Inom buddhismen finns begreppet "dana", att ge. För det mesta menar man då att ge gåvor eller mat till munkar och/eller kloster. Detta ökar givarens karma och måste ses som helig handling. Neka därför aldrig en annan människas givande. Då nekar du henne också hennes rikedom.
Givande är på sätt och vis ett mått på god vänskap. Det ger ofta mer glädje att ge än att få och att kunna ge något fint till någon man verkligen tycker om kan vara en av livets största välsignelser. När en vänskap går förlorad saknar man ofta den glädjen det ger att kunna dela med sig av sig själv, att få vara en positiv faktor i den andres ögon
Är man en människa som inte kan ge av sig själv, ser man ofta världen som fattig och orättvis. Man får också en tendens att skylla detta på alla andra. En människa som har mycket att dela med sig av, i form av själ och hjärta, är alltid en vinnare fast den ger bort allt.
Givandet är heligt. Ge aldrig upp, utan våga vara den som ger först. Det ger tillbaka...
2 kommentarer:
O Onkel Olof! Hur ska man förhålla sig till en person som trots god ekonomi ofta "glömmer plånboken" så att andra får stå för lunchen, och det utan att bjuda tillbaka? Ska man vara glad att man får tillfälle att ge då?
Detta handlar väl inte om ett frivilligt givande utan ett pådyvlat. Om detta ska anses heligt eller småländskt får stå för var och en.
Kanske säger mer om hur man skaffar sig god ekonomi än om hur man blir en bättre människa. Du står i alla fall inte i vägen för hans givande, om det är någon tröst...
Skicka en kommentar