På tiden…
Jag har ju i olika sammanhang diskuterat det orimliga i att vara feminist idag. Jag har ju av den anledningen valt att kalla mig för neutrist. I den djungel som råder bland hen-förespråkare, manshatare, politiskt korrekta feministmän, barbröstade aktivister och allt annat i spektrat som går under överskriften "feminism" är det svårt att finna sin naturliga plats. Jag hade nog haft lättare att kalla mig feminist vid sekelskiftet eller på 60-talet när det verkligen fanns frågor att ta ställning till. Nu är feminism lika inne som pulled pork och en resa till Thailand.
Just därför var det en befrielse att se Belinda Olssons personliga betraktelse över dagens feminism i programserien "Fittstim- min kamp". Äntligen någon som försöker se vad feminism i dagens Sverige verkligen är. Som en av tjejerna i "Fittstimmet" har ju Belinda all auktoritet att närma sig frågan, något som en medelålders vit man som jag aldrig skulle kunna utan att vara värderad redan innan frågan ställs.
När gamla feminister som Ebba Witt Brattström börjar fundera på om de faktiskt kan stå bakom begreppet "feminist" och argumenterar för att hen-begreppet faktiskt inte hjälper i jämställdhetprocessen måste ses en del i förklaringen till varför så många kvinnor idag har så svårt att ta till sig feminismen. Just dessa frågor försöker Belinda lyfta upp och för en person som mig, som tagit mycket stryk för att jag vägrat kalla mig feminist, känns det som om detta kanske kan bli startskottet till en minst sagt behövlig och utvecklande debatt om vad jämlikhet faktiskt är.
Tycker därför att alla som är intresserade av frågan ska se Belinda Olssons betraktelse. Den ger inga svar, men den får en att börja tänka…
Fittstim- Min kamp
En liten anekdot.
När jag var liten kom kampanjen om att män skulle ta pappaledigt. Min far gick in till sin chef och ansökte om en veckas ledighet för att kunna vara med mig och mina syskon. Hans chef sa då ungefär så här:
"Du får en veckans betald ledighet, men kalla det för **** inte pappaledighet!"
Lite sådär kan jag känna idag. Ge mig ett jämlikt samhälle, men kalla mig för guds skull inte feminist.
Allvarligt på sitt sätt...
3 kommentarer:
Tack för tipset !
Ja, det behövs en debatt.
Amen! Igen liksom... Jag brukar ibland kalla mig antifeminist, men ditt ord känns ju mer passande. Det är inte det att jag är emot dem, jag förstår bara inte vad de kämpar så hårt för? Att vara sura eller?
Du är välkommen bland oss neutrister.
Vi är inte många men blir ständigt fler.
Skicka en kommentar