När han fann Vägen slutade han att vara mörkrädd. Senare, när mörkret var hans vän och trygghet, insåg han att det var hans eget inre mörker som skrämt honom hela barndomen. Han rös inför tanken på de projektioner han skapat och de trauman han åsamkat sig själv likt en marionett i sina egna rädslors trådar.
Mörkret skrattade tyst bakom hans rygg...
(Ur Ashyls resa)
2 kommentarer:
Intressant !
Hur uppstår det inre mörkret ?
Rädsla, otrygghet och inskränkthet...
Skicka en kommentar