tisdag 31 oktober 2017

Monstertider...

Boohoo!

Då var vi inne i Halloween-tider igen. Man ska tydligen äta godis och springa runt utklädd till diverse monster eller spöken.

Ingenting för mig. Äter inte godis längre och för många i det här samhället är jag redan den ultimata skräcken: fysikläraren. Många verkar vilja göra korstecken så fort man nämner sitt huvudämne, och vissa verkar få gåshud så fort de tänker på mekanik och vågrörelser.

Så om barnen inte sköter sig är det inte sotaren eller illvätten man hotar dem med, nej nu är det kvarsittning med Newtons lagar.

Ja, för någonstans där ute bland skuggorna väntar vi, ty naturlagarna är våra och när du minst anar det slår vi till.

Woaha ha ha ha...










söndag 29 oktober 2017

SSI...

Dagens arbete...

Om jag ska bli färdig med saker måste jag boka tid med mig själv. Det kanske låter lite knas, men vad det handlar om är att jag lägger in i min veckoplanering när jag ska göra olika saker. Ska jag börja med att fundera ut vad jag ska göra när jag vaknar, ja då blir inte mycket gjort.

Så till den här dagen var det planerat att jag skulle göra mina didaktikuppgifter till fysiken. Å så blev det. Bara att sätta sig ner, ta en kopp kaffe och låta musiken gå i bakgrunden.

Och nu är jag färdig. Skål för det! En affisch och en lärarhandledning kring SSI (social-scientific issues). Det handlar om hur man ska bredda fysikämnet, göra det mer intressant, genom att också ta upp olika sociala aspekter som t ex religion, etik och miljö.

Detta finns redan med i vår läroplan, för er som tyckte det låter nytt, så det är bara att gilla läget.

Nu ska jag fortsätta söndagen genom att vara som det kommer...




fredag 27 oktober 2017

Smultron i höstrusket...

Inte illa i oktober...

Man ska ta tillvara de där små smultronen i vardagen. Det där som händer i det lilla, men som kan få vardagen att kännas rätt ok eller till och med riktigt bra.

Dagens smultron för mig kan ni se på bilderna.

Trevlig helg alla...


Fysik...

onsdag 25 oktober 2017

Gubbonsdag...

Gubbe, gubbe och gubbe...

Mina lediga onsdagar borde skrivas: "lediga" onsdagar. Dagen har mest använts till att rätta elevernas uppgifter och att planera lektioner. Så bara för att känna mig lite ledig på riktigt var jag tvungen att ta en paus och pyssla lite med mina hobbies.

Idag blev det att försöka fotografera de där spelfigurerna jag målat på senaste månaden. 

Den gick inget vidare

Bäst blev det mobilen. Så nu kan ni njuta av dessa wraiths innan ni också fortsätter med era plikter. Håll tillgodo...


















måndag 23 oktober 2017

Mindhunter...

Lite ovanligt bra...

Långt efter många andra hamnade tillslut Netflix i datorerna hemma. Tänka sig. Har därför sett en och annan film den senaste tiden, och så gav vi oss på serien "Mindhunter". Det blev en positiv överraskning.

Serien handlar om några FBI-agenter som i slutet av 70-talet börjar intervjuar seriemördare för att försöka hitta mönster so  kan hjälpa dem förstå och hitta andra seriemördare.

Väldigt lite våld, långsamt tempo och mycket dialog, men väldigt fascinerande. Det är också väldigt bra skådespelare och fenomenal scenografi.

Skönt att se en psykologisk thriller som handlar om just det: psykologi.

Se den om du har chansen, eller vänta ett år så du direkt kan hoppa på säsong två...















söndag 22 oktober 2017

Landsvägens politik...

Ny erfarenhet...

På vägen från ett möte igår blev jag minsann tagen för fortkörning av en polis på motorcykel. Så kan det vara. Gjorde en sån där lång omkörning av flera bilar och sedan hade man liksom fått upp tempot, och helt plötsligt blir jag omkörd av en motorcykel i väldig hastighet. Min första tanke var: "Vad skulle det där vara bra för?", men sen såg jag att det var en polis, och då var det ju inte svårt att förstå.

Polisen, var som de flesta trafikpoliser, väldigt trevlig. Ja, det tycker jag fast han plockade mig på en summa pengar. Just därför slutade jag med och fråga om jag fick ställa en korkad fråga till honom, vilket jag fick. Jag undrade då var alla bötespengar egentligen går till?

Detta inledde en diskussion i ämnet. Jag sa att jag hade tyckt det varit bra om böters gick till Brottsofferfonden, bygge av vägar eller till polisen själv, så att pengarna använd till att motverka det de kommer ifrån. Det gör de tydligen inte. De går bara till hålen i statsbudgeten, som polisen förklarade. Jag fick en känsla av att han till viss del höll med mig om att böterna borde användas till  ändamål som för riktas mot positiva åtgärder.

