Hon har varit med ett tag nu, min Kuan Yin...
Jag är egentligen en ganska dålig buddhist. Jag är inte vegetarian och jag har inget altare hemma med en stor buddhastaty på som jag bränner tonvis med rökelse till när jag mediterar. Faktum är att hela grejen med buddhismen faktiskt är att Buddha faktiskt inte existerar. En buddhastaty representerar bara en högre del av dig själv, och att buga för en staty är egentligen att buga inför helheten.
Min buddhastaty har alltid varit ett grässtrå i en skål med sand. Det hänsyftar till berättelsen där Buddha och guden Indra är ute och går och de kommer till en väldigt vacker plats. "Här skulle man bygga ett tempel", säger Buddha. Då tar Indra ett grässtrå och sätter i marken och säger: "Klart", och Buddha ler.
Så ett grässtrå i sand är ett bra sätt att manifestera Bhudda utan att göra en symbol av honom. På kontoret är det lite annorlunda. Dr har jag ovanstående Kuan Yin-staty stående. Hon existerar både inom buddhismen och taoismen, och står för barmhärtighet och, passande nog, barnafödande. Passar på en skola. Statyetten i sig själv stod länge i ett skyltfönster i Malmö innan jag barmhärtigade mig över den.
Sedan dess har hon stått på mitt kontor, med undantag för en kort tid då hon var utlånad till bättre behövande.
Kul egentligen en sak. Om man säger att man är buddhist, så har man redan misslyckats i tanken med att inte särskilja sig från annat. Men just i denna stund är jag kanske mer taoist, för Kuan Yin följer ju med vilket som...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar