fredag 25 november 2011

Anders Borg, jantelagens ansikte…


En man som förenar ett land och en lag…

Jag trodde Jantelagen var död, men ack vad jag bedrog mig. I veckan fick vår finansminister en utmärkelse som många verkligen anser att han är värd, nämligen Financial Times första plats för finansministrar. Att det går bra för Sverige är förvisso inte bara hans förtjänst, vilket han själv kommenterar, men äntligen har vi fått en politiker som går hem i stugorna och på de stora arenorna. Alla borde vara nöjda med det, kunde man tro, men inte då.

Debatter i soffor och på nätet pyr av avundsjuka. Waidelich säger att han kunde fått det lika väl, andra säger att konkurrensen var låg och allting sätter en fin avslutande knorr när Birger Schlaug påpekar att han fått utnämningen för att han ser ut som en miljöpartist.

Skämt eller inte. Varför kan vi inte bara glädjas över att någon faktiskt är förbaskat duktig på det den gör?
Jantelagen förenar, Jantelagen saknar partifärg och Juholts mustasch sitter kvar…

4 kommentarer:

ERIC SECHER sa...

Handlar det bara om Jante ? Kan själv känna en viss "frustration" över att den jag inte håller med är så duktig på att driva sina frågor. Upplever precis det varje dag på min arbetsplats. Man kan ju i o för sig säga att jag är avundsjuk ..

Onkel Olof sa...

Men handlar det inte någonstans om att vi har så svårt att skilja fråga från person. Man kan väl tycka att någon är duktig, fast man man inte håller med i sakfrågorna.

För är inte det en del av AB:s framgång, att han är väldigt opolitisk i sitt sätt att arbeta och det är det som människor vill ha.

ERIC SECHER sa...

Håller med.

ERIC SECHER sa...

Håller med - dig.