekteras i vattnet på något sätt är vackrare än världen som speglar sig.

Synd att detsamma inte gäller min badrumsspegel…

söndag 20 november 2011

I sagoskogen III…

Vildmark? Nej 500 meter från landsvägen…

Idag var det åter dags att ge sig ut i skogen med min sambos systemkamera. En av de bättre presenter jag gett henne. Vi använder den flitigt, båda två.

Det fina med Sverige är att man behöver inte bege sig långt från det tätbebodda, för att hitta riktigt fin natur. Bara man har ögonen med sig. Idag var det trollskt i skogen, och namnet John Bauer kom upp i medvetandet vid flera tillfällen.

Skönhet i det döda...

Det finns mycket att uppleva och se, även i en planterad eller nyavverkad skog. Men som man säger på engeleska: "It's in the eye of the beholder"…

lördag 19 november 2011

Hybris. Vägen ut ur dimman…

Dimman lättar över kunskapen, men inte över egot…

I begynnelsen skapade gudarna människorna, och begåvade dem med gudomlig kunskap. När gudarna såg hur människorna använde dessa kunskaper, förfasades dom och lät en dimma falla över deras medvetande. Okunniga och ödmjuka spred sig människorna över världen. Men långsamt långsamt lättar gudarnas dimma, och deras kunskap blir hela tiden mer och mer gudalik.

Så här minns jag en sydamerikansk myt, som jag hörde för en massa år sedan. Ibland får den mig att rent mytiskt förstå min samtid. I Bibeln äter människan av kunskapens träd och blir då utkastade ur paradiset. Lite samma tanke.

Visst är kunskap en gåva, men då tänker man att den ska användas på rätt sätt. Idag tycker jag vi är väldigt nära det man skulle kunna kalla hybris, det vill säga att bara för att vi kan ska vi sätta oss över och pilla på saker vi kanske inte skulle göra. I vår tro på vetenskapen glömmer vi ibland bort att vi bara är människor. Vi vill bestämma vilka foster som ska överleva, vi manipulerar gener, livets nycklar, och kunde vi skulle vi även styra vädret. Vi ger oss också rätten att döma och fördöma, och vägrar se att vi är en del av enheten, utan ser oss som något som står över den.

Vi kan låta vargarna styra sitt eget öde och låta dem vara, eller så kan vi resonera om vilka som ska leva eller dö. Resonemanget kring vargstammen är jäkligt nära hybris i min mening. Från båda sidor. Vi är människor, vi äger vargarna.

Nu ska gudomliga Onkel Olof ta en kopp kaffe och fundera över något mer världsligt…

fredag 18 november 2011

Ett år av funderingar...

Bänken är tyvärr borta, men Onkel är kvar…

Idag är det precis ett år sedan jag startade den här bloggen i det här formatet. Känns som ingen tid alls. Under året har statistiken visat att bloggen haft över 5 000 sidvyer (vad nu det är) under året. Dessa har fördelats på 243 inlägg. Enligt min egna räknare har jag haft över 7 300 besökare.

Det första inlägget var detta inlägg om den goda världen, och sedan har det bara rullat på. Det har varit inlägg om allt möjligt konstigt som taoism, buddhism och miljöfrågor. Trots alla dessa, i mitt tycke, stora frågor så är det ändå inlägget om inlägget som lästs av flest personer. 66 sidvyer (vad nu det är) har min beskrivning av hur man lägger in vitlök blivit.

Jag funderar och funderar. Till slut är det ändå botten på behovstrappan som avgör. Är man inte mätt har man svårt att bry sig…

Tack alla läsare och inläggare för det här året!

torsdag 17 november 2011

5:e advent…

Dags att hugga gran. Den här kanske?

Slår mig att det bara är en dryg vecka till första advent. Rent teoretiskt kan man alltså säga att det är femte advent på söndag. Igår kunde man ringa till radion och rösta på om man ska ha röd-, kungs- eller plastgran. Ingen fråga som direkt berör mig, men en spännande tanke väckte det: "Vilken av de tre alternativen är egentligen mest miljövänligt?

Rödgranen och kungsgranen är, rent statistiskt sett, odlade i Danmark. Plastgranen är tillverkad i Kina men kan användas i 15 år. Ekvationen kanske inte är så given som man tror. Jag väljer den som luktar godast och barrar mest...

onsdag 16 november 2011

Allt började med en miljökatastrof…

Dom är tillbaka för att börja om…

Vi tycker vi lever i tidernas största miljökatastrof, vilket får betecknas som "en spik i foten" om ni minns Hasse Alfredsson i 88-öres revyn. Faktum är att vi inte varit här idag om det inte varit för ett antal naturkatastrofer.

