I väntan på nästa istid...
Hur stor del av ens liv lägger man på att vänta? Man väntar på bussen, på julafton, på att det ska bli fredag och på att det där ska hända som förändrar allt. Det blir en ansenlig bit liv som man bara står där och låter allt flöda förbi. Då slår mig orden:
"Livet väntar inte på dem som väntar"
Allt blir liksom större. Man måste se att väntan, att vara i nuet, är ett viktigt görande eller så får man helt enkelt ta sig i kragen och göra det. Göra det man väntar på. Gå sitt eget livs ärenden...
3 kommentarer:
Nog det mest fascinerande med afrikaner - deras meningsfulla förhållande till väntan … Kapuchinski har skrivit vackert om det ..
Här och nu, även när man väntar. Ibland är en väntan just en väntan men ofta kan man göra nåt annat av det, man kan börja med att byta etikett på det för precis som du skriver - livet väntar inte.
Livet väntar inte, vägen ligger öppen och morgondagen väntar...
Skicka en kommentar