Vad är rikedom?
Det diskuteras mycket om konsumtionssamhällets avigsidor. Alla säger att vi inte kan hålla på så här, men ingen verkar veta hur man egentligen ska sluta. Egentligen kan man säga att buddhismen har svaret. I alla fall som jag ser det. Buddha sa: "Roten till all ångest är jämförandet", och däri ligger allt vi behöver veta i frågan.
I skolan idag har målinriktade betyg. Det betyder att om du uppnår vissa mål så får du ett visst betyg. Ramarna är satta, och alla kan ha ett "A". Det blir upp till var och en att uppnå målen, och inget jämförande drar ner vissa elevers betyg. Revolutionerande på sitt sätt.
Tillbaka till konsumtionen. Idag definierar vi rikedom som ett jämförande av hur andra har det (gamla läroplanen). Vi har inte definierat vad rikedom egentligen är, det vill säga det finns inget reellt mål att uppnå, bara en strävan att hela tiden ha det bättre än grannen.
Om vi istället sätter upp vad som är rikedom, så vet vi också vad vi strävar emot, och rent teoretiskt skulle alla kunna vara rika (nya läroplanen). Rent teoretiskt sätt borde man vara rik om man har mat för dagen, rent vatten, sjukvård och en vettig plats att sova på. Har man mer än det borde man, rent teoretiskt, kunna kalla sig för rik och sedan slippa ångesten med att jämföra sig med alla andra.
Så innan vi satt upp tydliga mål, är vi dömda att hela tiden ge in för den olyckskänsla som konsumtionen tillfälligt lindrar...
6 kommentarer:
Relativa betyg (som jag fick) var så dumt. Jag är klart för målrelaterade betyg. Dock gäller det att målen är väldefinierade så att betygen blir jämförbara. Vet ej om det fungerar i skolan idag.
Min definition av att vara rik blir för dagen: Att vara nöjd ekonomiskt utan att behöva arbeta. Jag skulle nog behöva en inkomst på 20 000 Kr netto per månad för det.
Låter som en vettigt bedömning.
Betygssystemet börjar landa i skolan, men det är en liten bit kvar...
Klokt.
Lätt att "leva som man lär" ?
Både ja och nej. Känner att jag är på rätt väg i alla fall...
Att få vara frisk, kunna äta, ha tak över huvudet osv är nog något de flesta vill ha. Men vi behöver också kärlek, värme och omtänksamhet att fylla våra "tomma själar" med. Jag tror det senare kan lindra lite av den ångest många känner. Det går inte att konsumera bort tomheten. Vi har kanske tappat bort "Livets papperslapp"?
Nils Ferlin beskriver det så bra:
"Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet. Så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet."
Ska komma ihåg det där med "papperslappen". Det gillade jag skarpt. Och håller givetvis med om det andra med. Mitt inlägg fokuserar egentligen bara på de "hårda" värdena...
Skicka en kommentar