Ett vackert fynd…
Inom buddhismen brukar man säga att "uppmärksamheten vandrar", alltså att det är svårt att hålla koncentrationen. Man kan också vandra uppmärksamt, vilket jag försöker. Förvisso med lite blandat resultat.
Min vandring idag gick till ängen med björnbär. Hoppades verkligen att de skulle vara mogna nu. Det var de verkligen! De behållare jag hade med fylldes snabbt med stora saftiga bär. Jag tackar också Fjällräven för deras G1000-kläder som borgade för att jag kom ut från snåren utan rivmärken eller kläderna fulla av taggar.
Inte illa…
På vägen hem hittade jag den vackra larven som en dag ska bli en ligustersvärmare (se ovan). Bara det kräver en viss uppmärksamhet då det inte ligger i larvers natur att vilja bli upptäckta. Rent schamanistiskt symboliserar larver förnyelse och utveckling. De ömsar sitt skinn för att till slut bli puppa och genom fullständig förvandling utvecklas till en fjäril (imago). Kanske ett gott tecken för en arbetslös rektor.
Så att så här efter min lilla rundtur måste man säga att uppmärksamheten inte vandrade. Rent buddhistiskt sett alltså…
7 kommentarer:
Har svårt att föreställa mig dig som arbetslös ..
Det fungerar alldeles utmärkt.
Men man märker samhällets oskrivna krav lite tydligare...
Kan tänka mig det.
Medborgarlön ?
Tror inte på medborgarlön.
Jag tror på ett samhälle med möjlighet att jobba mindre och kunna leva billigt.
Vi har en måttstock på att alla vill ha en heltid och tjäna massor av pengar för att hela tiden kunna höja sina omkostnader.
Men vad finns det för dem som vill kunna leva på säg 3 000 kr i månaden och jobba 40%?
För att kunna det idag måste du första ha ett kapital så du kan casha en bostadsrätt med liten månadsavgift eller liknande. Man måste alltså vara rik för att kunna leva fattigt
Därför är inte medborgarlön svaret på problemet.
Ja, här har ju även "den privata marknaden" misslyckats. Det är svårt att komma överens med en privat arbetsgivare om att jobba mindre. Konstigt, trodde marknaden tillgodosåg alla behov???
"Downshifting" ligger väl i tiden, kanske som en motreaktion på vårt långt gångna välfärdssamhälle som (faktiskt) också bygger på att skicka ut max antal människor i produktion. Dagis, sjukvård, skola arbetar allihop för att göra dig arbetsför och anställningsbar.
En annan sak, Olof. Kan du inte uttala dig om läraryrket, generellt? Är en gammal ingenjör som funderar på att skola om mig till Ma/No-lärare.
Anonym
För många år sedan blev jag lärare. Egentligen i bakvattnet av att biolog, som jag trodde jag skulle bli, inte riktigt var vad jag trodde. Att jag har massor av intressen passade också bra så jag läste till lärare.
20 år efter kan jag säga att det, trots dålig planering, var ett bra val och jag har trivts bra med att arbeta som lärare. Barn har alltid en positiv utvecklingskurva och om man satsar så kan man verkligen känna att man gör en insats för många människor och att det ger tillbaka.
Baksidan av yrket är väl allt virrvarr som skapats av debatterna om skolan de senaste åren. Men i klassrummet behöver man egentligen inte bry sig om det.
Så, jag skulle inte vara orolig för att utbilda mig till Ma/No-lärare :)
Gött att höra Olof! Det man läser i tidningen stämmer ju mycket riktigt inte alltid med den jordnära personliga vardagen!
Skicka en kommentar