Kropp och sinne...

För att bara vara "tomhet" har de en ansenlig vikt...

Idag plågas jag av en zen-paradox. Hela min kropp känns som gjord av stelnad smärta. Ben, rygg och axlar är nästan lika stela som betongplattorna jag flyttade genom hela trädgården igår. Ni undrar kanske vad som åsamkat mig den här smärta och religiösa tvivel. Jag och min sambo la en ny grusgång igår, vilket innebar att flytta ett ton plattor och sedan lägga på något ton med singel.

Det blev snyggt men det hade sitt pris. För visst är det märkligt att något som bara ska vara "tomhet" kan vara så jäkla tungt. Att bara se kroppen som en farkost är också lite svårt när man knappt kan ta sig upp ur soffan.

Men å andra sidan. Trots lite träningsvärk så har hela arbetet gett en stor tillfredsställelse, framför allt när man ser resultatet. Å smärta är som lycka- det går över...