För 3 miljarder år sedan var det dom blågröna algerna som härskade på jorden. Dom levde av koldioxiden i luften och producerade en massa syre. Tyvärr tålde dom inte syre och när syrehalten blivit för hög så dog dom. Tragiskt för dom och en enorm miljökatastrof, men det syret la grunden för an massa annat liv på jorden.

I slutet på dinosauriernas miljontals år av världsdominans landade en enorm meteor på jorden. Den gav upphov till att det blev kallare på jorden. Då dog alla jätteödlorna ut och gav plats för däggdjuren att ta över. Dessa däggdjur utvecklades sedermera till människor. På grund av en massa vulkanutbrott på den kontinent som idag kallas Afrika, tvingades människorna att flytta ut över världen.

Alla dessa katastrofer har lett fram till att Onkel Olof just nu sitter och skriver på sin blogg. Kan saker bli mer tydliga?

Vårt uppdrag är inte att fundera över bardomen, utan att anpassa oss efter varje ny dag. Det har jordens invånare alltid gjort…

tisdag 15 november 2011

Naturen som ett museum…

Mindre is, nya möjligheter…

I Vetenskapens värld igår diskuterade man att isen i Arktis smälter. För en gång skull var det inga domedagsscenarion som presenterades. Isen kommer snart att vara borta på sommaren, men då ger det plats för andra arter att expandera. Naturen fyller alla tomrum som den alltid har gjort.

En annan kommentar var att vi ofta bedriver en naturvård som handlar om att se naturen som ett museum, som ska bevaras som den är, medan det naturliga tillståndet är en värld i förändring.

En vis kvinna sa att om man ogillar förändringar, så är det dystra tider. Vi vill ha världen som när vi var barn och då blir vi rädda när den är något annat när vi är vuxna

För Onkel Olof var det skönt att höra att han inte är ensam om att se förändringen som något som inte bara måsta vara ett hot. Jag är inte ensam på isvidderna när isbjörnarna drar sig tillbaka. Jag kan ju alltid tala med gråvalarna…

måndag 14 november 2011

Var är vargen…

Ser du vargen? Inte jag med…

Hur vet man att bilden är tagen i Småland? Vargen är borta, så klart. Hade man varit i Skåne, 2 km bort, hade man inte fått skjuta den. Det som förundrar mig mest i Kynna-frågan är att två närliggande länsstyrelser kan ta så helt olika beslut i samma fråga.

Kanske smakar fåren olika…

söndag 13 november 2011

Borg och kollektivet…

Motstånd är meningslöst, vi kan inte undvika kollektivet…

I Star Trek finns en ras kallad Borgs. Dom lever i cybernetiskt kollektiv och åker runt i tymden och assimilerar olika varelser till nya borgs. Alla borgs är sammankopplade och har en sorts gemensamt medvetande. Alltid lika kul när dom dyker upp i serien.

Sen slår det mig en sak, nämligen att vi också är sammankopplade i en sorts digitalt kollektiv. Vi tror det är frivilligt och fritt, men ändå kan vi inte riktigt lämna denna elektroniska gemenskap. Vi har alltid mobilen med oss, vi är uppkopplade på mail och Facebook och en mängd andra plattformar. Skulle vi klippa länken blir vi snabbt oroliga och snart är vi där och bara måste kolla våra SMS eller se hur det går på loggen.

Det är ingen mening att kämpa emot. "Resistance is futile"…

lördag 12 november 2011

Den lilla samsaran…

Återfödelsens hjul i modern tappning…

I de flesta religioner med indiskt ursprung talar man återfödelse. Liv och död i ständigt retslopp. Inom buddhismen är målet att nå nirvana, det vill säga att inte återfödas till livets alla obehagligheter. Lite som att vara en returbutelj på systembolaget.

Idag tittar jag ut över min trädgård. Vintersolen lyser över frostvita buskar och grässtrån. Det är skönhet kryddad med kyla. Då slår det mig att varje dag har sin egen samsara. I morgon vaknar jag till en ny dag och en ny värld. Barnets entusiasm på morgonen och den gamle mannens trötthet på kvällen.

Buddha lär ha sagt att ett liv bara är ett andetag långt. Tänk så många liv vi hinner leva på en livstid…

fredag 11 november 2011

Fredagsanarki...


Mer anarki än så orkar man inte med...

Fick bilden av min sambo. Tycker den sammanfattar dagen och tidens anda väl. Vi som har en viss förtjusning för Sex Pistols tycker nog att den är ännu roligare.

Ha en trevlig helg alla läsare!
Onkel Visious

torsdag 10 november 2011

Ett kvartsvarv…

Klimathotet är vridet…

Som ni alla vet är allas vår favorit onkel väldigt förtjust i mindre bevisad vetenskap. Idag när jag körde till jobbet och såg på termometern att det var 7° varmt, så slog det mig att det kanske inte är klimatförändringarna som gör att vi har en november som påminner om en normal september, kanske har jorden vridit sig.

