Märkligt...
Tänkte jag skulle försöka undvika att ha med fler mossiga stenar i bloggen. (Många mossiga stenar har det blivit). Man när jag sprang på de här stenarna ett stenkast utanför Billinge, så kunde jag inte låta bli. Vi känner alla till inlandsisens kraft och hur den har format vårt landskap men ibland undrar man hur det kan bli så här. Det ser ut som om minsta barn skulle kunna välta stenen, men jag kan försäkra att så inte är fallet.
Ja stenar är spännande, och stenar finns det gott om där jag bor. På det sättet kan man ju säga att båda jag och stenarna hamnat på rätt ställe...
6 kommentarer:
Kan man tala om att något slutgiltigt/definitivt hamnat på rätt ställe ?
I min tjänstebostad minskar förändringstakten sakta men säkert, jag har flera gånger tänkt att nu är det bra, så här vill jag ha det, gör jag några ändringar så är det små justeringar av praktiska skäl.
Ingen mossa, men väl stenar:
http://ericsecher.blogspot.se/2009/08/balansakt.html
Rätt imponerande, eller hur ?
Spännande balansakt :)
Tror inte det finns definitivt rätta ställen. Det mesta flyttar runt lite mest hela tiden. Det är rätt det med...
Handlar förstås om tidsrymder, om fem miljarder år (eller något ditåt ) är visst solen så varm så då är vi garanterat rökta. Men man är ju er mer hemmastadd med "kvartalsekonomi", och då verkar ju den där Billingestenen ha funnit sin plats i tillvaron.
Men samband mellan "på rätt plats" och förnöjsamhet ?
"Where ever I lay my hat is my home", sjöng Paul Young. Kanske är man på "rätt" plats om man känner förnöjsamhet. Det vill säga att vara på rätt plats är en känsla inte inte en fysisk placering.
Stenar är kända för att känna förnöjsamhet, precis som kulorna i fortunaspelet och en massa annat...
Hamnar lättare på rätt plats om man är förnöjsam ?
Moderna,industriella, människor är kända för sina anspråk, och hamnar sällan/nästan aldrig på rätt plats ?
Eller kanske snarare; det är inbyggt i det industriella tänket att den egentligen lata och förnöjsamma människan inte skall slå sig till ro ?
Man hamnar inte mer på rätt plats om man är förnöjsam, men man har lättare att inse det, vilket är en rikedom i sig.
Den industriella rikedomen bygger inte på förnöjsamhet och därför får man aldrig känslan av att vara på rätt plats, utan måste hela tiden vidare...
Skicka en kommentar