Det bästa med mig är att jag alltid är mig själv, tror jag…
Som jag tidigare skrivit så tillhör jag den där förlorade generationen från 80-talet som spelade rollspel. Ni vet Drakar & Demoner och sånt. Har av en händelse kommit in på det på den här bloggen.
När jag var ung var jag ordförande i en mycket intellektuell, om än rollspelande, förening som hette Firvulag. I en intervju i en lokal blaska gjorde jag det underbara uttalandet:
"...men vi kan skilja på verkligheten och de roller vi spelar".
På den tiden var jag säker. Det är jag inte längre…
6 kommentarer:
Nu kan man tro (spraket.se) att du är född på 80-talet .. nya rollen ?
Skulle man kunna tro.
Men jag hade mina aktiva tonår då. På något sätt är ens aktiva uppväxt när man är tonåring. Kan kanske bero på att man försöker finna sin identitet, sin roll i livet, då…
Tror du att du är en dvärg på skattjakt ibland? Nej, det är väl mer filosofiskt du menar, och visst spelar vi alla roller...
Visst spelar vi olika roller. Skillnaden nu mot när man var yngre, är att man vet att det är så.
Men att vara dvärg då och då, vore inte så dumt :)
Och vad jag kan minnas så började man nånstans i tonåren undra vem tusan man egentligen var, det var rätt jobbigt. Skillnaden nu kanske bara är att man funnit sig tillrätta i en roll man gillar och så tror man att det är den man "är"...
Eller så vet man att man trivs bäst med att vara den man är och att man blir omtyckt för det med...
Skicka en kommentar