Stillhet...

Introvert...

Talade med en kollega idag om människor som är introverta och extroverta och hur vi ser på detta generellt. Egentligen är det ju så att även vi som får betecknas som extroverta har behov av att få vara introverta då och då. Som vanligt utesluter inte det ena det andra. Det är mer en fråga vad vi är mest av. Om vi hade äkta förståelse för varandra skulle vi inte ens behöva diskutera detta alls. Då skulle det vara naturligt vilket som.

Var och låt vara, som jag brukar säga.

Även med den inställningen kan man bli lite trött ibland och längta efter den stillhet som den valda ensamheten ger. Just nu är jag rätt trött på vissa debatter t ex. Både den politiska och för all del stora delar av miljödebatten. Det är svårt att bara se det som en ända lång radda med oväsentligt pladdrande där man bara ska lyfta fram det negativa i allt och alla och inte kan se saker som konstruktiva, positiva och utvecklingsbara. Man har också svårt att se sin egna roll i det hela och fastnar i detaljer och fakta.

Sedan tänker jag: Det är kanske så introverta människor upplever mig. Som ett ända långt pladdrande utan riktigt sammanhang.

Ja, så skulle det kunna vara...