Livet som en tavla...

Fint luftperspektiv…

Som illustratör och utbildad bildlärare lider man av en liten sjukdom; att se världen som motiv. Inte så att man känner att man måste måla av världen omkring sig, men man samlar bilderna i huvudet i en bank för att ta fram vid behov.

Idag, när jag var ute och promenerade, såg jag alla dessa halmbalar ligga på ett fält. Då tänker man: "det här visar ju på hur vi upplever luftperspektiv" eller "här kan man se hur en liggande cylinder förhåller sig till horisonten". Ännu värre kan det vara om man börjar tänka i fotografier. Istället för att njuta av en solnedgång kan man tänka: "den här skulle bli svår att fotografera så att färgerna kommer till sin rätt".

Om detta är ett problem? Egentligen inte…