En dag är vandringen över…
Har varit och besökt min fars grav idag. Den ligger på en liten kyrkogård någonstans i södra Småland. Alltid en skön känsla att lägga en krans och tända ett ljus. Men en sak slår mig. En grav är för dom efterlevande, inte för dom döda.
Har alltid tänkt mig att jag ska bli kremerad och slängd i naturen någonstans, men det beslutet är ju egentligen inte mitt. Det ligger hos andra att bestämma hur man vill minnas och sörja mig. När man är död så är väl ens sista privilegium att inte behöva bestämma en massa…
1 kommentar:
Man vill väl gärna att folk skall uppfatta en på ett visst sätt. Att själv regissera begravningsdetaljerna är ett sista fåfängt,desperat försök .. ?
Skicka en kommentar