Efter det åkte jag därifrån som en fattigare man på pengar, men ett livsmöte rikare. Tanken finns kvar. Kanske vore det inte så dumt om de böter vi betalar faktisk går tillbaka till att motverka brott, eller till att mildra skadorna av det. Lite som grön skatteväxling. Låt det onda få betala det goda liksom.

Politiska förslag får man inte alltid på det sättet som man tror...














torsdag 19 oktober 2017

Inflation...





Vissa dagar inser jag att jag har fler ord inom mig än vad världen efterfrågar.

Ingen verkar heller undra över vad de egentligen missar.

Tur att det finns andra dagar...
















tisdag 17 oktober 2017

Bedömd stress...

Fullt ös...

Stress är farligt när man upplever att man inte har kontroll, ofta beroende på att man inte kan lämna saker ifrån sig eller att man har svårt att sortera i det man håller på med. Lätt att tala om, och svårt att motarbeta.

Sedan kan man blir stressad av att det man gör aldrig blir riktigt bra, eller att man upplever att så är fallet. Något som lätt händer när man blir bedömd på ett eller annat sätt, och i skolan bedömer vi massor, allt och hela tiden. 

Just nu är det lagt på oss lärare att hela tiden formativt bedöma våra elever, alltså bedöma för att eleverna ska reflektera över sitt lärande och hela tiden utveckla sina förmågor. Därför får ofta elever en bedömning som låter ungefär så här: "Din text var jättebra, MEN tänk på att...". Allt i någon sorts honorerande välvilja, där vi vill pusha eleven framåt. 

Tänk så fel det kan bli.

Detta upplevs av många elever som att de aldrig är bra nog. Framförallt av de elever som strävar efter bra betyg. Vi kräver hela tiden mer, och då får vi tillslut den där stressen och känslan av otillräcklighet vi strävar efter att motverka.

Vi borde oftare säga: "Nu är det bra!". Punkt. Då kan eleven lägga arbetet bakom sig och känna mer tillfredsställelse med sig själv och arbetet. Det vi egentligen ville från början.

Idag diskuterade jag detta med några elever, och när jag sa att om vi ska bedöma så kortfattat så får man också vara med på att vi skriver "Det här var riktigt bedrövligt!!!". 

"Det vore bättre", sa eleverna, vilket kullkastar mycket av det vi tror på i skolan. 

Så nu har man en del att tänka på.

Det här blogginlägget var bra, MEN...













måndag 16 oktober 2017

Sakta flyter ån...





Sakta flyter ån genom den kyliga morgonen
rätt lik
den där känslan man har
som minner om vinterns närmande...












söndag 15 oktober 2017

Dömda...

De som vet...

Vad tänker jag på idag då? Jo idag tänker jag på vad som står i Romarbrevet, och mer specifikt på följande citat (nya översättningen):

"Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv..."

Varför tänker jag på det just idag, och inte i morgon?

För det är just idag man kan ta sig en funderare över det som händer just nu. I morgon kanske domen redan fallit, och kanske har den fallit tillbaka på oss själva.

Rätt troligt faktiskt. Så döm inte mer idag. Inte i morgon heller...

















lördag 14 oktober 2017

Ett nytt som vanligt...

Grönt te och kimchi...

När jag fick diagnosen diabetes skrev jag att man måste hitta ett nytt "som vanligt". Det har gått över förväntan. Sötsugen försvann ganska omgående och även suget efter andra saker som bullar och söta drycker.

Nu går jag på en kost som får kallas kolhydratreducerad. Inga större förändringar, utan snarare justeringar till det bättre. Sushin blir sashimi med kimchi och kvällsmackan blir nötter eller liknande.

Så det rullar på, och i morgon är det söndag...





















fredag 13 oktober 2017

Lärdom...

En ny värld tar form...

Idag avslutade vi "Världsspelet" i åk 9. Eleverna har verkligen levererat över våra förväntningar. Vi har inte bara sett kreativt arbete i form av film, musik och skrift, utan de har också visat på bra förståelse för hur svårt det faktiskt är att leda ett land.

När jag nu läser deras utvärderingar är det ett citat som jag fastnar extra mycket för. Det är svaret på frågan: "Vad har du lärt dig?". Svaret är:

"Jag har lärt mig lite mer hur det är att styra ett land och hur mycket politik handlar om prioriteringar"

Tror många håller med om detta, framförallt politiker. Bara det citatet gör projektet lyckat.

Nu är alla inblandade värde en skön helg...




















torsdag 12 oktober 2017

Labbråtta...

I samhällets tjänst...

Samhället gör väldigt mycket för diabetiker. Bland annat är allt insulin gratis, men det finns mycket annat som man bjuds på. Just därför var det inget att diskutera när man frågade mig på vårdcentralen om man ville vara med i olika studier och forskningsprojekt. I dessa fall har jag öppna journalen, men ställer gärna upp på andra saker om det behövs med.

