Jag tänker. Zen och Descartes...

Han fanns så länge han tänkte...

"Cogito, ergo sum", är citatet vi förknippar med den franske filosofen Descrates. Det betyder ungefär: "Jag tänker alltså finns jag till". Tycker detta är intressant. Tesen i sig själv kan man väl inte säga så mycket om, men börjar man jämföra den med andra tankar blir den riktigt spännande.

Om att leva och finnas är att tänka, betyder det att man lever mer om man tänker mycket. Taoisterna vill nog påstå motsatsen. Chuang-Tzu lär ha sagt:
"Jag hoppas mina söner växer upp och blir lagom korkade, så att de kan bli statliga tjänstemän och leva lyckliga". Det är sällan man ser stora tänkare vara de mest harmoniska, snarare tvärtom. De lider ofta av mer eller mindre depressiva tankar. Tankens bieffekt liksom.

Inom taoismen talar man också om att allting har sin negation, vilket leder till följande: Skriver man om Descartes tes till: "Om jag inte tänker, existerar jag ej", så är man ganska nära zen, där man arbetar mot sitt eget ego genom ologiskt tänkande, och där ickeexisterande är huvudmålet. Ett tillstånd fritt från tanke, om ni förstår vad jag menar.

Så. Trots att Descartes antagligen inte visste ett dugg om Zen, så är han ur ett visst taoistiskt synsätt Europas första zenbuddhist genom den negation hans tes representerar.

Visst är den fria tanken och subfilosofi underbart. Man kan hitta kopplingar mellan allting, även mellan Zen och Descartes...