Gud i sin egen trädgård...

Du får leva...

Det är på många sätt underbart att ha trädgård. Inte bara för att det är fint med buskar, gräs och blommor utanför att den drar till sig en massa spännande djur och insekter. I vissa traditioner bär t ex småfåglar lycka med sig, och fjärilar vittnar om att det finns goda andar i närheten. Tycker därför man ska välja att göra en trädgård även för andra levande varelser.

Gynnaren ovan hade fastnat i dammen i morse, Ett fint exemplar av den vanliga paddan (Bufo Bufo), (och se jag kan dess latinska namn med). Har alltid gillat paddor. De är fridsamma och lite kluriga. Inte sådär sprättiga som grodorna. Inte lika kladdiga heller.

Vilket som. Paddan kom inte upp ur dammen eftersom kanterna är något hala och branta. Givetvis hjälpte jag den upp och den larvade iväg mellan hostor och rosenspireor. Då upptäckte jag att dammen var alldeles svart av mygglarver. Mygg tycker jag inte lika mycket om som paddor, även om de hör ihop på ett sätt.

Detta krävde en annan lösning. Jag gick in i köket och hämtade lite såpa som jag droppade på vattenytan. På det sättet tar man bort ytspänningen som på sikt gör att mygglarverna drunknar. Brutalt och miljövänligt samtidigt. Tyvärr är det antagligen så att försvinner mygglarverna så drar nog paddan också iväg.

Lite subgudomligt blir det här. Man väljer liksom vem som ska leva och vem som ska dö i sin trädgård, och egentligen på ganska lösa grunder. Människan i sin prydnad. Det är bara att hoppas att Gud, om han finns, har lite bättre på fötterna när han tar liknande beslut. Vi är ju trots allt bara fluglarver i hans trädgård...

Ni ska dö...