I de övergivna korridorerna finns en skönhet bara något övergivet kan ha...
I närheten där jag bor finns ett övergivet sanatorie. Ägarna har inte haft råd att rusta upp det så det har fått stå och förfalla under många år. Jag var inne där idag (dörren var öppen när jag kom) och det är något häftigt med att gå runt i ett övergivet hus. Färgen flagnar, glaset är sönderslaget och allt är mörkt och fuktigt.
En gång i tiden var byggnaden full av personal och patienter och avsaknaden av dem gör huset tystare. Tiden är liksom nära en hela tiden. Jag slås av den skönhet denna övergivenhet har. Kanske är det ens fantasi om vad som kunde varit, som gör det hela lockande och attraktivt.
För så är det. Sann skönhet ligger inte i det perfekta, utan i kombinationen av kontraster och känslan det skapar...
2 kommentarer:
Hej,
Internet är fantastiskt (?)
Blev nyfiken på vem som skrivit den första fyndiga kommentaren på Schlaugs blog idag. Studsade när jag såg din profil, och nästan trillade när jag fann att Stefan Stenudd bloggar. (Ägnade bloggen 2009 helhjärtat åt hans Tao Te Ching).
Apropå övergivet sanatorium - är du vän med Wabi Sabi ? (http://ericsecher.blogspot.com/2010/09/wabisabi.html)
Ha det
Hej Eric!
Jodå, Stenudd bloggar på. Han har två bloggar faktiskt.
Har inte själv varit inne på WabiSabi så mycket, men det jag sett påminner mycket både Taoism och andra österländska filosofier. Om man studerar saker i lugn och ro, så märker man att de flesta kommer fram till ganska lika saker. Men vad särskiljer sig egentligen?
Vissa liknar detta vid att bestiga ett berg. Man kan klättra från många sidor, men utsikten på toppen är den samma...
Skicka en kommentar