Tidigt samvete...
I vår värld måste man tydligen ha dåligt samvete för allting. För miljön, för att man är överviktig, för att man är smal, för att folk svälter, för att allt är orättvist, för att man tjänar pengar, för att man håller på fel lag, för att man inte tänker på släkten varenda dag, för att man tänker för mycket på släkten varenda dag, för att man inte gör karriär, för att man gör fel karriär, för att man tycker om att ta sig en liten jävel, för att alkoholen orsakar så mycket lidande, för att man inte är tillräckligt bra, för att man är bättre än någon annan, för att man glömt någon, för att man inte bryr sig, för att man bryr sig för mycket.
Men mest ska man ha dåligt samvete om man inte har dåligt samvete. För har man inte dåligt samvete så tillhör man de värsta, lever i en livslögn eller är inte riktigt klok.
Inte undra på att självkänslan är så låg i världen...
Bilden hämtad från:
http://www.flickr.com/photos/24650804@N06/4560434639/
6 kommentarer:
Intressant.
Wikipedia:
Samvete, rättskänsla, förmåga att avgöra vad som är rätt, sinne för värderingar och förmåga till skuldkänslor, delvis medfött och delvis inlärt. Samvetet är av fundamental betydelse för FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna, som utgår från att alla människor är utrustade med förnuft och samvete.
Att ha dåligt samvete blir då känslan av att inte ha gjort rätt. Ser inget fel i det.
Undrar om du far efter skam istället ? Känslan av att skämmas, att inte duga som den man är.
Att ha skuld kan rättas till, skammen blir man inte av med så lätt. Skamkänslor är kopplade till dålig självkänsla.
Många tycks mena att vi rör oss från en skuld mot en skamkultur. Är det det som tar sig uttryck i allt bristande civilkurage, där folk titta ner i marken och inte låtsas se. Stor skuld (som man struntar i) men liten skam (eftersom inget ser dig).
Att ha dåligt samvete för det man gjort, om det är något dåligt som skadat någon annan t ex, kan vara en bra sak.
Att ha dåligt samvete för att man är den man är och följer sin natur, är destruktivt. Att handla rätt efter sin förmåga, och ändå ha dåligt samvete för att det inte duger är destruktivt. Att ha dåligt samvete för att man egentligen har det ganska bra är på sikt bara destruktivt.
Skam är något annat. Skam utgår från jämförandet, vilket i sig själv bara kan skapa ångest.
I slutändan undrar man vart förnöjsamheten tog vägen?
Samvete handlar om rätt, och fel. No more.
I slutändan undrar man vart förnöjsamheten tog vägen?
Kanske försvann på den vägen när vi bytte dåligt samvete mot skam och jämförande ?
Men fortfarande återstår de som handlar rätt och har samvete för att de inte gjort ännu mer rätt. Det har inget med skam att göra, möjligen med att vi uppfostrats med samvetet som bestraffning.
Genom den här bloggen har jag fått åsikter om att jag lever i min egen lilla lyckliga värld. Varför vill man att jag inte ska få ha det så? Här ligger en förväntan på dåligt samvete som jag inte ställer upp på...
Jo, jag tror det har med skam att göra om man känner som du beskriver.
Min egen känsla är att jag mycket väl vet när jag har gjort rätt, och när jag är nöjd med vad jag åstadkommit. Det är ett glasklart tillstånd. Det dåliga samvetet är redskapet för att nå dit.
Bloggbilden är nog ofta missvisande. Jag gör väl intryck av att ständigt lägga pannan i djupa veck och aldrig vara nöjd med mina insatser. Och du kanske gör intryck av att ta det mesta med en klackspark. Så är det förstås inte.
Håller inte med om att det är skam. Det är inte vad vi kallar det för i alla fall, men frågan kommer inte längre än så här.
Morgondagen väntar...
Skicka en kommentar