Men jorden vrider sig hela tiden, säger du då. Ja, den till och med vrider sig så mycket att den snurrar. Det är inte det jag menar. Jag menar att den vridit tillbaka i sin egen bana. Bromsat upp två månader i sin färd runt solen. Många sena vårar och ojämnt väder de senaste åren tycker jag bevisar detta påståendet. Vi borde alltså fira jul i februari och påsk i juni, då är vi rätt på det.

Då undrar ni säker vad som orsakat denna vridning. Systemet* så klart, som alltid annars…


*I detta fallet borde vi tala om solsystemet

onsdag 9 november 2011

Axiom, bättre än sanningar...

Liv och död. Sanning eller axiom…

Inom matematiken brukar man använda sig av axiom. Ett axiom är en sats som inte behöver bevisas. Den kan användas för att bevisa andra satser. Man helt enkelt bara säger att så här är det, vi tjafsar inte mer om det. Man måste bara komma ihåg en sak, axiom är inga sanningar, snarare konstanter.

Jag tycker ju egentligen inte om att tala om sanningar. Så fort man kommer på en sanning, så kommer det snart fram ett undantag där sanningen inte stämmer. Ni vet "undantaget som bekräftar regeln". Men sen slog mig tanken: Det kanske finns livsaxiom. Ni vet, saker vi inte kan bevisa och som bara är så. Tanken är inte färdig, men följande teser borde man kunna se som axiom, och jag kallar dem för Onkel Olofs första livsaxiom:

Allt som lever kommer att dö.
Skugga kräver ljus.
Det råder balans, men aldrig jämvikt.
Tro alltid människor om mer.

Till detta borde ju kärlek och qi vara någon sorts konstanter med, men så långt har inte tanken formats än. Kanske är tanken också ett axiom…

Läs mer: Axiom

tisdag 8 november 2011

Stenresan…

Minns ni jura, grabbar? Det var tider det…

Tänk så ofta man ser högar med sten ute i naturen. Inget man bryr sig speciellt mycket om. Ibland när jag tittar på stenar i naturen, vilket händer lite då och då, så kan jag fascineras av vilka avstånd i tid och rum en sten färdats bara för att hamna just där. Miljoner av år och hundratals mil. Mäktigt.

Tänk vad stenar skulle kunna berätta…

måndag 7 november 2011

Var det bättre förr?

När man tittar tillbaka, glömmer man hur kallt det var…

Många tycker att det var bättre förr. Min allvisa mamma brukar säga att "Det var inte bättre förr, VI var bättre förr". Ligger nog mycket i det. För går man tillbaka bara 100 år i tiden så stod imperialismen på sin peak, första världskriget gläntade på dörren och människor dog som flugor i spanska sjukan.

Rent miljömässigt var det inte mycket bättre. Orenade kolfabriker spydde ut enorma mängder avfall rätt ut i moder Jord och folk dog som flugor av svält och lungsot på fattighusen.

Synen på människor var också väldigt vriden. I gamla Nordiskt familjelxikon kunde man läsa att en mulatt var en blandning mellan en neger och en människa. Dessutom dog människor som flugor av malaria och arbetsrelaterade skador.

Den fina gamla dronten var utrotad och man jobbade hårt på att utrota bäver, björn och varg. Alla var tvungna att vara kristna, kvinnor hade inte rösträtt och folk dog som flugor i Krimkriget.

Men, för all del, solen gick upp även på den tiden och ingen klagade. Man hade det ju faktiskt bättre då…

söndag 6 november 2011

Tid för tanke…

En liten vrå för stora tankar…

En sak man märker när man flyttar till lite mindre boende är att man ofta har ytor som man aldrig använder. Som vi bor nu utnyttjar vi allt utrymme vi har och det känns bra, som att man verkligen lever i alla rum.

Igår möblerade vi om vår lilla glasveranda. Tidigare har den fungerat som ingång och genomfart, nu har vi satt in sköna stolar så att man ska kunna sitta där och läsa, dricka kaffe eller bara tänka. Därmed gör vi som naturen i övrigt, fyller tomrummen…

lördag 5 november 2011

Gravgång II

En dag är vandringen över…

Har varit och besökt min fars grav idag. Den ligger på en liten kyrkogård någonstans i södra Småland. Alltid en skön känsla att lägga en krans och tända ett ljus. Men en sak slår mig. En grav är för dom efterlevande, inte för dom döda.

