Förgänglighet...

Allting förgås...

En sak som jag har haft svårt att förstå med min egna religion, buddhismen, är viljan att bygga alla dessa enorma buddhastatyer. De finns på många platser i Asien och foortfarande planeras det att bygga nya och ännu större. Har lite svårt att se det lugna och tillbakadragna i alla dessa monument.

Buddhan på bilden finns i Leshan i Kina och är dryga 70 meter hög. Jag såg en dokumentär om den här på TV häromdagen. Den är uthuggen ur klippan som består av kalksten, och just det materialet gör att den nu långsamt vittrar sönder. En av de stora bovarna i dramat är den dåliga luften som skapats av landets stora miljöproblem, och då i synnerhet luftföroreningarna.

Jag kan se ett enormt symbolvärde i allt det här. Buddhismen handlar ju om att allting är förgängligt. Även de största berg och hårdaste diamanter kommer att förgås och återgå till samsaran. Givetvis gäller även detta jättestatyer. Rent religiöst kan jag tycka att man kan låta dem vittra sönder, kulturarv eller inte.

För saken är den att när de inte finns längre är de faktiskt större än de var när de existerade. DET är det stora i det hela...






Bildens hemsida