söndag 19 december 2010

Vattenringar...


En gång skrev jag följande betraktelse:

Ringar på vattnet
De yttre ringarna omfamnar de inre
Den innersta ringen omfamnar sjön

Se det framför dig och tänk. Hur det yttre omfamnar det inre är lätt att förstå, lätt att se. Men hur kan den inre cirkeln omfamna helheten? Men tänk på hur vi kan förhålla oss till vår omvärld. Vi kan se, höra, känna, lukta och smaka med våra yttre ringar men för att att kunna förstå omvärlden måste vi använda vårt innersta väsen.

Detta representerar för mig vad andlighet är. Att förhålla oss till varandra, omvärlden och allting. Inte med det uppenbara utan med det det andra. Känslan ni vet. Som man kan få när man slänger en sten i en damm och ser ringar på vattnet födas och dö. Sedan, när ytan åter är lugn och spegelblank, slås av tanken:

"Där gav jag en sten en ny vy av världen..."

1 kommentar:

covnitkepr1 sa...

I’ve been following and enjoying your blog for a while now and would like to invite you to visit and perhaps follow me back. Sorry I took so long for the invitation.