Mindre is, nya möjligheter…
I Vetenskapens värld igår diskuterade man att isen i Arktis smälter. För en gång skull var det inga domedagsscenarion som presenterades. Isen kommer snart att vara borta på sommaren, men då ger det plats för andra arter att expandera. Naturen fyller alla tomrum som den alltid har gjort.
En annan kommentar var att vi ofta bedriver en naturvård som handlar om att se naturen som ett museum, som ska bevaras som den är, medan det naturliga tillståndet är en värld i förändring.
En vis kvinna sa att om man ogillar förändringar, så är det dystra tider. Vi vill ha världen som när vi var barn och då blir vi rädda när den är något annat när vi är vuxna
För Onkel Olof var det skönt att höra att han inte är ensam om att se förändringen som något som inte bara måsta vara ett hot. Jag är inte ensam på isvidderna när isbjörnarna drar sig tillbaka. Jag kan ju alltid tala med gråvalarna…
8 kommentarer:
Finns det några miljöhot värda att ta på allvar ?
Klart det finns miljöhot att ta på allvar. Överbefolkningen till exempel och oljekatastrofer och en massa annat. Man måste också försöka att leva på så lite som man kan om vi ska kunna dela jorden med så många andra varelser som möjligt.
Vad jag menar är att förändringar är en naturlig del av utvecklingen. Att försöka bevara allt som det är kan vara ett lika stort hot som att snabbt förändra allt.
Isarna har smält och kommit tillbaka genom hela jordens historia, och jag tror ingen idag vill bevara istiden som den var. Det kostade oss mammutarna och neandertalarna, men renarna fann fjällvärlden...
Är det inte skillnad på förändringar och förändringar. Är istid lika lätt (för dig) att acceptera som (ev) klimatförändringar orsakade av (meningslös) konsumtion ?
Effekterna blir lite detsamma.
Har det inte krupit in lite hybris i det hela? Vi kanske inte är så gudomliga att vi kan styra Moder Jord som vi vill (gud ske lov). Vi är väldigt bra på att vara människor, och det har sina konsekvenser…
Självklart har naturen sin gång, det finns oändligt mycket vi inte kan påverka, och inte förstår (gud ske lov). Men "att försöka leva på jordens villkor" - kan du köpa det ?
Hybris. Menar du att vår inverkan på naturen är överdriven ? Eller att våra möjligheter att ställa till rätta är mer begränsade än vi tror ?
I min värld:
Om man skövlar regnskog - då har man hybris.
Om man låter bli att skövla regnskog - då har man mindre hybris.
Hybris är när man försöker sätta sig själv över det naturliga skeendet, livet och döden.
Skövlar regnskog gör man ofta för att slippa vara fattig, det är inte hybris. Men när vi direkt ska börja bestämma över allting, påverka och pilla i alla skeenden för att till varje pris bevara världen som vi tycker att den alltid varit och ska vara, ja då tappar vi lätt självinsikten.
Hur man påverkade djurlivet i Australien var väldigt nära hybris.
I miljödebatten i stort smyger det sig ofta in "den onde, den gode och den girige". Man tappar helhetstänket och dömer och fördömer utan urskiljning. Man pratar aldrig om hur det borde bli , utan hur det var. Helt plötsligt upptäcker man då att "den gode" var den mest onde. Man tappade liksom huvudet bland molnen, under tiden har de "onda" blågröna algerna gjort jorden beboelig igen…
Wikipedia: " Hybris var inom grekisk mytologi att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna. Hybris kan då användas som en synonym till storhetsvansinne." Skogsskövlingen är väl inget dåligt exempel.
Ursinnig, storskalig utvinning av jordens resurser är sällan (nästan aldrig) enskilda (fattiga) människors verk. Utan stora bolag, med just storhetsvansinne, som exploaterar utan att ta hänsyn till konsekvenserna. Eller ?
För mig är hybris inte riktigt detsamma. Ska nog ge frågan ett helt eget blogginlägg. Det finns något spännande över det.
Återkommer…
Skicka en kommentar