Meningen med livet...
Alvert Camus skrev 1942 "Myten om Sisyfos". Där försöker han förklara meningen med livet genom myten om mannen som dömts av gudarna att rulla samma sten upp för ett berg om och om igen. Men genom att finna mening och stolthet i det meninglösa, skapar man en mening i det liv man lever.
Även om jag inte till fullo följer Camus filosofi, så gillar jag det här försöket att förklara meningen med livet. För viss har vi alla dagar då det mesta känns meningslöst och utan hopp. Men kanske är det just de dagarna man kan lära sig mest om hur stort och meningsfullt livet i sig själv är. Bara man kan hitta den där andra stoltheten och de små skillnaderna, som gör vardagen så värdefull.
Antar att Camus själv hade några stenar i sitt liv som behövde rullar upp för ett berg...
Bildens hemsida
4 kommentarer:
En välvillig onkel - tolkning ?
Camus skulle nog inte köpt talet om "hur stort och meningsfullt livet i sig självt är".
Existensialisten är ensam. Oändligt ensam.
Inte ens Kierkegard stod ut till slut.
Camus hann dö i en olycka (?) innan självmordet, den enligt honom logiska konsekvensen av meningslösheten, stod för dörren.
En mycket välvillig onkeltolkning.
Men jag tycker Camus är inne på något genialt bra här. Att använda Sisyfos, det eviga straffet, för att hitta meningen i livet ställer frågorna på sin spets.
Om du kan finna det meningsfulla i det meningslösa, då är du i sanning lycklig...
Jag köper din -ism, och tro på det meningsfulla.
Men inte Camus, och existensialismen.
Skicka en kommentar