söndag 10 juli 2011

Den lilla människan i den stora världen...

Onkel Olof funderar på livet, universum och det eviga tjatet...

Jag har nu under Almedalsveckan följt Birger Schlaugs blogg lite närmare. Birger är en mycket bra bloggare och det är jättekul att följa hans kommentarer. Nu är det inte Birger eller miljöpolitik som jag egentligen funderar över, utan vilka frågor som styr media och oss.

Birger har gjort en knivskarp analys över hur lite de olika partiledarna nämnt klimathotet och kopplat detta till den ekonomiska tillväxten. När man läser detta slår det mig att det är inte så konstigt att vi just nu, efter flera år av domedagsscenarion, inte orkar ta i frågan. Vi kan den. Jag tror dessutom att de flesta människorna i det här landet, mig inkluderat, gör så gott de kan. Men så fungerar vi. Vi kan bara ta en fråga i taget liksom. Just den här sommaren är ozonlagret tunt som fasen, men den frågan har vi arbetat färdigt med och ingen lyfter på ögonbrynen.

"Ord som sägs för ofta, tappar sitt värde", sa en vis människa en gång. Vi orkar inte med tjatet och när vi hört något tillräckligt ofta, så hör vi det inte längre. Eller som i Martin Ljungs monolog med mannen som är så sjuk berättar om alla piller han tar, och sist i listan har han sockerpiller. "För man måste ju leva med", säger han.

För så är det. Hur hotfull vår värld än är, så måste man ju leva med. Klimatet löser vi i morgon. Var är festen?...

http://schlaug.blogspot.com/

Inga kommentarer: