"En gubbe som tänker på samma gång" Olof 4 år
Kanske en bild på en framtida rektor...
Idag läset jag en intressant sak i en bok. Jean de la Bruyère skrev:
"Livet är en tragedi för de människor som känner,
och en komedi för dem som tänker"
Så kanske det är. Oftast är det annars tänkaren som blir lidande av sitt tänkande. Att "grubbla" och förstå det som kanske inte är uppenbart för alla, skapar ofta ett visst tungsinne. Bara titta på vår litteratur- och idéhistoria. Hur många av våra främsta tänkare och skribenter har inte helt eller delvis drabbats av depression, sinnessjukdom och, i de värsta fallen, självmord. Vi kan börja med Erik XIV och sluta med Per Lagerkvist.
Med detta i åtanke är det lite befriande att läsa Chang Tzu när han pratar om att önskar att hans söner ska växa upp och bli lagom dumma i huvudet så att de kan arbeta som statliga tjänstemän och bli lyckliga. Det ligger en viss sanning i denna något skämtsamma beskrivning av lycka.
På tal om lycka är jag lika förundrad över de böcker som skyltar med Dalai Lama som vägvisaren till ett lyckligt liv. Med rötter inom buddhismen blir man lite fundersam när det verkar som om lycka är något att sträva mot. Om samma profet talat om harmoni kunde jag varit med. Harmoni det vill säga att vara ett med sin omgivning. Ett liv fritt från ett evigt ältande och tänkande och då är vi på särr och vis tillbaka till Chang Tzu igen.
Så visst är livet en komedi för den tänkande. Men i sanning en ganska olycklig komedi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar