Livets läroplan...

Tiderna förändras...

Har ju återgått till att vara lärare igen efter många år som rektor. Jag har arbetat mer med skolutveckling och mindre med undervisning, även om jag alltid gillat att undervisa. När man arbetar i skolan och ser den ur många synvinklar slår det mig hur bra den svenska läroplanen, Lgr11, faktiskt är och hur spännande det faktiskt är att undervisa efter den.

När jag gick i skolan var det den som hade bäst minne och var duktigast som fick de bästa betygen Nu är det de elever som kan resonera och tänka själva som premieras. Läroplanen vill att alla ska lyckas och är man lika duktiga och når målen finns det ingen normalkurva som sätter stopp för att inte alla elever också ska kunna ha de bästa betygen. När jag gick i skolan var det bra att vissa sänkte medlet, alltså misslyckades, så att andra kunde få höga betyg. En segregerande skola på många sätt.

Den nya skolan ställer mig som lärare på ganska tuffa utmaningar för att kunna ge eleverna allt detta. Att kunna bemöta alla elever och få dem att våga experimentera, ifrågasätta och ansvara för sin utveckling. Men vet ni? Det är fasen roligare att vara lärare nu än när jag började för 20 år sedan...