"Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer" (Rom 2:1-3)
Texten ovan är hämtad ur romarbreven i Bibeln. Kanske är det mitt favoritcitat ur samma bok. På något sätt sammanfattar den inte bara värdegrunden som jag tror Jesus ville förmedla utan också ger den oss en känga att se hur vi själva beter oss. Hur snabba är vi inte att döma folk som onormala, puckade eller bara allmänt jobbiga.
Då och då bör alla ställa sig frågan:
"Är jag så jävla bra själv då?"
Svaret är oftast "nej", men man kan ju försöka att inte döma andra för fort och därmed kanske du slipper att bli dömd själv någon av dina dåliga dagar. För så är det, Vi gör alla fel någon gång, även om man gör det med de bästa av intentioner. Det som skiljer oss åt är inte om vi gör fel utan vad vi gör när felet är gjort. Står vi för det och försöker lära oss, gottgöra och förlåta eller döljer vi, ljuger och skyller i från oss?
Att vara människa är att sträva. Sträva mot att hela tiden förbättra oss. Men fast vi skulle leva i tusen år skulle vi fortfarande göra bort oss då och då. Jag tror det var Molière som sa: "Etikett är inte att inte spilla på duken. Det är att inte se när andra gör det".
Molière och Jesus skulle nog vara ganska överens skulle man kunna tro. För om vi slutar att se alla som spiller på duken och inte dömer varandra hela tiden, ja då kanske välden också blundar när Du vill att den ska göra det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar