Var ute i trädgården med sambons kamera för att försöka dokumentera den fantastiska kraft som naturen har. Vi glömmer ibland bort livets förmåga att växa och fylla ut varje tomrum i naturen. Se bara här:
Om ni minns den enorma röksvampen jag hittade i somras, så ska jag berätta att jag tog fram barnet i mig och skapade en mindre Lützendimma av sporer när jag slog sönder den. Nu är hela uppfarten full med fina röksvampar stora som tennisbollar...
Det här äppelträdet fick jag för två år sedan på min 40-årsdag. Fast det bara obetydligt högre än mig själv, så är det redan nu fullt av smakrika äpplen. Dom är så vackra att det nästan är synd att plocka av dem...
Detta är en riktig praktpumpa. Min sambo sådde den på komposthögen och den ser ut som en pumpa tagen ur en sagobok. Blir nog en lykta till Halloween...
Vad ville jag då säga med allt det här? Kanske att vi inte får glömma att uppleva. Vi har fem sinnen (minst) och ett samvete. Tyvärr råder det inte demokrati på den nivån, då vi ofta låter samvetet diktatoriskt styra oss...
4 kommentarer:
Gärna mera sinne, och närvaro. Men samvetet får nog behålla sin framskjutna position. Vi lever i en omoralisk tid :-) ??
Vet du, Eric, jag tror att vi lever i en otroligt moralisk tid just nu. Om hundra år talar vi säkert om de "goda åren" som följde på det andra världskriget där vi arbetade för bättre miljö, jämlikhet och demokrati bland annat. Moral handlar inte om att lyckas eller ej, det handlar om att arbeta mot ett bättre värld.
Det där med en "otroligt moralisk tid" måste jag få smälta.
Du brukar påpeka att när vi talar om klotets överlevnad så syftar vi snarare på människans. Jag tycker vi går rätt hårt åt Klotet, trots alla vackra ord. Och alldeles förskräckligt lite åt orättvisor.
Optimisten och pessimisten ?
Optimist eller pessimist kanske beror mycket på hur man relaterar det. Jämförelsevis tycker jag nog människors insikt om världen är högre nu än bara för 100 år sedan. Vi är bara så otroligt många att insikten späs ut ordentligt...
Skicka en kommentar