Ibland, för att ge perspektiv på saker, så brukar jag säga ungefär så här:
"Vem kommer man att minnas mest om en miljon år, dig eller stenen där borta?".
Det ger en förståelse för att mycket man gör idag i det stora hela egentligen inte har så stor betydelse, och att vill man bli ihågkommen ska man bli det idag, för sen vet man ingenting om.
När jag fotograferade den här stenen slog det mig att eftersom jag ser den nu efter alla miljoner år som den existerat, så är det stor chans att någon ser den om 1000 år igen. Att någon ska minnas mig om 1000 år är föga troligt.
Stenarna minns...
2 kommentarer:
Känner inte riktigt den där fascinationen över att bli ihågkommen …..
Att göra skillnad medan man lever känns angelägnare. Där har du, och jag, stora möjligheter att rå på stenen … ?
Det är precis det som är meningen i jämförelsen med stenen. Var i nuet och gör det bästa av din tid. Att vara ihågkommen behöver inte alltid vara positivt och egentligen ganska ointressant...
Skicka en kommentar