Inte så spännande men det finns likheter...
Jag skrev ju om örnen igår, och att jag sett en vid vägen. Fick mig att läsa lite om totem och kraftdjur. I en mer animistisk och spiritistisk världsbild har ofta människor olika djurandar som beskyddar dem och till viss del blir som en symbol för deras karaktär. Med dessa kraftdjur kan schamaner få hjälp med sina resor i över- och undervärlden, men också hjälpa dem med helning och annat andligt göromål.
Givetvis har jag också mött mina kraftdjur. Ingenting som man behöver skriva närmare om, men min sambo brukar säga att jag är rätt lik Paddan i "Det susar i säven". Också ett sätt att symbolisera sin personlighet. Inte så spännande, men kanske sann på sitt sätt. Nära naturen.
Kanske är det så att även de minst troende går och identifierar sig med olika djuraspekter. På Solhäll kör vi med Paddans valspråk: "Semper Bufo". Det funkar för mig...
1 kommentar:
Besynnerligt är det när en björn
stiger upp på vägen framför mig.
En annan dag så förspråkar jag
kameleontens natur samtidigt som
jag tänker på kvinnans natur.
Så nu tänker jag ta makten och
genomföra revolten på mitt Torp.
En galen värd är det inte mödan
värt att bråka med.
Men nöjet att, då och då, skriva
den på näsan att den är galen
kan väl ändå, ingen neka mig.
Skicka en kommentar