Från djupet av vår rädsla till respekt för vår förmåga…
Det där med rädslor kan man tala mycket om. Som jag har bloggat om många gånger tidigare styr de våra liv och våra beslut mer än något annat. Just därför måste vi hela tiden arbeta med dem. Vi måste också vara försiktiga med att använda skräcken som vapen eller som uppfostran.
Stark är den som känner sina svagheter och nyttjar dem till sin fördel. Modig är den som bejakar sin rädsla och använder den för att våga.
När jag ser hur vi resonerar i samhället idag blir jag lite frustrerad. Vi tror att vi kan förbjuda bort det som gör oss rädda, ledsna eller på annat sätt är obehagligt. Vi lär oss aldrig att hantera på ett vettigt sätt. Men allt vi trycker bort har en tendens att komma tillbaka som en badboll man trycker under ytan. Ofta får man den rakt i nyllet, som Baloo skulle ha sagt.
Nä, är vi rädda för att barn ska skära sig på en kniv, lär det hantera den och lär dem att ha respekt för densamma. Vill du inte att barn ska skada sig på elden, lär dem att släcka den och ha respekt för dess effekter. Är de rädda för mörkret, sitt med dem i mörkret och visa att mörkret nästan är tryggare än ljuset. Men förbjud dem inte att leva och få dem inte att tro att livet inte gör ont, svider eller bränner, för det gör det.
För så är det. När rädslan blir respekt då kan vi äntligen tala om att vara trygg. I alla fall så trygg man kan vara…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar