måndag 29 augusti 2011

I sagoskogen II...

Finns älvor? Ja varför inte...

Ibland när jag sitter ensam och tyst i skogen tycker jag verkligen att allting runt omkring mig lever. Då menar jag inte bara träden, älgarna och fåglarna, utan även stenarna, vattnet och allting. Man är bara en liten del i en större helhet. Ungefär som när man är barn och nallen är en levande kompis. Animism är den fina termen för detta.

Så om någon frågar mig om naturen är besjälad svarar jag: "Definitivt..."

2 kommentarer:

ERIC SECHER sa...

Kan det vara så att den som har sådan förmåga också har lättare än andra ( Roland L..) att känna förtröstan, mitt i allt "barbari". Lite parallellt med att somliga koncentrationslägersfångar mentalt klarar sig (oerhört) mycket bättre än andra, trots liknande behandling.
Som vanligt mitt i mellan … Men lagom är ju (numera) positivt värdeladdat, har jag förstått .-)

Onkel Olof sa...

Lagom är, rent taoistiskt, alltid det bästa :)

Det ÄR lättare att känna förtröstan när man känner styrkan och kraften bortom allt. Vår destruktiva sida är,i jämförelse, ganska "fjuttig"...