Bedömd stress...

Fullt ös...

Stress är farligt när man upplever att man inte har kontroll, ofta beroende på att man inte kan lämna saker ifrån sig eller att man har svårt att sortera i det man håller på med. Lätt att tala om, och svårt att motarbeta.

Sedan kan man blir stressad av att det man gör aldrig blir riktigt bra, eller att man upplever att så är fallet. Något som lätt händer när man blir bedömd på ett eller annat sätt, och i skolan bedömer vi massor, allt och hela tiden. 

Just nu är det lagt på oss lärare att hela tiden formativt bedöma våra elever, alltså bedöma för att eleverna ska reflektera över sitt lärande och hela tiden utveckla sina förmågor. Därför får ofta elever en bedömning som låter ungefär så här: "Din text var jättebra, MEN tänk på att...". Allt i någon sorts honorerande välvilja, där vi vill pusha eleven framåt. 

Tänk så fel det kan bli.

Detta upplevs av många elever som att de aldrig är bra nog. Framförallt av de elever som strävar efter bra betyg. Vi kräver hela tiden mer, och då får vi tillslut den där stressen och känslan av otillräcklighet vi strävar efter att motverka.

Vi borde oftare säga: "Nu är det bra!". Punkt. Då kan eleven lägga arbetet bakom sig och känna mer tillfredsställelse med sig själv och arbetet. Det vi egentligen ville från början.

Idag diskuterade jag detta med några elever, och när jag sa att om vi ska bedöma så kortfattat så får man också vara med på att vi skriver "Det här var riktigt bedrövligt!!!". 

"Det vore bättre", sa eleverna, vilket kullkastar mycket av det vi tror på i skolan. 

Så nu har man en del att tänka på.

Det här blogginlägget var bra, MEN...