Kanske det närmaste meningen man kan komma…
Vi föds in i den värld och den tid som vi måste lära oss att anpassa oss till. Det existerar ingen bättre värld en den du står med dina fötter i. Du kanske inte tror den är så bra och du kanske känner apokalypsens ryttare flåsa dig i nacken.Men det är fortfarande den värld du måste lära dig att leva i.
Inom biologin talar man om att vissa arter är opportunister, det vill säga man lever av det som finns till hands och anpassar sig efter miljön. När man ser dessa och ser hur blommor kan spränga betong och asfalt för några dagars solsken, då är det lätt att se att det finns en mening med livet.
Att leva, om en för en kort och plågsam tid, är så fullt av kraft att det är svårt att fatta i vår värld av meningslöst överflöd. Det finns blommor som bara växer när skogen brunnit ner. Just nu väntar dom, som frön, bara på att elden ska komma så att de kan få leva en kort stund till. Vi andra försöker hindra elden. Vems mening är den rätta?
2 kommentarer:
Glad och tacksam att mitt upprörda tillstånd regelbundet matas med det här perspektivet.
Vi behöver alla hitta en asfaltsblomma då och då…
Skicka en kommentar