Så nu är jag med i något som heter ANDIS, och i veckan ramlade den här boken med frågor ner i brevlådan. Tycker det är lite lurigt med kryssfrågor. Av någon anledning vill jag alltid ha något alternativ som inte finns, eller vill sätta kryssen mellan rutorna. Men förhoppningsvis kan de som gjort testet få ut något av svaren,

Så nu är det gjort, och förhoppningsvis kan det kanske hjälpa någon som får diabetes i framtiden.

Får vi se när nästa undersökning dyker upp...














onsdag 11 oktober 2017

I skallen en onsdag...

Precis som på insidan...

Alltså när hjärnan blir trött så där på onsdagens eftermiddag, så borde det naturliga vara att man vill sitta still och bara ta det lugnt. Men inte i min hjärna inte. Ju tröttare den blir desto larvigare blir det som driver den. Så istället får man en känsla av att man borde lyssna på technomusik och dansa robot. Eller ännu värre. Hade det funnits realistiska möjligheter så hade saker som att måla en ko rosa, spela bastuba i kemisalen eller spränga något olämpligt, varit klart intressanta aktiviteter.

MEN, någonstans i det där huvudet man har finns det en överjagshjärna som verkar ha som enda uppgift att stoppa den trötta onsdagshjärnan. Lite tråkigt, men kanske är den en av de där sakerna evolutionen gett mig för att överleva några dagar längre.

Tur är väl det. Många onsdagar blir det...















tisdag 10 oktober 2017

Världsproblem...

Projekt...

Just nu gör vi ett spännande projekt i åk 9. De har delats in i grupper som ska skapa vars ett fiktivt land. Sedan ska de bygga upp det med olika resurser, och slutligen ska de lösa olika problem som drabbar landet. Som bonus har de skapat flagga, nationalsång och valuta. 

I morgon ska jag vi se på reklamfilm för de olika länderna och sedan får det sitt sista problem Hittills har de löst en epidemi och klarat av en depression. Ju bättre de löser sina problem desto mer belöningar får de i form av nya resurser, nöjd befolkning och en stabilare civilisation.

Tävling, kul och väldigt lärorikt, även för lärarna...















söndag 8 oktober 2017

Höstfärger...

Vackert...

Jag är ingen större anhängare av hösten. Det blir mörkare och kallare med varje dag, och det passar inte riktigt min kropp och hjärna. Men trots det kan man inte annat än att gilla det landskap som breder ut sig nu i fantastiska färger. Det lyfter upp den dagliga promenaden.

Så fick man bara ligga kvar i sängen lite längre än vanligt, kanske till och med jag hade gillat den här årstiden...



















lördag 7 oktober 2017

Ett kall...

En del i livet...

I Sverige är vi lite rädda för att säga att ens yrke är ett kall, alltså någon sort livsuppgift. Vi när nämligen en rädsla att man inte får någon bra lön om man säger så. För har man ett kall så ses man nästan som en övertygad religiös person, och det kan ju inte vara nyttigt för den materiella utvecklingen.

Vilket som. Igår hade jag och min fru, som också är lärare, en diskussion om detta och vi kom fram till att om man ska bli bra på det man sysslar med så måste man nog till stor- eller viss del se det som ett kall, en livsuppgift. Ja, kanske är det till och med en sorts religion, men utan religiösa inslag.

Att arbeta med människors utveckling är ett stort ansvar och man kan egentligen aldrig lyckas fullt ut med det, även om man dagligen gör en stor skillnad för många. Det ansvaret måste man på något sätt förhålla sig till för att både orka och utvecklas, men framförallt: för att aldrig ge upp ens när det ser mörkt ut. För eleverna behöver att vi alltid tror på dem.

Så självklart är läraryrket ett kall. Lönen är en annan diskussion...















fredag 6 oktober 2017

I skuggan av ljuset...

En liten laser...

Jag lär mina elever att kyla bara är avsaknad av värme, och att mörker bara är avsaknad av ljus. Inga motsatser alltså, utan bara nyanser på samma skala.

Rätt mycket i livet är just bara nyanser på samma skala, men många väljer att kalla dem motsatser. 

Det passar dem att ha det så...





















tisdag 3 oktober 2017

Nobelvågor...

Fascinerande...

Nobelpriset i fysik går till upptäckten av gravitationsvågor. Något som Einstein förutsåg, men som är så små att han aldrig trodde att de skulle gå att mäta. Med ett mätinstrument som är flera kilometer långt lyckades man till slut.

De första vågorna man mätte upp hade färdats mot jorden i flera miljarder år. Rymden är så svindlande stor att man knappt kan fatta det.

Men det här priset förstår jag varför man har fått...















måndag 2 oktober 2017

Tillbaka till bloggen...

I arbete för samhället...

Då var hemma igen, och tillbaka till bloggandet. Partistämma är en tidskrävande verksamhet, och jag har varit aktiv på många sätt och fått nya goa vänner.

Nu är man tillbaka till vardagen, och det där arbetet som är viktigt på ett annat sätt. Man kan inte vila på gamla meriter, utan ständigt arbeta på de kommande.

Vi hörs och syns...