Tärningen är kastad, eller?

Hur skulle Ceasar klarat sig med en sådan tingest?

Som många av er vet så samlar jag på gamla spel. Det finns något hemtrevligt med spel av äldre datum som passar regniga eftermiddagar och kalla vinterkvällar. Igår var jag på en loppis i närheten och köpte ett fint gammalt spel som var ett damspel på ena sidan och ett annat sorts spel på baksidan. Min vana trogen fanns det bara regler på tyska. Men för 20 spänn, kan man inte få allt.

Anledningen att jag köpte spelet var nog mest för den lustiga tärningen som medföljde. Den kastar man inte utan snurrar som en såndär färgsnurra som var så populära förr. Jättekul och mycket inovativt, tyckte jag, och snurrade som en galning. 10 "kast" senare var det bara jobbigt och tidsödande. Man tröttnar på den, trots att den är så häftigt designad.

Men är det inte så med mycket i livet. Bara för att man lägger mycket tid på design och utseende, så blir det enkla alltid det vinnande. För tänk att spela tex Monopol med sådana tärningar? Hur fasen snurrar man två tärningar samtidigt? Folk som väntade på sin tur skulle bli lika förvirrade som tärningen.

"Tärningen är snurrad", sa Ceasar innan han gick över Rubicon. Sedan fick han stå sitt snurr...