Har alltid tänkt mig att jag ska bli kremerad och slängd i naturen någonstans, men det beslutet är ju egentligen inte mitt. Det ligger hos andra att bestämma hur man vill minnas och sörja mig. När man är död så är väl ens sista privilegium att inte behöva bestämma en massa…

fredag 4 november 2011

Den döva sanningen…

Det är örat, som gör'at man hör'at…

Albert Engström lär ha sagt:
"Tur att lögnen finns. Tänk om allt man hörde var sant"

Efter en snabb koll på nyheterna idag hoppas man att detta stämmer:



"Japan planerar reservhuvudstad" (DN)

”Människorna ska gå före finansen” (DN)

"Sjuka barn nekas intensivvård i Lund" (Skanskan)

"Madonna vill bli modeguru" (Expressen)"Slutet nära för Occupy Wall Street" (Aftonbladet)"Anna-Karin Hatt skiljer sig- för andra gången" (Aftonbladet)"Livet går vidare, trots allt…" (Onkel Olof)

Det är som sagt tur att lögnen finns…

torsdag 3 november 2011

Vem vill vara duktig?

Duktig vovve! Var är din volvo och din villa?

I följande blogg introduceras villa, volvo och vovve som ett standardmått för en person som fått status nog att tas på allvar. En av samhällets "duktiga" och hedersamma medborgare. En som gör sin plikt och därmed är någon man kan lyssna på.

Funderar lite över det där ordet "duktig". Har inte tappat sitt värde totalt, eller har det alltid varit ett överslätningsord, som man säger till någon när man inte orkar förklara vad just den gör bra. För många är det relaterat till hur väl man förhåller sig till samhällets normer och värden i stort, alltså hur bra du varit på att skaffa din vovve, din villa och din volvo. Därmed kan ordet "duktig" vara synonymt med "Vad bra du gör som jag vill".

Tycker det känns lite opersonligt att vara duktig. Jag vill nog vara "en jävel på att..." istället. Ja, att vara duktig är nästan lika hemskt som att vara "normal"...

Tro, hopp och vetenskap…

Lao Tzu rider iväg på sin oxe. Inte så viktigt egentligen…

Min far brukade säga: "Tro är det samma som ingenting veta". Detta var sagt i någon sorts ateistisk andemening, men uttrycket har följt med mig. För när bli tro, det vill säga religion, ett vetande?

Egentligen kunde man säga så här: När man tror tillräckligt starkt, då vet man, och bevis är överflödiga. Bara tvivlare behöver springa runt och leta efter bevis. Tycker det är lika roligt varenda gång amerikanska scholars gräver upp halva Israel för att finna arkeologiska bevis på att Jesus funnits. Men hallå, grabbar! Han har uppstått och dragit till himmelen, det finns inget att hitta.

Kineserna är inte lika excentriska. Dom vet att myten om att Lao Tzu red ut ur landet på en oxe är just bara en myt. Finns ingen anledning att leta efter fossila oxavtryck där inte.

Så om du finner dig leta bevis på din övertygelse, så är du nog varken vetande eller troende. Men oroa dig inte. Det finns hopp…

onsdag 2 november 2011

Livet som en pendel…


Undvika ytterligheter. Inte lika tråkigt och inte lika roligt…

Inom taoismen säger man att man ska undvika ytterligheter, det vill säga undvika att bli, göra eller ha för mycket av något. Man ska vara lite lagom, som jag bloggat om tidigare.

Det är som att vara en pendel. Man ska ha lugna små pendlingar inte stora kraftfulla. Har man det finns det risk att man pendlar in i något, eller att pendeln ramlar av. Detta harmoniska tillstånd gör att man inte blir riktigt arg, inte riktigt ledsen och tyvärr aldrig euforiskt glad.

"Jaha, det var väl trevligt", sa taoisten när han vann 10 miljoner på Lotto.

Valet är ditt…

tisdag 1 november 2011

Gravgång och annat…

Tiden går, de döda består…

Igår var det Halloween. Inget jag firar speciellt, men min sambo brukar karva ur en och annan pumpa och det får liksom räcka. Detta är ju den tiden på året man ska fira sina bortgångna förfäder, vilket jag kan tycka är en liten fin tradition.

I min familj praktiserar vi något man skulle kunna kalla gravgång. Detta kan göras när som helst på året och går ut på att man går runt på kyrkogården i Landskrona, med min mamma, och pekar ut alla gravar som släkt och vänner ligger i. En mycket viktigt sed, tydligen, då man aldrig verka kunna göra den ofta nog. Har lyckats smita undan dessa högtidliga tillfällen de senaste två åren och har, märkligt nog, inte saknat dem.

På tal om döda så föddes världsmedborgare no 7 000 000 000 igår. Enligt gamla teorier borde vi därför gå under av svält allihop, men tekniken inom jordbruket har hittills lyckats få befolkningstalen att fortsätta öka. Rent teoretiskt borde vi på ett par generationer minska befolkningen med hälften, om vi ska kunna fortsätta leva med hyfsad standard, men den frågan är lite känslig.

Tydligen har vi också fått den varmaste oktober sedan 50-talet. Tänk att växthuseffekten var värre då. Vem kunde tro det…