I själ och tanke…

Man har sina själ och man har sin själ…

Satt häromdagen och funderade på det här med att vi har en själ, en sorts ande inom oss som till viss del är bortkopplad från vår kropp. Lite svårt att förstå vad det egentligen är, och man blir inte mycket klokare av att läsa religiösa skrifter eller vetenskapliga avhandlingar. Något finns där, men ingen vet vad det är.

En gång för flera år sedan råkade jag köra på en hare med bilen. Haren dog inte utan låg med knäckt rygg och sprattlade i diket. För att inte förlänga dess plåga så slog jag ihjäl den med ett fälgkors. För att kunna det var jag tvungen att hålla den still med ena handen. Precis innan den dog kände jag hur någonting försvann ur dess kropp, som en sorts energi eller förnimmelse. En väldigt märklig känsla.

Sedan den dagen tvivlar jag inte på att det finns något mer än bara kropp och tanke. Vad det är vill jag lämna till var och en tolka.

I vissa delar av världen talar man om att det finns kropp, själ och ande. När jag tänker på det tror jag det är bäst att jag sluta det här blogginlägget…